”för din säkerhets skull”

Varför får man inte logga in varifrån man vill?

Någon som har stött på det problemet?

När man loggar in någonstans på ”nätet” men på ett sätt som hemsidan ifråga, av olika anledningar, inte tycker om, ofta p.g.a. att den inte ser användarens plats, så krävs någon form av verifiering, inte sällan tvåstegsverifiering, fast lösenordet är korrekt, vilket leder till ett cirkelresonemang, eftersom den andra sidan, som samarbetar med den första, inte heller godkänner inloggning.

Och då lämnas användaren en enda möjlighet, nämligen att använda ett av hemsidan godkänt sätt för inloggning. D.v.s. från en ”godkänd” ”enhet” och plats.

Hänvisningen brukar ofta vara att det handlar om ”din säkerhet” men det är oftast ett ytterst långsökt resonemang!

Det absolut sista det handlar om, när en hemsida försvårar inloggning, är användarens säkerhet! Det gäller att ha detta klart för sig, för förståelse av detta.

Det gäller att ha klart för sig balansen och, tydligen, konflikten och obalansen mellan användarvänlighet och säkerhet – påstådd eller verklig – och dess yttersta utpost: övervakning, med en liten förlängning och ”detalj”, i form av: massövervakning, utan minsta urskillning, i avseende på moral eller anständighet.

Två exempel:

Sällskapet_B

Varför skulle det inte vara jag, eller snarare, vi? Det är många av oss!

Sällskapet_B_1

Varför då?

.

I anslutning till detta ämne ligger det, som jag kallar ”den systematiska uppdateringshysterin” och som tänks bli ett eget blogginlägg. Den massiva hysteri, som går ut på att användarna ständigt tänks uppdatera, och i slutänden uppgradera, sin mjuk- och/eller hårdvara. T.ex. mjukvaran ”Adobe Reader” men även annan programvara.

I främsta syfte att göda datorindustrin, mot dess bättre vetande! De eventuella förbättringarna i och med uppdateringar, lyser nämligen med sin tydliga frånvaro för den allmänna användaren!

Och var det verkligen inte bättre med ”tjock-tv” än ”platt-tv” och bredband  alternativt fiber? Var inte analogt bättre än digitalt? Om man med ”bättre” menar längre livslängd.

Var inte ”den gamla goda tiden” bättre än den nya, ovissa, ”framgångssagan” utan naturligt slut?

Jag talar om den hysteri, som rimmar väldigt illa med påstådd omsorg om miljön, återvinning, etc.

Det är nuförtiden så oerhört mycket, som rimmar så oerhört illa med verkligheten men som ändå förmedlas globalt och premieras som varande viktigt, lovvärt, föredömligt, bra och BÄST…just nu!

Ingen som helst framförhållning, utan allt handlar om att sälja, sälja och åter sälja, tills lagret tar slut, vare sig det finns köpare eller ej!


Allt handlar om att, genom förutsägbar reklam, pådyvla människor en konsumtion och ett intresse/efterfrågan, som generiskt/naturligt sett inte finns, i syfte att att öka utbudet på meningslösa produkter.

Och sedan hävdar man att det finns en ”fri marknad”, där det råder ”fri konkurrens”!

Annonser

Det löjligaste i Sverige

Det finns mycket som är löjligt, ja mycket som t.o.m. är extremt löjligt, i Sverige.

Såpass extremt löjligt att det, för en relativt förnuftig person, inte längre går att se på svenska staten såsom varande en legitim eller seriös stat på något sätt alls. Det gäller politik, media, o.s.v. En stat som borde men inte har något som helst existensberättigande. Förutom möjligen naturen, vilken inte är statens förtjänst, snarare tvärtom.

Det första, extremt löjliga, är: ”Gävlebocken”.

gävlebocken

images.duckduckgo.com

Den halmbock, som alla, som har tagit del av information om den och har gripit efter det närmaste halmstrået, antingen på plats eller på distans, vet har brunnit i princip alla år sedan den uppfördes. Oavsett brandskyddsmedel, eldvakter råkade jag skriva…menar förstår väktare, ”bock-garden” (istället för medborgargarden), m.m.

Men en halmbock som man ändå låtsas inte ska brinna ”just i år”, när den anses ha ”hipster-skägg” och allt. Och det gäller varje år. Samma falska visa, och medvetet felaktiga utsaga! Och ändå, eller just därför, brinner bocken, vilket är den verkliga traditionen i Gävle!

