[v. III:] Den amerikanska ”rättvisan” visar åter sitt rätta ansikte… (det ansikte, som få vill se)

[version III]

Ok, så har nu amerikanska polisen äntligen (?) gripit en sjuåring, för olovlig körning. Inte en dag för tidigt?

Enl. Aftonbladets artikel, torsdagen den 23/6, om händelsen (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13224412.ab) och med hänvisning till AP, så skriver man:Sjuåringen åtalas nu för olovlig körning, rapporterar AP..

Hur är det ens möjligt att USA, som förment rättsstat, med en åklagare som verktyg, kommer på blotta tanken att åtala ett ej straffmyndigt barn?

Det torde strida mot ALLA regler om mänskliga rättigheter, oavsett om det handlar om USA:s egna, eller om FN:s regler.

Ab skriver: ”Statsåklagare Tim Rutkowski säger till AP att han endast åtalar pojken för att se till att familjen får hjälp.”.

Oavsett åklagarens skäl, så torde det vara olagligt.

Det finns betydligt mindre ingripande metoder, än att åtala en sjuåring, för att hjälpa en familj, om nu just det syftet är en viss myndighetspersons – t.ex. statsåklagaren Tim Rutkowski – uppriktiga och innerliga intention!

Begreppet ”samarbetssamtal” eller motsvarande borde vara ett självklart alternativ till olagligt ”barnåtal” men tycks alltför ofta vara obekant för myndighetspersoner, trots att det ofta hänvisas till, i tid och otid (mest det senare).

Sällskapet Bur-q-ua uppskattar inte alls samhällsutvecklingen, sådan den har kommit att te sig i USA!


Pojken ifråga kan uppenbarligen köra bil, eftersom han körde över tre mil, innan polisen förmådde stoppa hans framfart!

Dels kan Sällskapet Bur-q-ua fundera över VEM det är, som har bidragit till pojkens alltför tidiga bilkörnings-kunskaper.

Kunskaper, som kanske i och för sig bidrar till ett yrkesval (rally- /taxiförare?) i livet, vem vet.

Dels och framförallt är det intressant att man nu säger sig vilja göra en utredning av pojkens hemförhållanden. Han ville uppenbarligen träffa sin biologiska pappa!

Det är är ett ostridigt faktum.

I Ab:s artikel skrivs: ”Samtidigt har socialtjänsten kopplats in för att utreda pojkens hemförhållanden.”.

Varför har detta inte gjorts tidigare?

En reflektion, som Sällskapet gör, med erfarenhet från Sverige, är denna: ”jaha, om socialtjänsten kopplas in i ett visst ärende, så tillgodoses ju automatiskt det s.k. odefinierade rekvisitet: ‘barnets bästa’. JAAA, socialtjänsten tryggar och garanterar i själva verket alla inblandades bästa, alltid! Därom kan var och en känna sig tryggt förvissad.”.

Eller?

Är det kanske rentav helt tvärtom?

Hur förhåller det sig med (/hur är det ställt med)  USA, egentligen…bakom kulisserna?

 


Annonser

Hört på ”P4 morgon”: ”den goda makten”…finns den?

Jag lyssnar just nu på ”P4 Morgon” med Stina Gardell och gästerna komikern Zinat Pirzadeh (http://www.kometkomedi.com/) och Riksteaterns förre chef, tillika Röda korsets förre generaldirektör, tillika SR:s förre vd Peter Örn (http://www.dn.se/kultur-noje/srs-peter-orn-gav-upp-1.590593) (apropå ”makt”, som programmet handlar om…”god makt”? hm).

Dels reflekterar jag över att temat, enl. uppgift är ”etik och moral” (källa: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3859&artikel=3854339) men att Z. P. likväl framställdes som ett typiskt offer, när hon beskrev hur hon, som ensam kvinna flydde med sin son från Iran.

Dessförinnan hade hon, lika offerbetonat, framställts som en stackars tvångsgift kvinna, som eg. var förälskad i grannpojken.

Temat ”etik och moral” kunde, mot den bakgrunden, inte kännas mer främmande!

Vari ligger problemet med en sådan vinklad offerbeskrivning?

Tja, ex. kan man fundera på Z. P:s orsak till ”flykten”, hur hennes man såg på ”flykten” och hur viktig hennes relation till mannen var, hur viktig dennes relation med sonen var för fru P. Z., hur relationen far-son ser ut idag, etc.

Förmodligen är relationen far-son obefintlig, som om någon brydde sig.

Dels reflekterar jag över en sak, som fru (numer /”fröken”) Z. P. sade senare i programmet.

Hon talade om ”den goda makten”, att hon skulle vilja förändra regimen i Iran, om att feminismen i Sverige behöver ”lite action”, etc.

Finns det verkligen någon ”god makt”?

Inte utan Sällskapet Bur-q-ua vid rodret.

Makt är per definition korrumperande.

Se t.ex. på paret Gardell (Stina och Jonas), som neurotiskt klamrar sig fast mid mediamakten i Sverige, som vore det deras sista halmstrå.

Substansen är diskutabel…Advokaten Lotta Insulander talar om kvinnomisshandel, etc och bla bla bla.

Patetiskt.

Varför talar man inte istället om mansmisshandel (lika vanligt som kvinnomisshandel), betydligt mer intressant, eftersom den är tabubelagd i Sverige?

(Källa: http://www.yakida.se/myter.html)

Om man ska tala om ”brottsoffer” (vårdnadstvister och incest), så BORDE man väl se HELA bilden, snarare än HALVA, d.v.s att män är förövare och kvinnor offer?!

(Källa: http://www.genusnytt.se)