Samhällets mygg och hyenor, alltid ute efter dig!

Under tillfällig landsflykt från den s.k. demokratin Sverige, där alla månar om människors väl (eller hur?), så tänkte jag ta tillfället i akt att beskriva det s.k. svenska rättsväsendet, d.v.s hur det fungerar och vilka värderingar det bygger på.

 


 

För det första, så har de människor som är satta att, och, av okänd anledning, har tilldelats det, för ”kunderna” livsavörande, förtroendet, att fatta beslut i domstolar, sällan själva befunnit sig i situationer liknande dem, som de personer de dömer befinner sig i.

Detta enkla faktum påverkar och grumlar självfallet deras värderingar och människosyn.

Dessa s.k. domare får därmed ofelbart en negativ människosyn.

Deras empati är lika med noll och de är framförallt politiskt korrekta – ”pk”.

 


 

Detta inlägg talar om två sorters djur, nämligen mygg och hyenor.

Det är ingen tillfällighet.

Rättsväsendets represenTanter och represenMän (nytt ord för idag, i plural) är att likna vid just mygg, eftersom de i mångt och mycket beter sig som sådana.

Alla, som någon gång har stuckits av mygg och kommit i kontakt med mygg, vilket f.ö. är svårt att undvika sommaren 2010 i Sverige (fast nu befinner jag mig som sagt inte där men jag har hört talas om detta gissel) vet att mygg är besvärliga, att man kan vifta bort dem med handen, bli av med dem om man rör på sig och i ”värsta fall” döda dem.

Mygg är blodsugare och återkommer ständigt till den av dem besvärade individen, för att trakassera denna ytterligare, så gott det går och för att föröka sig själva!

Mygg är ständigt på jakt efter blod!

Jag vill inte ge mitt blod till mygg och/eller bidra till deras tillväxt!

Vill Du det?

När det gäller hyenor, så finns där en liknande problematik.

Hyenor följer rykten om var bytet finns. Hyenor sprider själva rykten om var bytet finns och bryr sig inte om vad bytet har för åsikter.

Hyenor är svenskt rättsväsende i ett nötskal.

Varken myggen eller hyenorna har dock tagit med i sin beräkning att det finns VARGAR, som just nu ”råkar vara” starkare än någonsin.

VARGAR, som äter hyenor och ignorerar mygg, för att det:

a.)

smakar gott med hyena-kött och för att

b.)

VARGARNA inte kunde bry sig mindre om mygg.

Det var förresten fullmåne i söndags (”Annandag midsommar”, sön. 27/6).

Då är VARGARNA som allra starkast.

 


Så, vad har Du då lärt dig av detta?

Det är helt upp till Dig att avgöra.

Ansvaret överlåtes härmed, likt en OS-fackla…från en hand till en annan – Din.

Annonser

IMPERIALISM VS INFORMATION/UPPLYSNING

Vad är det för skillnad mellan imperialism och information/upplysning?

Visst finns ytligt sett en stor skillnad.

Frågan ställs dock, eftersom många förmodligen inte reflekterar över hur närbesläktade orden trots allt är.

Ligger skillnaden i betraktarens ögon?

Kanske handlar det om i grunden samma innebörd och bara om olika ord, vars respektive innebörd beror på vem som säger dem, på vilket sätt och i vilket sammanhang.

Lite grann som ordet ”terrorist” kanske. Vem har tolkningsföreträde till det ordet?


För att fortsätta på det temat:

vem tillskriver vem den tvivelaktiga egenskapen ”terrorist”?

Är förresten terrorist en egenskap/förmåga, eller en boja?

En dygd eller en last?

Är det ärftligt betingat att vara terrorist eller styr månne miljö och uppväxt?

Kanske beror uppkomsten av ”terror” av hur omvärlden behandlar vissa grupper och/eller individer.

Förmodligen är ordet främst ett skällsord, ägnat att skapa ett ”vi och de”-samhälle, en till synes enkel svartvit värld, med en tydlig syndabock och fiende, en värld som är bekväm för dem med självutnämnt (om än kanske outtalat) tolkningsföreträde.


För att istället återgå till huvudtemat

igår lyssnade jag på nyheterna, där man bl.a. nämnde att en talesman för talibanerna i Afghanistan hade bekräftat att USA hade fångat den näst högste ledaren Omar, e. dyl.

Till att börja med kan man reagera över uppgiften att talibanerna har en talesperson. Jag har läst att de även har haft en utrikes- eller premiärminister.

Det låter ju nästan som om talibanerna vore, hör och häpna: civiliserade, ja kanske MÄNNISKOR!

Hur rimmar det med vad en viss svensk med förnamnet Gudrun en gång sade, d.v.s. att alla män är talibaner? Ja, det kanske rentav rimmar bra.

Kanske även kvinnor är talibaner, d.v.s… MÄNNISKOR?

Det vore nog en mardröm för t.ex. s.k. elitfeminister, om det vore sant.


För att istället övergå till ämnet kvinnor, så hävdas att talibaner och kvinnors rättigheter står i ett motsatsförhållande.

