Sveriges nye Taube eller rentav Bellman himself reincarnated?

Artisten Håkan Hellström tycks gå från klarhet till klarhet.

Efter att ha tagit del av senaste SVT-programmet                                               >”Allsång på Skansen<”

Allsång eller masspsykos?

Allsång eller masspsykos?

i allmänhet och den >”efterföljande konserten”<

Scenen är din (men vilket är budskapet?)

Scenen är din (men vilket är budskapet?)

med nämnda artist i synnerhet, så kan jag inte annat än konstatera att artisten ifråga är folkkär, åtminstone hos tonårstjejer. Återkommer till det.

Det får nog lov att sägas vara ganska ovanligt i demokratin Sverige att en artists bäst före-datum inte har gått ut, ens efter ett drygt decennium, åtminstone vad gäller nyare artister.

Utan att närmare kommentera just denne artists image (som ibland känns naturlig, ibland väldigt konstlad, >Bob Dylan<- (inkl. hatt) och t.o.m.  >Michael Jackson<-influerad (!)),  musik, texter, om de är bra/dåliga, etc, så vill jag istället fästa vikt vid någonting helt annat, nämligen publiken.

SVT:s program ”Allsång på Skansen” följer slaviskt ett koncept och format, som tydligen fungerar likt ett urverk, varje tisdag då programmet sänds i den s.k. ”public service” (i allmänhetens/folkets tjänst, eller i någon annans tjänst?).


Det som INTE är ok

Det som inte är ok enl. mig och, såvitt jag förstår, även enl. majoriteten av Sällskapet Bur-q-ua är den >masspsykos<, som tv-programmet ifråga bygger och spelar på.

Jag har i tidigare inlägg varit inne på faran med just masspsykos, hjärntvätt och andra liknande manipulativa metoder för att vinna folks förtroende. I synnerhet när det handlar om s.k. ”pojkband”, ”boy bands” och tonårstjejer (ett (o)heligt äktenskap?) (a match made in Heaven?).

Exakt samma metoder används av diktatorer (t.ex. i Nazityskland eller Sovjetunionen) som i ”demokratier” och varje sunt tänkande invidid borde då fråga sig: ”hur är det möjligt?!” eller ”är inte demokratier menade att vara bättre än dikaturer?

Metoderna används i syfte att ena folket, på gott och ont och det är det som är eller kan vara farligt.

Konceptet är i korthet följande:

  • Vi (=> SVT) ställer en person, en ”idol”, på en scen med många fans, till höger om scenen, företrädevis fans av motsatt kön, företrädesvis tonårstjejer, eftersom de är mest mottagliga för hysteri, etc.
  • Vi låter personen/idolen framföra något sorts budskap, ibland diffust, ibland tydligt.
  • Fansen SKRIKER, GRÅTER och sjunger med i alla hans texter.
  • Idolen säger det som fansen och vi vill höra och det som är någorlunda acceptabelt inom ramen för tv-programmet, eller vilket format det nu handlar om.
  • Vi och han tjänar pengar.

Nu ska jag vara riktigt tydlig: masspsykos, hjärntvätt och andra liknande manipulativa metoder för att vinna folks förtroende är ALDRIG ok eller acceptabelt!


Frågor till idolernas gråtande och skrikande fans

Här följer några frågor, som jag alltför länge har varit nyfiken på att få svar på:

  • varför gråter och skriker ni, eller just Du?
  • tycker ni, eller just Du verkligen att det är en sund psykologisk reaktion eller ett uttryck för rationellt, mänskligt beteende?
  • har ni/du någonsin funderat över dylika spörsmål, eller kommer de som en ”blixt från en klarblå himmel”?
  • hur tror du att din respektive känner sig, när han får veta att du eg. älskar en idol, en bild, som han kanske aldrig kan leva upp till?
  • har du inget bättre för dig än att köa till en konsert med en idol?
  • etc

Jag är osäker på om jag någonsin kommer att få relevanta svar på frågorna men kände mig ändå tvungen att ställa dem, eftersom det handlar om vissa människors inre mekanismer och hur dessa fångar dem. Återkommer till det i ett senare inlägg.


