Hört på ”P4 morgon”: ”den goda makten”…finns den?

Jag lyssnar just nu på ”P4 Morgon” med Stina Gardell och gästerna komikern Zinat Pirzadeh (http://www.kometkomedi.com/) och Riksteaterns förre chef, tillika Röda korsets förre generaldirektör, tillika SR:s förre vd Peter Örn (http://www.dn.se/kultur-noje/srs-peter-orn-gav-upp-1.590593) (apropå ”makt”, som programmet handlar om…”god makt”? hm).

Dels reflekterar jag över att temat, enl. uppgift är ”etik och moral” (källa: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3859&artikel=3854339) men att Z. P. likväl framställdes som ett typiskt offer, när hon beskrev hur hon, som ensam kvinna flydde med sin son från Iran.

Dessförinnan hade hon, lika offerbetonat, framställts som en stackars tvångsgift kvinna, som eg. var förälskad i grannpojken.

Temat ”etik och moral” kunde, mot den bakgrunden, inte kännas mer främmande!

Vari ligger problemet med en sådan vinklad offerbeskrivning?

Tja, ex. kan man fundera på Z. P:s orsak till ”flykten”, hur hennes man såg på ”flykten” och hur viktig hennes relation till mannen var, hur viktig dennes relation med sonen var för fru P. Z., hur relationen far-son ser ut idag, etc.

Förmodligen är relationen far-son obefintlig, som om någon brydde sig.

Dels reflekterar jag över en sak, som fru (numer /”fröken”) Z. P. sade senare i programmet.

Hon talade om ”den goda makten”, att hon skulle vilja förändra regimen i Iran, om att feminismen i Sverige behöver ”lite action”, etc.

Finns det verkligen någon ”god makt”?

Inte utan Sällskapet Bur-q-ua vid rodret.

Makt är per definition korrumperande.

Se t.ex. på paret Gardell (Stina och Jonas), som neurotiskt klamrar sig fast mid mediamakten i Sverige, som vore det deras sista halmstrå.

Substansen är diskutabel…Advokaten Lotta Insulander talar om kvinnomisshandel, etc och bla bla bla.

Patetiskt.

Varför talar man inte istället om mansmisshandel (lika vanligt som kvinnomisshandel), betydligt mer intressant, eftersom den är tabubelagd i Sverige?

(Källa: http://www.yakida.se/myter.html)

Om man ska tala om ”brottsoffer” (vårdnadstvister och incest), så BORDE man väl se HELA bilden, snarare än HALVA, d.v.s att män är förövare och kvinnor offer?!

(Källa: http://www.genusnytt.se)

Annonser

Samhällets mygg och hyenor, alltid ute efter dig!

Under tillfällig landsflykt från den s.k. demokratin Sverige, där alla månar om människors väl (eller hur?), så tänkte jag ta tillfället i akt att beskriva det s.k. svenska rättsväsendet, d.v.s hur det fungerar och vilka värderingar det bygger på.

 


 

För det första, så har de människor som är satta att, och, av okänd anledning, har tilldelats det, för ”kunderna” livsavörande, förtroendet, att fatta beslut i domstolar, sällan själva befunnit sig i situationer liknande dem, som de personer de dömer befinner sig i.

Detta enkla faktum påverkar och grumlar självfallet deras värderingar och människosyn.

Dessa s.k. domare får därmed ofelbart en negativ människosyn.

Deras empati är lika med noll och de är framförallt politiskt korrekta – ”pk”.

 


 

Detta inlägg talar om två sorters djur, nämligen mygg och hyenor.

Det är ingen tillfällighet.

Rättsväsendets represenTanter och represenMän (nytt ord för idag, i plural) är att likna vid just mygg, eftersom de i mångt och mycket beter sig som sådana.

Alla, som någon gång har stuckits av mygg och kommit i kontakt med mygg, vilket f.ö. är svårt att undvika sommaren 2010 i Sverige (fast nu befinner jag mig som sagt inte där men jag har hört talas om detta gissel) vet att mygg är besvärliga, att man kan vifta bort dem med handen, bli av med dem om man rör på sig och i ”värsta fall” döda dem.

Mygg är blodsugare och återkommer ständigt till den av dem besvärade individen, för att trakassera denna ytterligare, så gott det går och för att föröka sig själva!

Mygg är ständigt på jakt efter blod!

Jag vill inte ge mitt blod till mygg och/eller bidra till deras tillväxt!

Vill Du det?

När det gäller hyenor, så finns där en liknande problematik.

Hyenor följer rykten om var bytet finns. Hyenor sprider själva rykten om var bytet finns och bryr sig inte om vad bytet har för åsikter.

Hyenor är svenskt rättsväsende i ett nötskal.

