Fienden, den eller den, eller vem?

Begreppet fiende är intressant, eller hur?

Vem är din vän och  vem är din fiende?

Vem är din familj och vem är en främling?

Hur bör man behandla respektive personer, dem, som man bedömer falla i en viss, antagligen relativt godtycklig, kategori, inte sällan till deras nackdel?

Jag skulle här, för att illustrera vad jag menar, vilja utgå från två, ganska stora, YouTube-kanaler och ett par exempel från dem.

Den första kanalen är ”Angry Foreigner” (med 116 videoklipp), vars länk  lyder ”En arg blatte talar”. Det handlar om en person, som verkar lida av en sorts ”Tourettes”, vilket gör det svårt att dels lyssna på det han säger, dels ta honom på allvar. Bortsett från att han verkar vara satanist, vilket i sig är ytterst graverande.

Han laddade nyligen upp följande video:

Hampus Hedström är en idiot”.

Den andra kanalen är ”Hampus Hedström” (med 87 videoklipp) och jag tänker framförallt på denna video:

LUMPEN ÄR TILLBAKA!”.
.

Jag tycker att den videon är relativt bra, förutom att han inte tar upp det faktum att endast pojkar förut blev inkallade och var tvungna att göra ”lumpen”/”militärtjänst”.

Några tänkvärda repliker ur videon:

4:18
Ok, fienden närmar sig.
4:25
Vilka är det vi slåss mot nu igen?
Det kan vara bra att fråga sig ibland!
Va? Va f-n pr…Fienden! Vi slåss mot fi…
4:31
Aahh men du, kan vi inte förhandla fred istället?
Krig ÄR fred, okej?”
Se där, ett citat från George Orwells klassiker ”1984”. En bok, som f.ö. citeras på denna blogg. Tror inte att Hampus Hedström är så ”tappad bakom en vagn”, som någon gör gällande.

Angry Foreigner” gjorde en video för att bemöta sina belackare, som han själv hade bett om: ”Hampus Hedströms fans näthatar mig”.

Hampus Hedström” har inte gjort några motsvarande videor och jag kan undra varför.

Vem som har rätt och fel av dessa två personer, i deras interna YouTube-krig, är ganska viktigt och vem som startade det. Viktigt att komma ihåg är att den ena personen är yngre och därmed kanske sårbarare. Bara kvalificerad spekulation förstås.

Råkar dra mig till minnes en annan ung, manlig (?) feminist, som valde (?) att ta livet av sig, till följd av näthat…från feminister.

Här finns en artikel om den individen: ”Därför är FEMEN problematisk”, skriven av en tidigare gästskribent på denna blogg.

Problemet med sådana här människor, med full respekt för den svagare, som inte orkar med att leva längre, är att de bara måste synas och höras till varje pris och att de behöver överträffa varandra och sig själva, för att få sina ”15 minutes of fame”, de luxe, extended, forever more! Problemet, inte minst för omgivningen, är att de aldrig blir nöjda, oavsett negativa kommentarer, etc. Sådant bidrar tvärtom bara till att sporra dem.

Omgivningen står uppgiven bredvid, eller helt utanför, och konstaterar att det nog är bäst att låta dessa personer hållas, så länge deras vanföreställningar inte sprider sig alltför långt utanför den egna sfären, bubblan, där alla köper gratis-”paketet”.

Surprise, surprise? Om man först påstår att någon är en idiot, så blir man överraskad över ”näthat”? Hade ”Hampus Hedström” dessförinnan gjort någon sådan hat-video? Svar: nej.

Problemet är framförallt att omgivningen sporrar dessa personer i deras vanföreställning och att den ”boostar” deras redan uppblåsta ego.

Och dessvärre $ tjänar $ såväl ”Angry Foreigner” som ”Hampus Hedström” på detta!

Deras respektive tittarsiffror och prenumeranter stiger i antal, oavsett om det handlar om positiv eller negativ kritik. Oavsett om de sprider sanningar eller lögner.

Publiciteten – ”15 minutes of fame”, de luxe, extended, forever more – är det som gäller i de oseendes irrgångar!


För att återknyta till temat fiende och vän.

Vad är det som avgör vem som är din fiende eller vän, familj eller främling?

Om man låt säga har en YouTube-kanal och tjänar grova $ pengar $ från den och använder invektiv gentemot en annan ”YouTuber”, så kanske det som sagt gynnar dem båda? Bara en kvalificerad gissning förstås.

Men kontentan, essensen av detta blogginlägg är snarare, utifrån patetiska YouTube-krig, som alltför tydligt visar på människors fel och brister:

du är själv din värste fiende!

Om du vill att det ska vara så.

Därmed hamnar man i diskussioner om den fria viljan.

Finns den ens?

Annonser

”LÅGENERGILAMPOR” ÄR FÖRSTA STEGET MOT DIKTATUR!