SVT, förklara er!

Ni gör gällande att ni sänder s.k. >”public service”< och ”fri och oberoende” television (till skillnad från vilket lands television? Italiens?), till svenska folket men är det verkligen sant?

Därtill tänks detta stackars folk, denna brokiga skara från norr till söder, från väst till öst, betala tv-licens för era Internet-sända program, trots att vem som helst i hela världen kan ta del av dem helt gratis!

Varför kräver ni inte licenspengar av t.ex. amerikaner eller australiensare?

Hur rättvist är det på en skala, SVT?

Alla människors lika värde, eller hur lyder er devis?

Den rimmar illa med Sällskapet B:s devis, som lyder just så.

Hur vill ni ha det och vad betyder ”public servicepå riktigt?!

Annonser

Melody Gardot (Bardot?) VS Eva Cassidy

Jag har nyligen kommit i kontakt med sångerskan Melody Gardot.

Med hennes (b)röst, menar jag. Oskyldig

Här finns ingen könsmaktstruktur, så långt ögat skådar.

Jag lovar!

Groupie kan man väl inte vara?

Det är man nog född till, oavsett kön.

Vem svimmar inför en ”idol”? (som t.ex. under Michael Jacksons 30 års jubileum som artist, ett tv-program, som sändes igår torsdag 7/1 2010)

Kanske en sann idoldyrkare svimmar och/eller skriker sig hes inför sin idol men denna (kritiska) massa (hade hoppats kunna skriva ”minoritet”) av idoldyrkare inbegriper inte mig.

Den massan borde inte inbegripa någon enda människa, som påstår sig besitta förmågan till kritiskt tänkande (det att tänka fritt) och vara oberoende av samhällets masspsykos.

Så långt får ingen gå”, som någon låttext lyder. (Kents låt?)



Åter till musik…

Det är alltför enkelt att jämföra M. G. (Melody Gardot…kanske hade varit enklare att skriva det direkt?) med en tyvärr alltför tidigt hädangången sångerska vid namn Eva Cassidy.

Melody Gardot tycks vara den förras ”wanna-be” på något odefinierbart sätt, även om jag tycker om bägge sångerskorna, då de har en oerhört personlig stil, har bra röster och spelar bra gitarr.

Vad mer kan man kräva.

Melody Gardot är även endast 24 år gammal men fyller tydligen 25 den 2/2.

Man kan jämföra deras biografier här:

1.)

Melody Gardot: http://en.wikipedia.org/wiki/Melody_gardot

2.)

Eva Cassidy: http://en.wikipedia.org/wiki/Eva_Cassidy

och deras sånger här:

1.)

Melody Gardot: ”Over the Rainbow”: http://www.youtube.com/watch?v=JxYXruPC-Uk&feature=related

2.)

Eva Cassidy: ”Over the Rainbow

http://www.youtube.com/watch?v=NL-9JlSCNOQ

Två väldigt olika versioner.

Den första var en samba/bossa nova, medan den andra var en tjej/kvinna med gitarr.

Vilken version är bäst?

Måste någon ens vara bäst?

Jag låter er läsare avgöra.

Personligen anser jag att Eva Cassidy vinner, eftersom hon tycks vara sannare och utan ”krusiduller” och ”image” och eftersohon berör mitt hjärta betydligt mer än Melody Gardot.

Jag är ledsen Melody, fast du får lov att tänka på att du har några år på dig, samt att din konkurrent trots allt dog i cancer, endast 33 år gammal.

Gråter.

Two very different versions.

The first one samba/bossa nova, the second one just a girl with guitar.

Which version is the best, which artist is the best?

I let you be the judge.

Personally I think I go for Eva Cassidy because somehow she seems to be more true, without gimmicks, etc and because she touches my hert a lot more than Melody Gardot.