Frågan är bara när det händer och vem eller vilka, som då ska våga sig på lite civil olydnad just det året. För att efterleva traditionen.

Enligt en person i SVT:s ”Opinon Live

(säsong 4, eller 3? avsnitt 17/17)
säsong_3_eller_4

borde en person utses till ”Året bockbrännare”. Ganska rimligt förslag egentligen, givet hur verkligheten ser ut. Men kapitalisering på den anser personerna vara fel? Som om det inte redan vore fallet!

Gävlebocken har i själva verket kommit att bli Sveriges ”fågel Fenix”, eller en australiensisk, eller kalifornisk, skogsbrand, med all den mytologi, som det innebär.  Dö i brand, återfödas, etc. Därför att ”naturen” så vill. En ”Kristus-myt” men utan den sanna legenden om Kristus inkluderad.

Men ändå låtsas många som om så inte är fallet, utan tvärtom blir man precis lika överraskad varje år som bocken ”råkar” brinna.

Vad är det, om inte just extremt löjligt, till graden av närmast bortom all fattning?

Varför kommer jag att råka tänka på detta?

Owl of Wisdom: Illuminati, Bohemian Club, Schlaraffia, James Gordon Bennett Jr.


Det andra, extremt löjliga, är ”#metoo”-kampanjen, som påstås vara en gräsrotsrörelse men så uppenbart är en politisk astroturf, med framförallt maktanspråk!

Astroturfing is the practice of masking the sponsors of a message or organization (e.g., political, advertising, religious or public relations) to make it appear as though it originates from and is supported by a grassroots participant(s). It is a practice intended to give the statements or organizations credibility by withholding information about the source’s financial connection.

Läs mer

Kampen mellan nationalism och globalism

Kampen blir allt tydligare, kampen, ja dragkampen, mellan globalism och nationalism! Svart och vitt. ”Förbrödring” och frihet. Diktatur och demokrati.  Global stat och Nationalstat. Elit och folk, om man så vill.

I nuläget yttrar sig kampen i händelser som Kataloniens frihetskamp från Spanien. Folkomröstningen sades vara olaglig av Spaniens regering och spansk polis gick hårt åt utbrytarna men hur kan det vara olagligt för människor att söka självständighet från det som de upplever vara förtryck ovanifrån?

Katalonien

I folkomröstningen röstade ca 43% av de röstberättigade och 90% av dem röstade för ett självständigt Katalonien. De siffrorna talar sitt tydliga språk, tycker jag. Valdeltagandet är inte särskilt lågt, med svenska mått mätt, och om någon nu ville rösta mot självständighet, så vad hindrade dem från att också göra det?

Enligt DN var valdeltagandet högt. Fast i ärlighetens namn ska sägas att den artikeln är från 2015-09-27, d.v.s. för dryga två år sedan.

Man kunde dock tro att artikeln är skriven alldeles nyligen:

I dagens omröstning är frågan om självständighet huvudnummer. Olagligt och egoistiskt, anser Madrid. En fråga om frihet, anser självständighetsivrarna. Enligt nyhetsbyrån AFP är separatisterna tippade som vinnare.

.

Självständighets-processen har uppenbarligen pågått under flera år, ja även i förhållande till 2015, eftersom man redan då skrev (fetstilt av mig):

En rörelse för att den välbärgade regionen i nordöstra Spanien ska bryta sig loss har pågått i flera år, men under de senaste veckorna har hoten haglat mellan Barcelona och Madrid.

. Det som jag möjligen ser som problematiskt är att just en välbärgad region vill bryta sig loss från sämre bemedlade regioner, just därför att den kan. Men i princip ser jag inga problem med att olika regioner vill bli självständiga från andra. Vem kan lagligen tvinga en region, d.v.s. en bit mark, inkl. de människor som där vistas, att tillhöra en annan region? Vems lag är det som ska följas och varför?

I grund och botten handlar det om äganderätt, ett högst diskutabelt begrepp, som nog de flesta har åsikter om. ”Vad är ditt och vad är mitt?” Självklart? Och ”Det är fel att stjäla!”. T.ex, mark och naturtillgångar. Eller?

