IMPERIALISM VS INFORMATION/UPPLYSNING

Vad är det för skillnad mellan imperialism och information/upplysning?

Visst finns ytligt sett en stor skillnad.

Frågan ställs dock, eftersom många förmodligen inte reflekterar över hur närbesläktade orden trots allt är.

Ligger skillnaden i betraktarens ögon?

Kanske handlar det om i grunden samma innebörd och bara om olika ord, vars respektive innebörd beror på vem som säger dem, på vilket sätt och i vilket sammanhang.

Lite grann som ordet ”terrorist” kanske. Vem har tolkningsföreträde till det ordet?


För att fortsätta på det temat:

vem tillskriver vem den tvivelaktiga egenskapen ”terrorist”?

Är förresten terrorist en egenskap/förmåga, eller en boja?

En dygd eller en last?

Är det ärftligt betingat att vara terrorist eller styr månne miljö och uppväxt?

Kanske beror uppkomsten av ”terror” av hur omvärlden behandlar vissa grupper och/eller individer.

Förmodligen är ordet främst ett skällsord, ägnat att skapa ett ”vi och de”-samhälle, en till synes enkel svartvit värld, med en tydlig syndabock och fiende, en värld som är bekväm för dem med självutnämnt (om än kanske outtalat) tolkningsföreträde.


För att istället återgå till huvudtemat

igår lyssnade jag på nyheterna, där man bl.a. nämnde att en talesman för talibanerna i Afghanistan hade bekräftat att USA hade fångat den näst högste ledaren Omar, e. dyl.

Till att börja med kan man reagera över uppgiften att talibanerna har en talesperson. Jag har läst att de även har haft en utrikes- eller premiärminister.

Det låter ju nästan som om talibanerna vore, hör och häpna: civiliserade, ja kanske MÄNNISKOR!

Hur rimmar det med vad en viss svensk med förnamnet Gudrun en gång sade, d.v.s. att alla män är talibaner? Ja, det kanske rentav rimmar bra.

Kanske även kvinnor är talibaner, d.v.s… MÄNNISKOR?

Det vore nog en mardröm för t.ex. s.k. elitfeminister, om det vore sant.


För att istället övergå till ämnet kvinnor, så hävdas att talibaner och kvinnors rättigheter står i ett motsatsförhållande.

Tänk om det istället handlar om olika kulturer?

Här kan man anknyta till huvudtemat.

Vem har tolkningsföreträde för vad som är information/upplysning, om kvinnors rättigheter, kondomer, ”fria aborter”, ”patriarkatet”, kultur, etc, och vad som är ”väst-imperialism”?

Om ”förtryckta” kvinnor inte vet om att de är ”förtryckta”, är de det ändå, rent generellt?

Kan man generalisera och vem avgör?

Vem ska uppfostra vem och varför?

Vem är primitiv, vem är civiliserad?

Vem är god, vem är ond?

Gråter


Samma problem återfinns i Sverige vad gäller barns ”rättigheter”, ”rättigheter” som de flesta barn är lyckligen ovetande om.

Det handlar om ”rättigheten” att välja bort sina föräldrar vid en viss grad av ”mognad”.

Framförallt barn till separerade föräldrar i vårdnadstvister ”informeras” om dessa ”rättigheter”, vilket gott kan kallas imperialism. Att ett barn i en s.k. ”kärnfamilj” skulle informeras om sådana ”rättigheter” ter sig absurt.

I det fallet handlar det om socialkontors-/”rättsväsende”-imperialism.

S.k. ”experter”, personer som är främlingar och som oftast aldrig har träffat barnen, tänks vara behöriga att fatta beslut till förmån för det s.k. obestämda rekvisitet ”barnets bästa”.

I grunden är problemet ett och detsamma:

vem har tolkningsföreträde och vem avgör?

Är det en individs utbildningstid som automatiskt ger individen mandat till tolkningsföreträde, med påverkan på andra individers rättigheter och liv?

Handlar det, som så ofta, om att ”kollektivet” anses (av majoriteten…kollektivet) vara viktigare än individen (minoriteten…individen)?

Är ett sådant system moraliskt försvarbart och vem avgör?

Etc, etc…så länge man har lust och ork.

 

 

 






 

 

 




 

 

Annonser

statistik om polisanmäld misshandel, från SCB

Kära läsare!

Vänligen ta dig tid att ägna någon minut, åt att studera nedanstående diagram (från http://www.scb.se/Statistik/LE/LE0201/2004A01/LE0201_2004A01_BR_X10ST0401.pdf, s. 82/100)

polisanmäld misshandel 2003

Av diagrammet kan man utläsa att kvinnor var överrepresenterade såsom ”offer” i endast  EN stapel av fyra möjliga, nämligen vad gäller misshandel inomhus av en bekant!

I alla andra fall var män överrepresenterade som ”offer”!

Skriver media någonsin om DEN verkligheten?

Ytterst sällan.

Jag undrar följaktligen: VARFÖR INTE?

I relationer mellan män och kvinnor är bägge parter de facto lika våldsbenägna, enl. forskning på området. (http://www.antifeminist.nu/index.php?sid=60#2).

I en artikel, i Täby Danderyd Tidning nr 59 (s. 10), kan man läsa om en kvinna ”Ingrid”, som påstår sig ha blivit misshandlad av sin man under hela 40 års tid (!).

Den påstådda misshandeln inleddes redan innan paret gifte sig.

Sedan skaffade de hela SEX barn tillsammans.

Tidsrymden och antalet barn, i beaktande av att relationen var såpass dålig, är för en utomstående, milt uttryckt, svårgripbara begrepp att ta till sig.

”Varför tillät hon det att ske?” kanske den förnuftige frågar sig.

På det ges intet svar i artikeln, annat än att kvinnan ännu idag ”älskar” mannen ifråga!

Vad säger detta eg. om henne?

I artikeln talar Maria Jönsson – samordnare för ”ATV, alternativ till våld” – (ja, det är hon med påsar under ögonen på s. 11) om en s.k. ”normaliseringsprocess” – ett begrepp hämtat från radikalfeminster (såsom t.ex. ROKS) och knappast ett etablerat begrepp på något sätt.

Märkligt att personer med sådana värderingar okritiskt ska få komma till tals i en lokaltidning och att de därtill får sin verksamhet finansierad av kommun och/eller stat.

Det finns de facto kvinnor, som attraheras av s.k. ”farliga” män och skriver kärleksbrev till dessa (t.o.m. till grova brottslingar som t.ex. Mattias Flink, ”Stureplansmördarna”, trippelmördaren i Åmsele…Juha V…, ”Knutbypastorn” Helge Fossmo, m.fl, när de sitter i fängelse.

Exakt HUR förklarar man detta, till synes, irrationella beteende?

”ATV”:s område tycks enbart fokusera på att förändra mäns beteende, snarare än kvinnors, vilket självfallet är fel, i synnerhet med tanke på att samhället inte är såpas ”svart-vitt”, som man vill göra gällande.

Man skriver bl.a. (på s.11, nämnda tidning):  ”Mäns våld mot kvinnor klassas som ett folkhälsoproblem”.

Av vem?

Ingen källa anges!

Förvisso må det vara politiskt korrekt att skriva så men ingen källhänvisning ges.

Detta påminner f.ö. ganska mycket om de förhållanden, som gäller i en vårdnadstvist, där inga som helst bevis avkrävs modern, för tillstyrkande att hon är den bäst lämpade att tilldömas ensam vårdnad, trots att båda föräldrarna har bedömts vara lika lämpade.