Roller, del I

Nous_sommes_Paris_I

Det där med mänskliga roller är intressant.

Om man tar de senaste terrordåden i Paris, vilka händelsevis råkade utspela sig ”fredagen den trettonde”, som exempel, så fanns det ett antal utövare (utan eget ansvar?) och, vilket senare har framkommit, en s.k. ”hjärna” (med fullt ansvar?) bakom.

Jag låter det härmed vara osagt huruvida den person, som har utpekats som ”hjärnan” bakom, också verkligen är det. Det är ju trots allt viss skillnad mellan spekulationer, låt vara aldrig så kvalificerade, och fakta.

Abdelhamid Abaaoud, kanske "hjärnan bakom"

Abdelhamid Abaaoud, kanske ”hjärnan bakom”

Se där, redan två enkelt skönjbara roller:

  • utövaren
  • hjärnan bakom.

De rollerna tangerar dessa, till synes motsatta, roll-par:

  • följaren
  • ledaren
  • åskådaren
  • kändisen
  • den anställde
  • chefen
  • soldaten
  • befälet
  • den röstberättigade
  • politikern
  • eleven
  • läraren
  • barnet
  • föräldern
  • passageraren (utan ansvar för färden)
  • föraren (med fullt ansvar för färden)
  • mobbingoffret
  • mobbaren
  • den fattige
  • den rike
  • den döde
  • den levande
  • den passive (eller reflekterande) betraktaren
  • aktören

.

Det finns givetvis betydligt fler exempel än så på, till synes motsatta, roll-par. Som så ofta annars är det bara fantasin, som sätter gränsen för människans uppfinningsrikedom, vad gäller tilldelande av olika roller.

Därtill har jag identifierat en annan roll, närbesläktad med ”hjärnan”, nämligen: ”uppviglaren”/”anstiftaren”.

Rickard Söderberg, kanske uppviglare

Rickard Söderberg, kanske uppviglare

Hani-al-Sibai, kanske uppviglare

Hani-al-Sibai, kanske uppviglare

Uppviglaren”/”Anstiftaren” är en mellanhand och länk mellan ”utövaren” och ”hjärnan”. Till sin natur är denna person karismatisk och har lätt för att ”förföra (och elda upp) massorna”.

I datorsammanhang talas ibland om ”Man-in-the-middle attack” och jag föreställer mig att ”uppviglaren”/”anstiftaren” arbetar på ett liknande sätt, t.ex. för att skapa motsättningar och polarisering mellan grupper, utan att röja sig själv och sin egen agenda alltför mycket.

Man kan fundera över om det finns en liknande rollfördelning i den mänskliga kroppen, mellan den fysiska hjärnan och utövarna, d.v.s. de lemmar, som lyder under, och kanske också lyder, hjärnans order. Vilka är kroppens mellanhänder? Synapserna, kopplingarna mellan neuronerna, hjärncellerna? Informationsbärare med elektriska signaler i sin arsenal.

Man kan sammanfatta allt det ovan beskrivna med att människan helt enkelt ÄLSKAR rollspel, i alla dess former!

Det finns någonting djupt störande, i all denna obegränsade uppsjö av mänskliga roller och denna synbara, eller skenbara, kärlek för rollspel. Det finns någonting där, som obönhörligen ligger och gnager i medvetandet.

Det beror på att rollspel handlar om maktutövning, vilket i princip alltid är fel! Åtminstone med mindre än att makthavaren först har frågat om lov, om han eller hon får utöva sin makt över andra, eller om det handlar om ”normal” uppfostran, inom ramen för förälder/barn-rollparet

Det beror även på att det kan diskuteras huruvida rollspel handlar om att någon väljer en roll, eller blir tilldelad en sådan, d.v.s. frivilligt avsäger sig sin möjlighet att själv utöva makt.

Om någons avsägande av makt däremot INTE har skett på frivillig basis, så är det ett utslag av hjärntvätt, vilket Sällskapet B. är nitisk kritiker av och motståndare till.

Man kan diskutera om det i grunden är rätt att någon enda människa utövar makt över någon annan. D.v.s. om det finns någon mänsklig auktoritet värd namnet. Någon värd att följa.

En förutsättning för sund auktoritet är dock att det finns en frivillighet mellan den som följer (/följaren) och den som vill bli följd.

Till syvende och sist handlar rollspel, och någons överlämnande av makt, om vilja eller brist på sådan.

Om att personen ifråga  inte vill eller förmår tänka själv och därmed lätt faller offer för tankekontroll, grupptryck, manipulation och dupering.


Detta var del I.

Det finns betydligt mer att berätta om på ämnet mänskliga roller. T.ex. om den illusion det medför för alla inblandade.

Homo-erotik på ”hög” nivå (får tolkas hur det vill)

Nyligen hände det sig att jag ville ta reda på mer om den där sporten, eller borde jag kalla det ”sporten” (?), den där män (och även kvinnor) med bar överkropp och i övrigt endast iförda kalsonger våld (?) mot varandra.

Våld är väl aldrig bra, under några som helst omständigheter, eller är jag missunderrättad?

Ett ”problem”, som jag har därvidlag, är att jag inte förmår att förstå tjusningen i just den ”sporten”. Är det mig det är fel på?

Mitt ”problem” ligger kanske i att jag försöker tänka hur en antropolog kanske skulle ha tänkt, om hon eller han hade konfronterats med samma fakta: mänskliga individer utövar våld mot varandra, helt frivilligt, med naken överkropp och endast iförda kalsonger.

Hur låter det, rent objektivt?

Nu råkar jag ”bara” tillhöra släktet ”bloggare (utan läsare)”, så kanske borde jag ha valt antropolog-yrket istället, vem vet?

Detta inlägg är följaktligen en bloggares anspråkslösa analys, ur en tänkt antropologs synvinkel.

Här är, sent omsider, underlaget för diskussionen:

”Travelfight – Musse Hasselvall VS Alain Magot”

.

Jag kan inte hjälpa att jag får starka intryck av någon sorts förtäckt homo-erotik  i ”modern” tappning.

Ett flertal följdfrågor uppstår, i mitt wannabe-antropolog-sinne:

  1. vari ligger tjusningen i ”sporten”, antingen det handlar om sport per se, eller om homo-erotik?
  2. var det inte mer kärlek samhället behövde, snarare än mer våld, eller ”kärlek”, porträtterad som kvasivåld?
  3. varför bara överkroppar och kalsonger?
  4. vad är det eg. som kombattanterna (eller herrarna) vill säga till varandra?
  5. varför räckte det inte med HBTQI+x?
  6. handlar detta om den sista bastiljonen av (macho-/typ A-)män/kvinnor, som vill krama varandra under kvasivåldsformer, såsom ”sporten” MMA?
  7. vilket är det budskap, som kombattanterna (eller herrarna) vill förmedla till varandra, och är de ens medvetna om det och/eller bryr sig?
  8. handlar det, liksom så ofta annars, om $ pengar $, profit?
  9. handlar det om ”bromance”?

När får vi veta sanningen om vad som ligger bakom behovet av det kvasivåld och annat våld, som tycks vara förbundet med vissa, men lyckligtvis inte alla (!), människors natur?