Roller, del I

Nous_sommes_Paris_I

Det där med mänskliga roller är intressant.

Om man tar de senaste terrordåden i Paris, vilka händelsevis råkade utspela sig ”fredagen den trettonde”, som exempel, så fanns det ett antal utövare (utan eget ansvar?) och, vilket senare har framkommit, en s.k. ”hjärna” (med fullt ansvar?) bakom.

Jag låter det härmed vara osagt huruvida den person, som har utpekats som ”hjärnan” bakom, också verkligen är det. Det är ju trots allt viss skillnad mellan spekulationer, låt vara aldrig så kvalificerade, och fakta.

Abdelhamid Abaaoud, kanske "hjärnan bakom"

Abdelhamid Abaaoud, kanske ”hjärnan bakom”

Se där, redan två enkelt skönjbara roller:

  • utövaren
  • hjärnan bakom.

De rollerna tangerar dessa, till synes motsatta, roll-par:

  • följaren
  • ledaren
  • åskådaren
  • kändisen
  • den anställde
  • chefen
  • soldaten
  • befälet
  • den röstberättigade
  • politikern
  • eleven
  • läraren
  • barnet
  • föräldern
  • passageraren (utan ansvar för färden)
  • föraren (med fullt ansvar för färden)
  • mobbingoffret
  • mobbaren
  • den fattige
  • den rike
  • den döde
  • den levande
  • den passive (eller reflekterande) betraktaren
  • aktören

.

Det finns givetvis betydligt fler exempel än så på, till synes motsatta, roll-par. Som så ofta annars är det bara fantasin, som sätter gränsen för människans uppfinningsrikedom, vad gäller tilldelande av olika roller.

Därtill har jag identifierat en annan roll, närbesläktad med ”hjärnan”, nämligen: ”uppviglaren”/”anstiftaren”.

Rickard Söderberg, kanske uppviglare

Rickard Söderberg, kanske uppviglare

Hani-al-Sibai, kanske uppviglare

Hani-al-Sibai, kanske uppviglare

Uppviglaren”/”Anstiftaren” är en mellanhand och länk mellan ”utövaren” och ”hjärnan”. Till sin natur är denna person karismatisk och har lätt för att ”förföra (och elda upp) massorna”.

I datorsammanhang talas ibland om ”Man-in-the-middle attack” och jag föreställer mig att ”uppviglaren”/”anstiftaren” arbetar på ett liknande sätt, t.ex. för att skapa motsättningar och polarisering mellan grupper, utan att röja sig själv och sin egen agenda alltför mycket.

Man kan fundera över om det finns en liknande rollfördelning i den mänskliga kroppen, mellan den fysiska hjärnan och utövarna, d.v.s. de lemmar, som lyder under, och kanske också lyder, hjärnans order. Vilka är kroppens mellanhänder? Synapserna, kopplingarna mellan neuronerna, hjärncellerna? Informationsbärare med elektriska signaler i sin arsenal.

Man kan sammanfatta allt det ovan beskrivna med att människan helt enkelt ÄLSKAR rollspel, i alla dess former!

Det finns någonting djupt störande, i all denna obegränsade uppsjö av mänskliga roller och denna synbara, eller skenbara, kärlek för rollspel. Det finns någonting där, som obönhörligen ligger och gnager i medvetandet.

Det beror på att rollspel handlar om maktutövning, vilket i princip alltid är fel! Åtminstone med mindre än att makthavaren först har frågat om lov, om han eller hon får utöva sin makt över andra, eller om det handlar om ”normal” uppfostran, inom ramen för förälder/barn-rollparet

Det beror även på att det kan diskuteras huruvida rollspel handlar om att någon väljer en roll, eller blir tilldelad en sådan, d.v.s. frivilligt avsäger sig sin möjlighet att själv utöva makt.

Om någons avsägande av makt däremot INTE har skett på frivillig basis, så är det ett utslag av hjärntvätt, vilket Sällskapet B. är nitisk kritiker av och motståndare till.

Man kan diskutera om det i grunden är rätt att någon enda människa utövar makt över någon annan. D.v.s. om det finns någon mänsklig auktoritet värd namnet. Någon värd att följa.

En förutsättning för sund auktoritet är dock att det finns en frivillighet mellan den som följer (/följaren) och den som vill bli följd.

Till syvende och sist handlar rollspel, och någons överlämnande av makt, om vilja eller brist på sådan.

Om att personen ifråga  inte vill eller förmår tänka själv och därmed lätt faller offer för tankekontroll, grupptryck, manipulation och dupering.


Detta var del I.

Det finns betydligt mer att berätta om på ämnet mänskliga roller. T.ex. om den illusion det medför för alla inblandade.

Annonser

En svensk soldat dog just i Afghanistan…

(Svd-artikel på temat)

Totalt har fem svenska soldater dödats i Afghanistan, den senaste p.g.a., som det verkar, en olycka… en ”hemmagjord bomb”, enl. vad ”Ekot” nyss meddelade.

Är det bara jag, som tycker att denna typ av nyheter är patetisk?

Hur menar jag nu, undrar kanske Du -käre läsare-?

