Roller, del I

Nous_sommes_Paris_I

Det där med mänskliga roller är intressant.

Om man tar de senaste terrordåden i Paris, vilka händelsevis råkade utspela sig ”fredagen den trettonde”, som exempel, så fanns det ett antal utövare (utan eget ansvar?) och, vilket senare har framkommit, en s.k. ”hjärna” (med fullt ansvar?) bakom.

Jag låter det härmed vara osagt huruvida den person, som har utpekats som ”hjärnan” bakom, också verkligen är det. Det är ju trots allt viss skillnad mellan spekulationer, låt vara aldrig så kvalificerade, och fakta.

Abdelhamid Abaaoud, kanske "hjärnan bakom"

Abdelhamid Abaaoud, kanske ”hjärnan bakom”

Se där, redan två enkelt skönjbara roller:

  • utövaren
  • hjärnan bakom.

De rollerna tangerar dessa, till synes motsatta, roll-par:

  • följaren
  • ledaren
  • åskådaren
  • kändisen
  • den anställde
  • chefen
  • soldaten
  • befälet
  • den röstberättigade
  • politikern
  • eleven
  • läraren
  • barnet
  • föräldern
  • passageraren (utan ansvar för färden)
  • föraren (med fullt ansvar för färden)
  • mobbingoffret
  • mobbaren
  • den fattige
  • den rike
  • den döde
  • den levande
  • den passive (eller reflekterande) betraktaren
  • aktören

.

Det finns givetvis betydligt fler exempel än så på, till synes motsatta, roll-par. Som så ofta annars är det bara fantasin, som sätter gränsen för människans uppfinningsrikedom, vad gäller tilldelande av olika roller.

Därtill har jag identifierat en annan roll, närbesläktad med ”hjärnan”, nämligen: ”uppviglaren”/”anstiftaren”.

Rickard Söderberg, kanske uppviglare

Rickard Söderberg, kanske uppviglare

Hani-al-Sibai, kanske uppviglare

Hani-al-Sibai, kanske uppviglare

Uppviglaren”/”Anstiftaren” är en mellanhand och länk mellan ”utövaren” och ”hjärnan”. Till sin natur är denna person karismatisk och har lätt för att ”förföra (och elda upp) massorna”.

I datorsammanhang talas ibland om ”Man-in-the-middle attack” och jag föreställer mig att ”uppviglaren”/”anstiftaren” arbetar på ett liknande sätt, t.ex. för att skapa motsättningar och polarisering mellan grupper, utan att röja sig själv och sin egen agenda alltför mycket.

Man kan fundera över om det finns en liknande rollfördelning i den mänskliga kroppen, mellan den fysiska hjärnan och utövarna, d.v.s. de lemmar, som lyder under, och kanske också lyder, hjärnans order. Vilka är kroppens mellanhänder? Synapserna, kopplingarna mellan neuronerna, hjärncellerna? Informationsbärare med elektriska signaler i sin arsenal.

Man kan sammanfatta allt det ovan beskrivna med att människan helt enkelt ÄLSKAR rollspel, i alla dess former!

Det finns någonting djupt störande, i all denna obegränsade uppsjö av mänskliga roller och denna synbara, eller skenbara, kärlek för rollspel. Det finns någonting där, som obönhörligen ligger och gnager i medvetandet.

Det beror på att rollspel handlar om maktutövning, vilket i princip alltid är fel! Åtminstone med mindre än att makthavaren först har frågat om lov, om han eller hon får utöva sin makt över andra, eller om det handlar om ”normal” uppfostran, inom ramen för förälder/barn-rollparet

Det beror även på att det kan diskuteras huruvida rollspel handlar om att någon väljer en roll, eller blir tilldelad en sådan, d.v.s. frivilligt avsäger sig sin möjlighet att själv utöva makt.

Om någons avsägande av makt däremot INTE har skett på frivillig basis, så är det ett utslag av hjärntvätt, vilket Sällskapet B. är nitisk kritiker av och motståndare till.

Man kan diskutera om det i grunden är rätt att någon enda människa utövar makt över någon annan. D.v.s. om det finns någon mänsklig auktoritet värd namnet. Någon värd att följa.

En förutsättning för sund auktoritet är dock att det finns en frivillighet mellan den som följer (/följaren) och den som vill bli följd.

Till syvende och sist handlar rollspel, och någons överlämnande av makt, om vilja eller brist på sådan.

Om att personen ifråga  inte vill eller förmår tänka själv och därmed lätt faller offer för tankekontroll, grupptryck, manipulation och dupering.


Detta var del I.

Det finns betydligt mer att berätta om på ämnet mänskliga roller. T.ex. om den illusion det medför för alla inblandade.

