Bokstavstro, bokstavstrohet, fundamentalism, fängelse och frihet

"It was a pleasure to burn"

It was a pleasure to burn.

Ganska ofta kan man höra, se eller läsa att det är fel att hysa s.k. blind tro till en bok, inte sällan kallad saga eller myt.

Belackarna har egentligen inga konkreta argument för att bokens (eller böckernas) innehåll är felaktigt eller nedbrytande, snarare än uppbyggligt, utan fokuserar framförallt på den s.k. blinda tron, som de menar innebär fundamentalism, mentalt fängelse och ofrihet.

Nu är det hög tid för Sällskapet B., som jag ju tillhör, att, en gång för alla, klarlägga och dissekera detta ämne.

Om en person råkar hysa blind tro till en, bra bok, t.ex. en religiös skrift, är det då att klassificera som automatiskt sämre och värre än att en annan person hyser blind tro till hundra, tusen, eller hundratusen, dåliga böcker, kanske alla världsliga?

Är det kvalitet eller kvantitet som är det centrala och väsentliga?

Är det rätt eller fel att bränna böcker?

Fasciststater har ibland satt i system att bränna ”misshagliga” böcker men måste det alltid vara fel, om boken visar sig vara fel eller ”fel”?

[omkring 3:02:] ”You’re nothing but zombies, all of you! Just like those husbands of yours you don’t even know anymore! You’re not living, you’re just killing time!

Sällskapet B. (såväl jag som majoriteten, bland den även de av medlemmarna, som saknar kött och blod) kan inte annat än instämma i de åsikterna.)

Huvudfrågan för en sund stat borde vara vilket syfte den har att kritisera s.k. fundamentalism. Eller snarare: om staten är för yttrandefrihet, så borde den inte angripa s.k. fundamentalism överhuvudtaget.

Är syftet högre intellektuell kvalitet, högre individuell frihet, fler argument för staten att bränna böcker, eller vilket?

Avslutande reflektioner att ta med dig när du går:

  • vad är ”bokstavstro”?
  • vad är ”fundamentalism” och vem avgör?
  • vad är en ”bok”? (är ett liv en bok, även om ingen har tecknat ned den?)
  • kan en, bra bok vara bättre än hundra, eller tusen dåliga?
  • vad är en ”stat” och för vems bästa?
  • vad är ”kvalitet” och vem avgör?
  • vad är ”kvantitet” och varför tänks det vara viktigare än kvalitet?
  • vad är ”fängelse”?
  • vad är ”frihet”?
  • vad är ”ofrihet”?

.

Systemet designat mot den enskilde – varför?

Hur kan det komma sig att ”systemet”, något slags märkligt monster, som inte sällan tycks vara helt anonymt och datorstyrt, vad gäller betalningsdagar, kravbrev, etc, och som liksom ”bara rullar på”, är designat för att jävlas med enskilda i kampen mot myndigheter?

Vem tjänar på det?

Borde ”vi”, ja för det fall det finns ett ”vi” i detta s.k. ”samhälle”, inte snarare designa ett system utifrån den enskildes väl, snarare än myndigheternas väl?

Ett samhälle där myndigheter, skostnadsfritt om företräder individer, slåss mot andra myndigheter, som ställer orimliga krav.

Ett sådant samhälle strävar Sällskapet Bur-q-ua efter.

Tänk, ibland får jag känslan av att den som kontrollerar detta ”system” är extremt människofientlig och att ”systemet”, med personnummer, betalningsanmärkningar, etc, är ett slags modern diktatur, som styrs av det enda officiellt ”heliga” idag:

P E N G A R.

Pengar, denna avgudabild och uråldriga mammon, som förutsätter ett klassamhälle, där bättre bemedlade individer och grupper klarar sig, medan sämre bemedlade slås ut och går under.

Systemet” slår blint utan pardon, fast oftast mot dem som redan ligger ned förstås.

Vill ”vi” (som sagt om ”vi” existerar) hverkligen ha det så här?

Jag hade nog en ”röd dag” idag.


 

 

 

 

 

 

Tankesmedjor VS demokrati

Jag har mer och mer funnit anledning att fundera över begreppet tankesmedjor (på engelska ”think tanks”).

I Sverige finns ett antal sådana.

En är: ”Timbro”, som tycks vara socialdemokratisk.

En annan är: ”Agora”.

En tredje är: ”Den Nya Välfärden”, som tydligen har funnits sedan åtminstone 1990 (!).

Det finns fler.

Man kan, som enskild medborgare och som individ, med rätta diskutera och även ifrågasätta tankesmedjors existensberättigande i en demokrati.

För det är väl just demokrati, som alla vill ha, eller?

Om svaret på den, månne retoriska, frågan är ett rungande, eller tveksamt, JA, så blir en tänkbar följdfråga:

vilket existensberättigande har tankesmedjor?

Ur demokratisk synvinkel (och i allmänhet) andas ordet ”tankesmejdalobbyism och ordet upplevs, för oss i Sällskapet Bur-q-ua som en eufemism av just lobbyism.

Ur demokratisk synvinkel andas ordet ”tankesmedjaelitism.

Elitism och tankesmedjor, med diffus utomparlamentarisk agenda är oacceptabelt i ett demokratiskt statsskick.

De flesta individer, med ett visst mått av s.k. sunt förnuft förstår förhoppningsvis det.

Här följer en länk, för den som vill läsa mer om tankesmedjor:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Tankesmedja.