Roller, del I

Nous_sommes_Paris_I

Det där med mänskliga roller är intressant.

Om man tar de senaste terrordåden i Paris, vilka händelsevis råkade utspela sig ”fredagen den trettonde”, som exempel, så fanns det ett antal utövare (utan eget ansvar?) och, vilket senare har framkommit, en s.k. ”hjärna” (med fullt ansvar?) bakom.

Jag låter det härmed vara osagt huruvida den person, som har utpekats som ”hjärnan” bakom, också verkligen är det. Det är ju trots allt viss skillnad mellan spekulationer, låt vara aldrig så kvalificerade, och fakta.

Abdelhamid Abaaoud, kanske "hjärnan bakom"

Abdelhamid Abaaoud, kanske ”hjärnan bakom”

Se där, redan två enkelt skönjbara roller:

  • utövaren
  • hjärnan bakom.

De rollerna tangerar dessa, till synes motsatta, roll-par:

  • följaren
  • ledaren
  • åskådaren
  • kändisen
  • den anställde
  • chefen
  • soldaten
  • befälet
  • den röstberättigade
  • politikern
  • eleven
  • läraren
  • barnet
  • föräldern
  • passageraren (utan ansvar för färden)
  • föraren (med fullt ansvar för färden)
  • mobbingoffret
  • mobbaren
  • den fattige
  • den rike
  • den döde
  • den levande
  • den passive (eller reflekterande) betraktaren
  • aktören

.

Det finns givetvis betydligt fler exempel än så på, till synes motsatta, roll-par. Som så ofta annars är det bara fantasin, som sätter gränsen för människans uppfinningsrikedom, vad gäller tilldelande av olika roller.

Därtill har jag identifierat en annan roll, närbesläktad med ”hjärnan”, nämligen: ”uppviglaren”/”anstiftaren”.

Rickard Söderberg, kanske uppviglare

Rickard Söderberg, kanske uppviglare

Hani-al-Sibai, kanske uppviglare

Hani-al-Sibai, kanske uppviglare

Uppviglaren”/”Anstiftaren” är en mellanhand och länk mellan ”utövaren” och ”hjärnan”. Till sin natur är denna person karismatisk och har lätt för att ”förföra (och elda upp) massorna”.

I datorsammanhang talas ibland om ”Man-in-the-middle attack” och jag föreställer mig att ”uppviglaren”/”anstiftaren” arbetar på ett liknande sätt, t.ex. för att skapa motsättningar och polarisering mellan grupper, utan att röja sig själv och sin egen agenda alltför mycket.

Man kan fundera över om det finns en liknande rollfördelning i den mänskliga kroppen, mellan den fysiska hjärnan och utövarna, d.v.s. de lemmar, som lyder under, och kanske också lyder, hjärnans order. Vilka är kroppens mellanhänder? Synapserna, kopplingarna mellan neuronerna, hjärncellerna? Informationsbärare med elektriska signaler i sin arsenal.

Man kan sammanfatta allt det ovan beskrivna med att människan helt enkelt ÄLSKAR rollspel, i alla dess former!

Det finns någonting djupt störande, i all denna obegränsade uppsjö av mänskliga roller och denna synbara, eller skenbara, kärlek för rollspel. Det finns någonting där, som obönhörligen ligger och gnager i medvetandet.

Det beror på att rollspel handlar om maktutövning, vilket i princip alltid är fel! Åtminstone med mindre än att makthavaren först har frågat om lov, om han eller hon får utöva sin makt över andra, eller om det handlar om ”normal” uppfostran, inom ramen för förälder/barn-rollparet

Det beror även på att det kan diskuteras huruvida rollspel handlar om att någon väljer en roll, eller blir tilldelad en sådan, d.v.s. frivilligt avsäger sig sin möjlighet att själv utöva makt.

Om någons avsägande av makt däremot INTE har skett på frivillig basis, så är det ett utslag av hjärntvätt, vilket Sällskapet B. är nitisk kritiker av och motståndare till.