Spanien har, rent historiskt, en lite speciell historia, med separatist-grupperingar  i Baskien, terrorister i form av ”ETA” och inte minst diktatorn Franco. Tro mig, om Katalonien lyckas i sina självständighets-ivranden, så kommer vi att få se även sådana från Baskien! ”Den Europeiska Våren” rentav? Våren 2018? Som ett komplement, eller alternativ, till ”Arabiska våren” (som ledde till krig i Syrien, ”flyktingkatastrofer”, etc).

Tidigare har vi sett det s.k. ”Brexit”, också ett resultat av en folkomröstning, laglig sådan, i Storbritannien. Fast vad har hänt i praktiken? Ingenting alls, såvitt jag vet, förutom att överstatliga EU söker komplicera och förhala britternas rättmätiga utträde ur unionen så mycket det bara går.

Och journalisterna, åtminstone i Sverige, var unisont emot ”Brexit”, lite oklart varför.

Precis som de var, eller låtsades vara, förvånade och emot att Donald J Trump vann amerikanska presidentvalet. Och jag säger inget mer om det valet just nu, förutom att folket får de ledare, som det vill ha.

Precis samma tendenser ses överallt! Politiker och journalister – flockdjuren (?) – låtsas vara, eller är på riktigt, emot självständighet. Problemen, som jag ser där, är att ”gammelmedia” har en sorts monopol på de nyheter som förmedlas och dessförinnan hur de vinklas.


Samtidigt som kampen pågår i makrokosmos, mellan nationalism och globalism, så pågår det i mikrokosmos – konungadömet Sverige – en kamp för s.k. identitetspolitik och könsseparatism. Och kampen accepteras av svenska staten?

Ta t.ex. en titt på vad som hände i Göteborg nyligen:
.

Nazistiska ”NMR” demonstrerade den 30:e september och alla visste att det skulle bli bråk. Vill Staten ha det så?

Ännu ett exempel:
.

Det är i princip samma sak, som att vilja slå sig fri från något, som man upplever vara ett förtryck ovanifrån. Fast den kampen ter sig betydligt mer absurd på olika sätt, eftersom det inte finns något reellt förtryck att tala om!

En ytterligare jämförelse med Sverige är att det finns en republik bildad 1963, tillika landskap, som kallas Jämtland, och separatister däri. Hittills har den haft tre presidenter. Vad skulle svenska staten säga om republiken utlyste en folkomröstning om självstyre? Skulle då polisen reagera, på samma hårdföra sätt som i Spanien nyligen?

Republiken Jämtland

Republiken Jämtland – har även en egen nationalsång.

Republiken har en egen armé, kallad JRA – Jämtlands Republikanska Armé, ”vilket är en travestiIRA” – Irländska republikanska armén. Vet inte om den travestin är så särskilt rolig egentligen. Många drabbade kan nog enkelt hålla sig för skratt.

jra

Karin Abrahamsson, ”hövding” för ”JRA”, protesterar på republikens nationaldag 2016. Den infaller tydligen den 12:e mars, vilket förklarar snön och klädseln.

  • Nationaldag med långa anor

    Nationaldagens datum, 12 mars, har anor ända tillbaka till 930-talet. Då i form av jamtamotsmarknaden på Frösön. När marknaden sedan flyttades till Östersund blev det Gregoriemarknaden. Marknaden anordnas kring S:t Gregorius dag – den 12 mars som så blev Jämtlands nationaldag.

Det skrivs förvisso:

Republiken Jamtland, eller mer fullständigt: De förenade republikerna Jamtland, Herjeådalen och Ravund.[1][2] är ett humoristisktkultur– och marknadsföringsprojekt bildat 1963 på initiativ av främst Yngve Gamlin som utropade sig till den förste presidenten. Republiken har såväl historiska som regionalpolitiska inslag.

men längre ned:

Ett tag var relationerna mellan festivalarrangörer och aktivister (vilka ett tag maskerade sig och skaffade beväpning i form av luftgevär och högrepar) ansträngda. Numera samarbetar de båda parterna dock åter och deltar båda i diverse republikanska ceremonier i samband med den årliga Storsjöyran.[4]

.

Var går gränsen mellan humor och allvar, resp. politik? Vem avgör i slutänden det? Mycket som börjar som ett slags skämt kan ju de facto leda till något allvarligt, som därefter återgår till att bli ett återvunnet skämt, t.ex. livet, eller snarare vissa livsformer. Ingen nämnd, ingen glömd.

