[v. III:] Den amerikanska ”rättvisan” visar åter sitt rätta ansikte… (det ansikte, som få vill se)

[version III]

Ok, så har nu amerikanska polisen äntligen (?) gripit en sjuåring, för olovlig körning. Inte en dag för tidigt?

Enl. Aftonbladets artikel, torsdagen den 23/6, om händelsen (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13224412.ab) och med hänvisning till AP, så skriver man:Sjuåringen åtalas nu för olovlig körning, rapporterar AP..

Hur är det ens möjligt att USA, som förment rättsstat, med en åklagare som verktyg, kommer på blotta tanken att åtala ett ej straffmyndigt barn?

Det torde strida mot ALLA regler om mänskliga rättigheter, oavsett om det handlar om USA:s egna, eller om FN:s regler.

Ab skriver: ”Statsåklagare Tim Rutkowski säger till AP att han endast åtalar pojken för att se till att familjen får hjälp.”.

Oavsett åklagarens skäl, så torde det vara olagligt.

Det finns betydligt mindre ingripande metoder, än att åtala en sjuåring, för att hjälpa en familj, om nu just det syftet är en viss myndighetspersons – t.ex. statsåklagaren Tim Rutkowski – uppriktiga och innerliga intention!

Begreppet ”samarbetssamtal” eller motsvarande borde vara ett självklart alternativ till olagligt ”barnåtal” men tycks alltför ofta vara obekant för myndighetspersoner, trots att det ofta hänvisas till, i tid och otid (mest det senare).

Sällskapet Bur-q-ua uppskattar inte alls samhällsutvecklingen, sådan den har kommit att te sig i USA!


Pojken ifråga kan uppenbarligen köra bil, eftersom han körde över tre mil, innan polisen förmådde stoppa hans framfart!

Dels kan Sällskapet Bur-q-ua fundera över VEM det är, som har bidragit till pojkens alltför tidiga bilkörnings-kunskaper.

Kunskaper, som kanske i och för sig bidrar till ett yrkesval (rally- /taxiförare?) i livet, vem vet.

Dels och framförallt är det intressant att man nu säger sig vilja göra en utredning av pojkens hemförhållanden. Han ville uppenbarligen träffa sin biologiska pappa!

Det är är ett ostridigt faktum.

I Ab:s artikel skrivs: ”Samtidigt har socialtjänsten kopplats in för att utreda pojkens hemförhållanden.”.

Varför har detta inte gjorts tidigare?

En reflektion, som Sällskapet gör, med erfarenhet från Sverige, är denna: ”jaha, om socialtjänsten kopplas in i ett visst ärende, så tillgodoses ju automatiskt det s.k. odefinierade rekvisitet: ‘barnets bästa’. JAAA, socialtjänsten tryggar och garanterar i själva verket alla inblandades bästa, alltid! Därom kan var och en känna sig tryggt förvissad.”.

Eller?

Är det kanske rentav helt tvärtom?

Hur förhåller det sig med (/hur är det ställt med)  USA, egentligen…bakom kulisserna?

 


Annonser

Hört på ”P4 morgon”: ”den goda makten”…finns den?

Jag lyssnar just nu på ”P4 Morgon” med Stina Gardell och gästerna komikern Zinat Pirzadeh (http://www.kometkomedi.com/) och Riksteaterns förre chef, tillika Röda korsets förre generaldirektör, tillika SR:s förre vd Peter Örn (http://www.dn.se/kultur-noje/srs-peter-orn-gav-upp-1.590593) (apropå ”makt”, som programmet handlar om…”god makt”? hm).

Dels reflekterar jag över att temat, enl. uppgift är ”etik och moral” (källa: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3859&artikel=3854339) men att Z. P. likväl framställdes som ett typiskt offer, när hon beskrev hur hon, som ensam kvinna flydde med sin son från Iran.

Dessförinnan hade hon, lika offerbetonat, framställts som en stackars tvångsgift kvinna, som eg. var förälskad i grannpojken.

Temat ”etik och moral” kunde, mot den bakgrunden, inte kännas mer främmande!

Vari ligger problemet med en sådan vinklad offerbeskrivning?