Annonser

Reklam, vem vill ha den?

Ibland talas det så vackert om ”den fria marknaden” och dess ”osynliga hand”.

Ibland talas det om ”utbud” och ”efterfrågan” och förespråkarna av den idén föreställer sig att det råder någon sorts balans mellan de två intresse-sfärerna.

I själva verket tycks ”utbud” dominera i samhället, såsom vi känner det!

Det innebär att säljare skapar en fiktiv och konstgjord efterfrågan, m.a.o. producerar produkter och tjänster, som saknar reell efterfrågan och som ingen egentligen behöver, om behovet tänks handla om och öka individens livskvalitet, snarare än om profit för säljaren.

Vilken frihet har mottagaren, den potentielle köparen av produkten eller tjänsten?


Låt oss alla, en gång för alla, ”face-a” det, som man ibland säger.

Vissa behöver ”face-a” sjukdom, hysteri och ond, bråd död.

Det, som mänskligheten borde bry sig om, är: REKLAM

Reklam är liktydigt med propaganda, skadlig och degenerande för individen.

Jag har skrivit om det tidigare och återkommer till ämnet, eftersom det är ganska intressant.

Jag påstår att ingen enda människa, som läser en tidning, tittar på ett tv-program,  tittar på någon Internet-kanal, lyssnar på ett radioprogram, läser sin e-post,  eller besöker ett offentligt rum i ”verkliga livet”, behöver reklam.

Är mitt påstående falskt?

På  vilket sätt?

Om mitt påstående däremot visar sig vara SANT, så varför finns reklam i den omfattning, som den gör, och vad borde man göra åt saken, förutom att göra reklammakare arbetslösa? (viket man ju inte få lov att göra med någon)

Till syvende och sist är reklam både pest och kolera, som inte går att välja bort.

Det är ett stort problem.

Även s.k. ”public service” som SVT begagnar sig av reklam, låt vara förtäckt, i form av sponsring till idrottsevenemang, m.m.


Åter till huvudfrågan

Vem av oss människor behöver det där?

Det där ytterst ytliga.
Det där kommersiella.

Vem behöver det?
Vem av oss låter sådana ytligheter som reklam styra våra djupsinniga konsumtionsvanor och välgrundade beslut om att köpa eller inte köpa?

Det som för tillfället råkar vara till salu är väl inte för oss?
Riktigt såpass världsfrånvänd och ogästvänlig kan väl inte tillvaron vara mot oss att den inte lät oss själva bestämma?

En svensk soldat dog just i Afghanistan…

(Svd-artikel på temat)

Totalt har fem svenska soldater dödats i Afghanistan, den senaste p.g.a., som det verkar, en olycka… en ”hemmagjord bomb”, enl. vad ”Ekot” nyss meddelade.

Är det bara jag, som tycker att denna typ av nyheter är patetisk?

Hur menar jag nu, undrar kanske Du -käre läsare-?

Tillåt mig utveckla…

  1. alla de svenska soldaterna befinner sig (/befann sig) frivilligt i Aghanistan. Ingen tvingar dem att befinna sig där och de hör heller inte hamma där!
  2. i krig dör människor!!!; hur många afghanska soldater (eller civila) har dött under samma period, som de svenska soldaterna?
  3. hur många personer har dödats i Sverige, och därtill helt oprovocerat, till följd av misshandel, etc, under samma period som de fem svenska soldaterna dödades? Förmodligen betydligt fler än fem! Däri ligger en stor del av min skepsis till denna typ av nyheter. Varför anses det liksom viktigare att rapportera att en soldat har dödats (av en olyckhändelse) än att personer misshandlas inom rikets Sverige gränser?

Med detta sagt, så beklagar givetvis Sällskapet Bur-q-ua de anhörigas sorg.

 

Vinnarna skriver historien!

Jag tog nyligen del av ett tv-program (National Geographic), om den s.k. ”Dödsängeln”, Josef Mengele (* 16/3 1911, + 7/2 1979), en nazistförbrytare, som undkom såväl Nürnberg-rättegången, som israeliska ”agenter” från Mossad, på jakt efter honom i Sydamerika.

Programmet var på många sätt informativt och bra, liksom många andra program från nämnda tv-kanal.

Samtidigt är det tragiskt att konstatera att uttycket: ”vinnarna skriver historien”, e.dyl, gäller här och i allmänhet.

Om man för ett ögonblick börjar fundera över vad uttrycket eg. innebär, så kommer man/Sällskapet fram till att man aldrig kan veta vad som eg. är sant, t.ex. vad gäller det som har gjorts eller inte har gjorts i krig!

Den insikten är i själva verket väldigt skrämmande!