Snälla, snälla människor ”där ute”, nu är det:

DAGS ATT VAKNA!

Sällskapet Bur-q-ua deklamerar härmed:

allt, som du hittills har hört om Tyst glödlampor Tyst, är LÖGN!

Man meddelade nyligen, på den förmenta statsradion P4 (privatägd! detta har Sällskapet B. tidigare skrivit om!) att glödlamporna kommer att försvinna från butiker.

Sällskapet B. undrar: VARFÖR?!

Vi köper inte denna masshallucination!!!

Det råder stor besvikelse inom Sällskapet B. just nu.

Besvikelse över ett lögnaktigt samhälle.


Inget samhälle värt namnet har rätt att bestämma hur en enskild väljer att köpa glödlampor!!!

Liksom rubriken säger, så är kontroll över sådana till synes obetydliga ”detaljer”, första steget mot diktatur.

Det innebär även att människor ”köper” teorin om ”växthuseffekten”, ”klimatkatastrofen”, e

Många forskare ifrågasätter de teorierna.

Så gör även Sällskapet Bur-q-ua.

Jorden, d.v.s. planeten Tellus, kommer högst sannolikt INTE att gå under under år 2012, oavsett vad ev. ”Maya”-kalendrar, biofilmer och annat låter göra gällande.

Har ordet ”patetisk” fått en ny dimension i och med detta inlägg, d.v.s. genom de myter som härmed avfärdas?


Till sist:

lär er konsten att PROTESTERA!

Protestera mot orättvisor!

statistik om polisanmäld misshandel, från SCB

Kära läsare!

Vänligen ta dig tid att ägna någon minut, åt att studera nedanstående diagram (från http://www.scb.se/Statistik/LE/LE0201/2004A01/LE0201_2004A01_BR_X10ST0401.pdf, s. 82/100)

polisanmäld misshandel 2003

Av diagrammet kan man utläsa att kvinnor var överrepresenterade såsom ”offer” i endast  EN stapel av fyra möjliga, nämligen vad gäller misshandel inomhus av en bekant!

I alla andra fall var män överrepresenterade som ”offer”!

Skriver media någonsin om DEN verkligheten?

Ytterst sällan.

Jag undrar följaktligen: VARFÖR INTE?

I relationer mellan män och kvinnor är bägge parter de facto lika våldsbenägna, enl. forskning på området. (http://www.antifeminist.nu/index.php?sid=60#2).

I en artikel, i Täby Danderyd Tidning nr 59 (s. 10), kan man läsa om en kvinna ”Ingrid”, som påstår sig ha blivit misshandlad av sin man under hela 40 års tid (!).

Den påstådda misshandeln inleddes redan innan paret gifte sig.

Sedan skaffade de hela SEX barn tillsammans.

Tidsrymden och antalet barn, i beaktande av att relationen var såpass dålig, är för en utomstående, milt uttryckt, svårgripbara begrepp att ta till sig.

”Varför tillät hon det att ske?” kanske den förnuftige frågar sig.

På det ges intet svar i artikeln, annat än att kvinnan ännu idag ”älskar” mannen ifråga!

Vad säger detta eg. om henne?

I artikeln talar Maria Jönsson – samordnare för ”ATV, alternativ till våld” – (ja, det är hon med påsar under ögonen på s. 11) om en s.k. ”normaliseringsprocess” – ett begrepp hämtat från radikalfeminster (såsom t.ex. ROKS) och knappast ett etablerat begrepp på något sätt.

Märkligt att personer med sådana värderingar okritiskt ska få komma till tals i en lokaltidning och att de därtill får sin verksamhet finansierad av kommun och/eller stat.

Det finns de facto kvinnor, som attraheras av s.k. ”farliga” män och skriver kärleksbrev till dessa (t.o.m. till grova brottslingar som t.ex. Mattias Flink, ”Stureplansmördarna”, trippelmördaren i Åmsele…Juha V…, ”Knutbypastorn” Helge Fossmo, m.fl, när de sitter i fängelse.

Exakt HUR förklarar man detta, till synes, irrationella beteende?

”ATV”:s område tycks enbart fokusera på att förändra mäns beteende, snarare än kvinnors, vilket självfallet är fel, i synnerhet med tanke på att samhället inte är såpas ”svart-vitt”, som man vill göra gällande.

Man skriver bl.a. (på s.11, nämnda tidning):  ”Mäns våld mot kvinnor klassas som ett folkhälsoproblem”.

Av vem?

Ingen källa anges!

Förvisso må det vara politiskt korrekt att skriva så men ingen källhänvisning ges.

Detta påminner f.ö. ganska mycket om de förhållanden, som gäller i en vårdnadstvist, där inga som helst bevis avkrävs modern, för tillstyrkande att hon är den bäst lämpade att tilldömas ensam vårdnad, trots att båda föräldrarna har bedömts vara lika lämpade.