Man kan diskutera om det i grunden är rätt att någon enda människa utövar makt över någon annan. D.v.s. om det finns någon mänsklig auktoritet värd namnet. Någon värd att följa.

En förutsättning för sund auktoritet är dock att det finns en frivillighet mellan den som följer (/följaren) och den som vill bli följd.

Till syvende och sist handlar rollspel, och någons överlämnande av makt, om vilja eller brist på sådan.

Om att personen ifråga  inte vill eller förmår tänka själv och därmed lätt faller offer för tankekontroll, grupptryck, manipulation och dupering.


Detta var del I.

Det finns betydligt mer att berätta om på ämnet mänskliga roller. T.ex. om den illusion det medför för alla inblandade.

Annonser

En lön eller två, varför och vem/vilka avgör?

God fortsättning på det nya året…år 2011 AD.

Hoppas att du har saknat Sällskapet B., för i såfall har varken den goda smaken eller det sunda förnuftet övergivit dig, mediabruset till trots.

Förr i tiden kunde man leva på endast EN lön, sägs det, enligt för Sällskapet B. säkra källor.

är det möjligt?

Höjd lön?

Hur kommer det sig att det inte går att leva på en lön idag?

D.v.s. om man lever i en s.k. ”kärnfamilj”, eller oavsett civilstånd men källorna vurmade närmast för just ”kärnfamiljen”.

Kan löneförändringarna månne bero på och gå hand i hand med utvecklingen av förskolor/daghem för ett halvt sekel sedan och ”kvinnans frigörelse”?

Sällskapet B:s teori lyder: ~ om staten inför förskolor/daghem, där föräldrarna kan lämpa av sina barn, så uppnår kvinnorna sin eftertraktade jämställdhet (enl. feministers villkor) och tjänar sina egna pengar. Därmed kan ”kapitalet” höja boendekostnaderna.

(referens: Ebba Grön – Staten & kapitalet)


Det är med förfäran och sorg jag betraktar hur föräldrar, tidigt om morgnarna, systematiskt, ja slaviskt, följer sina barn till förskolan/daghemmet, till synes utan att de förra ifrågasätter det.

Att vissa barn ifrågasätter detta förfarande med och utnyttjande av deras lekamen och själ är fullt naturligt och förståeligt.

Att deras föräldrar inte ifrågasätter det är lika onaturligt.

Till synes vuxna människor i konungadömet Sverige i är alltså till synes okritiska, gentemot det rådande systemet, i strid med allt som många har fått lära sig i skolan, nämligen: var kritisk!

Inte för att skolan på något sätt var frikopplad (kanske dock s.k. ”frigjord” relativt sett jämfört med tidigare decennier)från stat och system men de tär ändå en devis som jag personligen minns: var kritis k, eller snarare: TÄNK KRITISKT!

Sällskapet Bur-q-ua uppmanar följaktligen alla som läser detta:

ifrågasätt ALLT som du hör, ser och läser i media.

Allt är en potentiell lögn eller halvsanning, avseende att gynna avsändaren.

Minns att vinnaren, snarare än förloraren, skriver historien.


Några frågor, som du bör fundera över:

  • varför finns förskolor och daghem i Sverige och vem/vilka gynnar de?
  • vem/vilka tjänar på att ”kärnfamiljer” inte längre klarar att leva på endast en lön?
  • vem/vilka tjänar på att barn och föräldrar skils åt, istället för att få vara tillsammans?
  • vem/vilka har bestämt/beslutat att t.ex. Stockholm ska vara landets ”singeltätaste” stad, om det nu är så? Är det samma person/personer, som önskar förskolor och daghem samt ”kvinnans frigörelse”?
  • vem/vilka talar oftast om och tjänar på ett ”vi-och-de”-samhälle?
  • gynnar detta verkligen samhället, på kort och/eller lång sikt och i såfall hur?