Varken myggen eller hyenorna har dock tagit med i sin beräkning att det finns VARGAR, som just nu ”råkar vara” starkare än någonsin.

VARGAR, som äter hyenor och ignorerar mygg, för att det:

a.)

smakar gott med hyena-kött och för att

b.)

VARGARNA inte kunde bry sig mindre om mygg.

Det var förresten fullmåne i söndags (”Annandag midsommar”, sön. 27/6).

Då är VARGARNA som allra starkast.

 


Så, vad har Du då lärt dig av detta?

Det är helt upp till Dig att avgöra.

Ansvaret överlåtes härmed, likt en OS-fackla…från en hand till en annan – Din.

s.k. stalkning (jag trodde att det hette

(som sagt i rubriken men vilket olyckligtvis inte fick plats (bakläxa för programmerarna!): jag trodde att det hette ”stalking” och att begreppet härstammade från USA, liksom finanskrisen och i princip all annan jävelskap man kan föreställa sig…f.ö. inte märkligt när det är ”vår” enda s.k. ”supermakt”)

Till saken:

Tydligen föreligger en s.k. utredning, som siktar mot att tydliggöra/skärpa lagen om besöksförbud (Lag (1988:688)) och att  ”t.o.m.” införa s.k. ”fotboja”, för den individ, som beslutet tänks omfatta.

(Kommentar: fotboja förekommer i och för sig redan idag, för de individer, som omfattas av besöksförbud)

Lagen tänks ersättas med ”kontaktförbud”.

Hot och riskbedömningar” ska, enl. Svt, ligga till grund för beslut om ”kontaktförbud”.

Man nämnde, i Svt, att hela 4.000 beslut om besöksförbud har fastslagits under 2008 och att 3.000 anmälningar om överträdelse av besöksförbud har inkommit.

Allt ”på gott och ont” och givetvis i beaktande av det klassiska begreppet: ”ord mot ord”.

Allt även med justitieminister fru Beatrice Asks goda minne. 

Beatrice Ask

(

Namn Personnummer
Eva Carin Beatrice Ask 19560420-XXXX
Födelsedatum: 1956-04-20 (en fredag för 19 164 dagar sedan)
kelp Adress: Kungsgatan 75, II
kelp Postnummer: 112 27
kelp Postort: Stockholm
kelp Civilstånd: Ogift

)

(apropå ”stalkning”, hmm…)

(teknikens under…)

Redan lagen om besöksförbud (Lag (1988:688)) är uppenbarligen en kvinnolag, d.v.s. framförallt tillämpad på kvinnor, vilka subjektivt sett upplever sig hotade, trakasserade etc.

Några bevis behövs dock inte, vilket borde vara besvärande för det s.k. ”rättsväsendet”.

Redan den lagen kräver inte att mannen (oftast är det en man, som är det upplevda ”hotet”) ska vara dömd för något brott, vilket får sägas vara mycket uppseendeväckande, i avseende på rättssäkerhet och med tanke på att ett beslut om besöksförbud dels är:

a.) en belastning för den individ det vänds emot (då denne får en ”prick” i belastningsregistret, trots att besöksförbud INTE är något brott!

och

b.) gallringstiden för det s.k. belastningsregistret, gällande ett beslut om besöksförbud (således INGET brott!) är hela TIO år!.

Lika lång preskriptionstid som för mord!

! ! !

(Källa: Lag (1998:620) om belastningsregister

17 § Utöver vad som följer av 16 § ska uppgifter om
(…)
13. beslut om besöksförbud gallras tio år efter beslutet
(…)

)

Är  detta rimligt, i beaktande av att den individ som blir ålagd besöksförbud inte ens nödvändigtvis har begått något brott?

Hur många av er som läser känner ens till detta, d.v.s. att det förhåller som såsom beskrivet?

Tala om snedvriden jämställdhetspolitik…

När det gäller s.k. överträdelser mot besöksförbud (vilka inte sällan kan bero på att mannen (eftersom det oftast rör sig om en man) har barn med kvinnan, som har ansökt om förbudet), så finns följande vägledande avgörande från Svea hovrätt: http://www.rattsinfosok.dom.se/lagrummet/Referat_Visa.jsp?traffLopNrOA=0

Avgörandet ovan säger det mesta tycker jag.

Kan man annat än känna med ”R.M.” i domen?

— — —

Nu vill man alltså skärpa lagen, som har beskrivits i textens inledning.

Vem/vilka har något att vinna på en skärpning av en redan ojämlik lag?

Det är den första frågan man, som medborgare, bör ställa sig, när nya lagförslag ”kommer på tapeten”: VEM har något att vinna? samt även frågan: ”hur rimmar det med folkviljan?” (om någon sådan ens finns) (EFTERLYSNING: folkvilja och civilkurage)