Hur historieböckerna hade sett ut, om nazisterna/axelmakterna hade vunnit Andra Världskriget kan man såklart bara spekulera om men sannolikt hade de sett betydligt annorlunda ut, tror Du inte?

Huvudproblemet ligger här, liksom alltid i just: SANNINGEN!

Hur kan en utomstående person bilda sig en opartisk bild av sanningen, när beskrivna händelseförlopp är färgade av vinnarens syn på saken?

Det resonemanget kan även appliceras på t.ex. den tv-reklam, som dagligen basuneras ut i våra tv-apparater, utan att folket har tillfrågats om hur det ställer sig den.

Mycket i samhället tycks utkristallisera sig i just reklam, ja propaganda, vinnarens bild av saken.

Samhället styrs i själva verket av osaklighet och partiskhet, vilket borde vara en revolutionerande insikt för varje kritiskt tänkande individ!

Den som har mest pengar har råd att beskriva ”sanningen” (pengar är även en stor fördel i krig).

Vill folket ha det så?

Vill folket bli fört bakom ljuset?!

I såfall: varför?

 

HUR REBELLISKA OCH ”ÄKTA” ÄR ”REBELLERNA”?

Det fanns/finns(?) tydligen ett antal s.k. ”rebeller” i samhället. Det är berättigat att undra vad de exakt ”rebellerar” mot.

Jag nämner här ett fåtal, på den ”musikaliska fronten” (intressant ordval med ”fronten”, eller hur?):

  • John Lennon – det mest rebelliska han sade var nog att ”the Beatles” var större än Gud…ooooooh; nyp mig i armen, eller är det sant?! ; han är död idag; RIP John, I like your music!
  • the Sex Pistols”, ett etablerat brittiskt punkband, vars basist ”Sid Vicious” (ooh, I’m scared…not!) varken sades kunna spela eller vara musikalisk. Vem vet?! Han är i allafall med i en kul film: ”Sid Vicious in Paris”: ”http://www.youtube.com/watch?v=clWzveptQdw” . Stort nöje! Tyvärr är även S. V. död! En annan bra video är denna: Sex Pistols, God Save The Queen, Peace & Love -08: ”http://www.youtube.com/watch?v=8iyqayrA5PA”; OBS! the fascist regime” i första versen! Är även Sverige en fascist-regim?

         Man kan dock undra exakt hur rebellisk gruppen var (på en skala från 0-100), med tanke på att dess manager var Malcolm Mc Laren, att basisten inte alltid spelade live och att mycket tycks VÄL uträknat (RIPSid” och ”Malcolm”).

  • svenska ”punk-gruppen” ”Noice”, med Hasse Carlsson i spetsen. Bandet slog igenom, när medlemmarna var mycket unga; H. C. var, enl. uppgift, såpass ung som tretton-fjorton år gammal!

Bandet hade, och har såklart ännu idag juli 2010, flera tänkvärda och bra texter men man kan undra över de ”vuxnas” inblandning. Jag tänker på de vuxna s.k. roadis/roddare, som medverkade till att vissa bandmedlemmar började få intresse av att inta div. olagliga substanser.

Idag är både bandets sångare Hasse Carlsson och dess keyboardist Freddie Hansson döda (4 september 2002, resp. 29 december 2001 december 2001).

Var fanns vuxenansvaret?

Är detta en tillfällighet, nämligen det faktum att alla ”rebellerdör?

Det finns givetvis betydligt fler exempel, inte bara vad gäller musikaliska rebeller” (Jimi Hendrix, Janis Joplin, Jim Morrison, Mark Bolan, Elvis Presley, Kurt Cobain, Layne Staley, Michael Jackson), än de nämnda tre, men exemplen torde åtminstone ha visat det mönster, som jag och Sällskapet ser.

Rebeller” tycks dö i förtid och jag undrar vems felet är.

Kan det stämma, som en annan ”stjärna” sjunger,: ”Only the good die young”?

Billy Joel – Only The Good Die Young”: ”http://www.youtube.com/watch?v=NJBoHa3GArAg

 


Detta inlägg handlar, som rubriken antydde, dels om hur ”äkta” s.k rebeller är men även om huruvida det är möjligt överhuvudtaget att vara rebell i ett samhälle idag, utan att stöta på ryggdunkande eller motsträviga byråkrater på vägen.

De ryggdunkande byråkraterna är ett problem i sig, eftersom man inte vet om man kan lita på dem eller ej.

De motsträviga byråkraterna är också ett problem och ett kanske större problem, eftersom de ibland förhindrar rebellen från att nå ut med sitt budskap men ännu värre: FÖRÄNDRAR REBELLENS BUDSKAP!

Med förhoppning att någon ”där ute” kan ta till sig denna information.