Tänk om det istället handlar om olika kulturer?

Här kan man anknyta till huvudtemat.

Vem har tolkningsföreträde för vad som är information/upplysning, om kvinnors rättigheter, kondomer, ”fria aborter”, ”patriarkatet”, kultur, etc, och vad som är ”väst-imperialism”?

Om ”förtryckta” kvinnor inte vet om att de är ”förtryckta”, är de det ändå, rent generellt?

Kan man generalisera och vem avgör?

Vem ska uppfostra vem och varför?

Vem är primitiv, vem är civiliserad?

Vem är god, vem är ond?

Gråter


Samma problem återfinns i Sverige vad gäller barns ”rättigheter”, ”rättigheter” som de flesta barn är lyckligen ovetande om.

Det handlar om ”rättigheten” att välja bort sina föräldrar vid en viss grad av ”mognad”.

Framförallt barn till separerade föräldrar i vårdnadstvister ”informeras” om dessa ”rättigheter”, vilket gott kan kallas imperialism. Att ett barn i en s.k. ”kärnfamilj” skulle informeras om sådana ”rättigheter” ter sig absurt.

I det fallet handlar det om socialkontors-/”rättsväsende”-imperialism.

S.k. ”experter”, personer som är främlingar och som oftast aldrig har träffat barnen, tänks vara behöriga att fatta beslut till förmån för det s.k. obestämda rekvisitet ”barnets bästa”.

I grunden är problemet ett och detsamma:

vem har tolkningsföreträde och vem avgör?

Är det en individs utbildningstid som automatiskt ger individen mandat till tolkningsföreträde, med påverkan på andra individers rättigheter och liv?

Handlar det, som så ofta, om att ”kollektivet” anses (av majoriteten…kollektivet) vara viktigare än individen (minoriteten…individen)?

Är ett sådant system moraliskt försvarbart och vem avgör?

Etc, etc…så länge man har lust och ork.

 

 

 






 

 

 




 

 

Regelverket fungerar absolut INTE väl!

Säga vad man vill om Inger Renés (M) och Anti Avsans (M) säkert välvilliga men lama debattinlägg i DN, fredag 17/7, men inte belyser det de väsentligaste problemen med vårdnadstvister, nämligen:

  1. Föräldrabalken diskriminerar ogifta fäder, enbart p.g.a. att de är ogifta och män (Fb 6 kap 3§), eftersom de därmed inte får automatisk vårdnad om sitt barn. Detta strider mot vår grundlag Regeringsformen 2 kap 16 § och mot Europakonventionens 8:e och 14:e artiklar (Artikel 8 – rätten till privatliv, hem och korrespondens; Artikel 14 – rätten att inte diskrimineras).
  2. Umgängessabotage bestraffas inte, om det visar sig att barnet inte vill träffa umgängesföräldern. Då låter man istället barnet självt få avgöra om han/hon vill stänga ute ena halvan av sitt ursprung och kallar det att barnet t.ex. ”är brådmoget” och att ”dess vilja bör beaktas”. I praktiken belönas alltså umgängessabotage och kan även resultera i att umgängesföräldern blir tvungen att ersätta sabotörens rättegångskostnader!
  3. Problemet med s.k. ”medlare” (som lika gärna kan vara splittrare, genom att de gör gällande att umgänge inte är ”för barnets bästa”) är förmodligen omfattande men tycks ses mellan fingrarna på. Att en domstol utser en s.k. ”medlare” innebär bara en strategi för boföräldern att få en bekräftelse på att barnet inte vill träffa den andra föräldern. Att barnet innan mötet med ”medlaren” de facto har spenderat ett antal månader enbart hos boföräldern, som ett led i umgängessabotaget, tas ingen som helst notis om, utan domstolen beslutar enligt vad ”medlaren” har kommit fram till, utan några som helst vetenskapliga belägg för hur ”barnets vilja” bedöms. Att artikelförfattarna vurmar för ”medlare” ifrågasätts härmed. 
  4. Socialtjänsterna ockuperas till 90% av kvinnor i medelåldern och de är oftast på moderns sida. Detta skadar fäders sak. Det som i teorin kallas ”barnets bästa” är i princip likvärdigt med ”kvinnors/mödrars och barns bästa”.
  5. Begreppet ”kvinnor och barn” är i allmänhet djupt olyckligt, om samhället ska uppnå sann jämställdhet. Hur ofta hörs ”män och barn”, i positiv bemärkelse?

Artikelförfattarna talar om att regelverket fungerar i och med denna mening:

Regelverket fungerar väl i de fall när det verkligen finns allvarliga brister hos någon av föräldrarna. Detta gäller kanske främst i sådana fall när kriminalitet, missbruk av beroendeframkallande medel och psykisk sjukdom finns med i bilden.

Jag skulle önska att så vore fallet men icke. Socialtjänstens ej parlamentariskt valda lakejer stöder ofta kvinnor, som har allvarliga brister, eftersom devisen: ”en dålig mor är bättre än en bra far” råder. Ofta sker stödet under flera års tid.