Tja, ex. kan man fundera på Z. P:s orsak till ”flykten”, hur hennes man såg på ”flykten” och hur viktig hennes relation till mannen var, hur viktig dennes relation med sonen var för fru P. Z., hur relationen far-son ser ut idag, etc.

Förmodligen är relationen far-son obefintlig, som om någon brydde sig.

Dels reflekterar jag över en sak, som fru (numer /”fröken”) Z. P. sade senare i programmet.

Hon talade om ”den goda makten”, att hon skulle vilja förändra regimen i Iran, om att feminismen i Sverige behöver ”lite action”, etc.

Finns det verkligen någon ”god makt”?

Inte utan Sällskapet Bur-q-ua vid rodret.

Makt är per definition korrumperande.

Se t.ex. på paret Gardell (Stina och Jonas), som neurotiskt klamrar sig fast mid mediamakten i Sverige, som vore det deras sista halmstrå.

Substansen är diskutabel…Advokaten Lotta Insulander talar om kvinnomisshandel, etc och bla bla bla.

Patetiskt.

Varför talar man inte istället om mansmisshandel (lika vanligt som kvinnomisshandel), betydligt mer intressant, eftersom den är tabubelagd i Sverige?

(Källa: http://www.yakida.se/myter.html)

Om man ska tala om ”brottsoffer” (vårdnadstvister och incest), så BORDE man väl se HELA bilden, snarare än HALVA, d.v.s att män är förövare och kvinnor offer?!

(Källa: http://www.genusnytt.se)

Samhällets mygg och hyenor, alltid ute efter dig!

Under tillfällig landsflykt från den s.k. demokratin Sverige, där alla månar om människors väl (eller hur?), så tänkte jag ta tillfället i akt att beskriva det s.k. svenska rättsväsendet, d.v.s hur det fungerar och vilka värderingar det bygger på.

 


 

För det första, så har de människor som är satta att, och, av okänd anledning, har tilldelats det, för ”kunderna” livsavörande, förtroendet, att fatta beslut i domstolar, sällan själva befunnit sig i situationer liknande dem, som de personer de dömer befinner sig i.

Detta enkla faktum påverkar och grumlar självfallet deras värderingar och människosyn.

Dessa s.k. domare får därmed ofelbart en negativ människosyn.

Deras empati är lika med noll och de är framförallt politiskt korrekta – ”pk”.

 


 

Detta inlägg talar om två sorters djur, nämligen mygg och hyenor.

Det är ingen tillfällighet.

Rättsväsendets represenTanter och represenMän (nytt ord för idag, i plural) är att likna vid just mygg, eftersom de i mångt och mycket beter sig som sådana.

Alla, som någon gång har stuckits av mygg och kommit i kontakt med mygg, vilket f.ö. är svårt att undvika sommaren 2010 i Sverige (fast nu befinner jag mig som sagt inte där men jag har hört talas om detta gissel) vet att mygg är besvärliga, att man kan vifta bort dem med handen, bli av med dem om man rör på sig och i ”värsta fall” döda dem.

Mygg är blodsugare och återkommer ständigt till den av dem besvärade individen, för att trakassera denna ytterligare, så gott det går och för att föröka sig själva!

Mygg är ständigt på jakt efter blod!

Jag vill inte ge mitt blod till mygg och/eller bidra till deras tillväxt!

Vill Du det?

När det gäller hyenor, så finns där en liknande problematik.

Hyenor följer rykten om var bytet finns. Hyenor sprider själva rykten om var bytet finns och bryr sig inte om vad bytet har för åsikter.

Hyenor är svenskt rättsväsende i ett nötskal.

Varken myggen eller hyenorna har dock tagit med i sin beräkning att det finns VARGAR, som just nu ”råkar vara” starkare än någonsin.

VARGAR, som äter hyenor och ignorerar mygg, för att det:

a.)

smakar gott med hyena-kött och för att

b.)

VARGARNA inte kunde bry sig mindre om mygg.

Det var förresten fullmåne i söndags (”Annandag midsommar”, sön. 27/6).

Då är VARGARNA som allra starkast.

 


Så, vad har Du då lärt dig av detta?

Det är helt upp till Dig att avgöra.

Ansvaret överlåtes härmed, likt en OS-fackla…från en hand till en annan – Din.