Tillåt mig utveckla…

  1. alla de svenska soldaterna befinner sig (/befann sig) frivilligt i Aghanistan. Ingen tvingar dem att befinna sig där och de hör heller inte hamma där!
  2. i krig dör människor!!!; hur många afghanska soldater (eller civila) har dött under samma period, som de svenska soldaterna?
  3. hur många personer har dödats i Sverige, och därtill helt oprovocerat, till följd av misshandel, etc, under samma period som de fem svenska soldaterna dödades? Förmodligen betydligt fler än fem! Däri ligger en stor del av min skepsis till denna typ av nyheter. Varför anses det liksom viktigare att rapportera att en soldat har dödats (av en olyckhändelse) än att personer misshandlas inom rikets Sverige gränser?

Med detta sagt, så beklagar givetvis Sällskapet Bur-q-ua de anhörigas sorg.

 

När ska världen vakna? ELLER WikiLeaks-bluffen ELLER dagens sämsta skämt?

Nu börjar håret resa sig på riktigt på alla armar och nackar, i de grottor där jag f.n. bor och har tillträde till.

Jag har just tittat på ett klipp från Svt:s ”Aktuellt, d. 12/8:

http://svt.se/2.22584/1.2104606/ingen_har_blivit_dodad_pa_grund_av_publiceringen.

Vem har hört talas om vare sig ”Julian Assange” eller ”WikiLeaks” förrän under den senaste veckan?

Inte jag åtminstone.

WikiLeaks” sägs ha funnits sedan år 2007.

Det tycks ha varit en existens under yttersta tystnad, tänker jag.

Lite grann som Sällskapet Bur-q-uas existens kanske…fast sämre.

Maten ska ätas under tystnad, sägs det och den bästa maten är kanske rå, vem vet.

 

”J. A.” talar i klippet om att:

  • (00:25) ”so there’s something bit unusual going on here” (kanske åsyftas ”Sällskapet Bur-q-ua”?) samt
  • (01:26) ”If we understand, that publication of such extraordinary material, which, which reveals the deaths of 20,000 people and how they died. If we understand and believe, that that brings justice, and we also understand, that [artistic pause, right] delaying publication is a delaying justice and a delaying justice is justice denied” samt
  • (04:48) ”this information is SO valuable, that IF it was a choice (…)”.

Bla, bla.

(f.ö. är den svenske reportern inte särskilt bra på engelska; vid 01:56 säger han ”(…) Pentagon don’t wanna help you

”Pentagon” är väl singular, eller?)

Klipp no 2, längre intervju:

J.A., som för de flesta är en okänd person (eller?) vill liksom hela tiden ”hypa” sin organisation.

Vad sägs om detta citat, från ”http:www.wikileaks.org”, ang. ”WikiLeaks”:

”… could become as important a journalistic tool
as the Freedom of Information Act.
”, ett påstått citat från ”Time Magazine”?

Låter det ödmjukt skrivet? Nja, jag tycker då inte det.

Eller vad sägs om denna bild, hämtad från en av WikiLeaks sidor, sedan jag klickat på huvudsidans länk kallad

”:

pathway to a "secret page"
pathway to a ”secret page”

 

 Oj, oj, oj, det låter nästan…topphemligt!

Obestämd

Snarare…med ett ord: patetiskt!

Går massan på detta (igen)?

Varför luktar detta ”pandemi” och ”svininfluensa”-hype?

Är verkligen Sällskapet Bur-q-ua det enda sällskap av individer, som förmår att instinktivt känna den väldigt egenartade och speciella stanken?

Jag skrev tidigare ett inlägg om ”moderna diktatorer”.

Mr. Julian Assange ger mig spontant just intryck av att vara en sådan, snarare än intrycket av en ”frihetskämpe”.

Hans tal är innantill, det är helt tveklöst.

Sannolikt härstammar han från CIA, e.dyl.

Han talar om ”(…) if there’s proof, that someone is a spy (…)”…kan han månntro själv vara en av dessa spioner? Hm..

Mystiken tätnar (not!).

Det hela ter sig i själva verket så utomordentligt LÖJLIGT för Sällskapet Bur-q-ua.

Detta ter sig, som någon löjlig sorts lek, som man inte ens ville leka som barn.

Mr J. A. är f.ö. ”hårresande” porträttlik tidigare JK Göran Lambertz., är han inte?

(vad nu DET betyder)

Varsågoda att jämföra själva:

1.)

Julian Assange, Wikileaks
Julian Assange

 

2.)

Göran Lambertz, previous JK of Sweden
Göran Lambertz, previous JK of Sweden

Sällskapet Bur-q-uas domstol sammanfattar mediahypen ”WikiLeaks”, enl. följande:

skrattretande, skrämmande, löjligt”, med tillägget ”hårresande”.

Detta påminner f.ö. om engelsmannens, tillika EU-parlamntariker, Nigel Farage ”sågning” i Europaparlamentet av EU:s s.k president ”Herman von Rompuy”.

Vad är det för pajasar, rent ut sagt, icke folkvalda, som gör anspråk på att styra landet, EU och övriga världen?

Vad är det för pajasar, som gör anspråk – likt ”Wikileaks” – på att vara en maktfaktor, då man säger sig inneha hemliga dokument?

Jag tar för givet att någon/några personer kommer får känna av konsevenserna av att hemliga dokument ”läcker” ut…de riktigt hårda konsekenserna.

Är det inte uppenbart för alla och envar, för alla som ev. läser detta att ”WikiLeaks” hemliga organisation består av korrupta personer, kanske f.d. agenter, spioner, eller rentav” vanligt folk”, som vill tjäna snabba pengar?

Det är uppenbart för Sällskapet Bur-q-ua!

F.ö. står Wikileaks servrar inte i Solna utan i min egen grotta…allihop.

Come and get ‘em if you dare, punks!