Detta kan ske gneom att kvinnorna får hjälp med lägenheter, försörjningsstöd, familjebehandlare, kontaktfamilj, förslag i en vårdnadsutredning, om att hon är bäst lämpad att ha vårdnaden, etc.

Män lämnar man däremot åt sitt öde, förhindrad att få information om sitt barn, p.g.a. det skydd av sekretess som socialsekreterana själva har byggt upp.

Man refererar därmed till sina egna beslut, i en sorts cirkelresonemang och sviker därigenom barnet. 

Vad skulle hända om en far låter könsoperera sig, i syfte att få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda?

Får barnet därmed två mödrar med gemensam vårdnad?

Allvarligt talat.

Det är en mycket lång väg kvar till sann jämställdhet inom familjepolitiken men DN-artikeln kanske kan leda till andra liknande och bli ett litet steg på vägen.

Ni moderater får allt övertyga mig betydligt bättre, om jag ska lägga min röst på er nästa år.

s.k. stalkning (jag trodde att det hette

(som sagt i rubriken men vilket olyckligtvis inte fick plats (bakläxa för programmerarna!): jag trodde att det hette ”stalking” och att begreppet härstammade från USA, liksom finanskrisen och i princip all annan jävelskap man kan föreställa sig…f.ö. inte märkligt när det är ”vår” enda s.k. ”supermakt”)

Till saken:

Tydligen föreligger en s.k. utredning, som siktar mot att tydliggöra/skärpa lagen om besöksförbud (Lag (1988:688)) och att  ”t.o.m.” införa s.k. ”fotboja”, för den individ, som beslutet tänks omfatta.

(Kommentar: fotboja förekommer i och för sig redan idag, för de individer, som omfattas av besöksförbud)

Lagen tänks ersättas med ”kontaktförbud”.

Hot och riskbedömningar” ska, enl. Svt, ligga till grund för beslut om ”kontaktförbud”.

Man nämnde, i Svt, att hela 4.000 beslut om besöksförbud har fastslagits under 2008 och att 3.000 anmälningar om överträdelse av besöksförbud har inkommit.

Allt ”på gott och ont” och givetvis i beaktande av det klassiska begreppet: ”ord mot ord”.

Allt även med justitieminister fru Beatrice Asks goda minne. 

Beatrice Ask

(

Namn Personnummer
Eva Carin Beatrice Ask 19560420-XXXX
Födelsedatum: 1956-04-20 (en fredag för 19 164 dagar sedan)
kelp Adress: Kungsgatan 75, II
kelp Postnummer: 112 27
kelp Postort: Stockholm
kelp Civilstånd: Ogift

)

(apropå ”stalkning”, hmm…)

(teknikens under…)

Redan lagen om besöksförbud (Lag (1988:688)) är uppenbarligen en kvinnolag, d.v.s. framförallt tillämpad på kvinnor, vilka subjektivt sett upplever sig hotade, trakasserade etc.

Några bevis behövs dock inte, vilket borde vara besvärande för det s.k. ”rättsväsendet”.

Redan den lagen kräver inte att mannen (oftast är det en man, som är det upplevda ”hotet”) ska vara dömd för något brott, vilket får sägas vara mycket uppseendeväckande, i avseende på rättssäkerhet och med tanke på att ett beslut om besöksförbud dels är:

a.) en belastning för den individ det vänds emot (då denne får en ”prick” i belastningsregistret, trots att besöksförbud INTE är något brott!

och

b.) gallringstiden för det s.k. belastningsregistret, gällande ett beslut om besöksförbud (således INGET brott!) är hela TIO år!.

Lika lång preskriptionstid som för mord!

! ! !

(Källa: Lag (1998:620) om belastningsregister

17 § Utöver vad som följer av 16 § ska uppgifter om
(…)
13. beslut om besöksförbud gallras tio år efter beslutet
(…)

)

Är  detta rimligt, i beaktande av att den individ som blir ålagd besöksförbud inte ens nödvändigtvis har begått något brott?

Hur många av er som läser känner ens till detta, d.v.s. att det förhåller som såsom beskrivet?

Tala om snedvriden jämställdhetspolitik…

När det gäller s.k. överträdelser mot besöksförbud (vilka inte sällan kan bero på att mannen (eftersom det oftast rör sig om en man) har barn med kvinnan, som har ansökt om förbudet), så finns följande vägledande avgörande från Svea hovrätt: http://www.rattsinfosok.dom.se/lagrummet/Referat_Visa.jsp?traffLopNrOA=0

Avgörandet ovan säger det mesta tycker jag.

Kan man annat än känna med ”R.M.” i domen?

— — —

Nu vill man alltså skärpa lagen, som har beskrivits i textens inledning.

Vem/vilka har något att vinna på en skärpning av en redan ojämlik lag?

Det är den första frågan man, som medborgare, bör ställa sig, när nya lagförslag ”kommer på tapeten”: VEM har något att vinna? samt även frågan: ”hur rimmar det med folkviljan?” (om någon sådan ens finns) (EFTERLYSNING: folkvilja och civilkurage)