Vari består den grundläggande skillnaden mellan Katalonien och Jämtland? Eller Storbritannien, eller Skottland, eller Nordirland, eller Serbien, eller…


I övrigt så verkar det faktiskt, som att politik ibland tangerar humor.

Eller vad sägs om denna bild:

Bur-q-ua-förbud

som ett sorts ”bevis” för ”Bur-q-ua-förbud”? I mitt tycke ser det bara ut som ännu en aktion från tveksamma ”Pussy riot”, fast mer heltäckande. En äkta Bur-q-ua (klädesplagget) är nämligen inte stickad, även om den må sticka ut och skilja sig från mängden.

Och så här fungerar det, år ut och år in, i konungadömet Sverige men även utomsocknes. Sverige är dock experimentlandet no. 1! Det visar sig gång efter annan. Den ofrivilliga exportprodukten ”Den svenska synden” var bara början! Sedan kom ”svenska modellen”, etc. Och de två nämnda är väldigt svåra att skilja åt!

Man lägger, i Sverige, stor vikt vid makrokosmos, t.ex. ”feministiskt utrikespolitik”, men glömmer selektivt mikrokosmos, trots att man betonar ”feministisk regering”. Varför är det så? Det gäller såklart inte bara Sverige.

När stater vill förminska inrikesproblem, så riktar deras styrande ofta blicken utåt och skapar yttre fiender, i syfte att förena folket. Sådana strävanden tycks inte Sverige ha, vilket kan bero på avsaknad av en armé värd namnet. Förutom den jämtländska då, fast den är i sammanhanget mer att betrakta som en militärjunta.

I grunden handlar det om någonting betydligt större än så! Det handlar om kampen mellan Staten och Familjen och längre ned: Individen. Något såpass ”simpelt” som Statens/Samhällets rättigheter och skyldigheter VS Individens rättigheter och skyldigheter. Vilka ska väga tyngst, vem beslutar om det och varför?

I väntan på att vinnaren har skrivit historien

Man brukar ju säga att vinnaren skriver historien, vilket är ett rätt skrämmande påstående och världsbild, om man funderar lite på vad det innebär.

Vanligtvis kopplar man påståendet till krig och utgången liksom resultatet av dessa.

En sådan historieskrivning innebär bl.a. att:

  • vinnaren förmodligen inte har gjort några fel eller ens har begått det endaste lilla misstag, trots att verkligheten säger någonting helt annat
  • förloraren, å andra sidan, förmodligen inte har gjort något rätt alls utan tvärtom bara har gjort allting fel och begått idel misstag, oavsett om det beror på inkompetens eller vad det nu kan vara…kanske rentav p.g.a. av den inneboende egenskapen av att vara förlorare i förväg?

Som ett resultat åtalar och straffar, kanske avrättar, vinnarna dem som de anser vara förlorarna.

För att komplicera saken så finns det ju även goda och dåliga vinnare, precis som det finns goda och dåliga förlorare, i alla spel, och en sådan historieskrivning, som den beskrivna, förutsätter lyckligtvis dåliga, orättvisa, förvrängande vinnare, vars historiebeskrivning av princip innebär historieförfalskning.

Nu vill jag utreda vad som händer, i väntan på att vinnaren skriver historien.

Inte minst eftersom historien är ständigt pågående och skiftande. Egentligen finns, rent tekniskt sett, ingenting annat än historia. Det finns inget nu och inte heller någon framtid.

Så, om nu historien är ständigt pågående, vem är då vinnare just NU, d.v.s. nyss? Jo, det är ingen annan än den som driver Systemet!

Och vem annan driver Systemet, med dess ständigt rullande kugghjul, än ”urmakaren” – den store och starke? ”Ledaren”. Kronos?

During antiquity, Cronus was occasionally interpreted as Chronos, the personification of time.

During the Renaissance, the identification of Cronus and Chronos gave rise to ”Father Time” wielding the harvesting scythe.

Är Kronos, med sin skära, redo att skörda, de nära och kära, synonym med ”liemannen” – ”Döden”? Synonym med romerska motsvarigheten Saturnus, Molok och Satan själv?

Synonym med Sovjetunionens symbol ”hammaren och skäran”?

Och kan det vara på det viset att ”Ledaren” även tilldelar vinnar- och förlorarroller på kort och lång sikt, till den som ”Ledaren” får lust att tilldela dem?


Kommer att associera till det, som nyss kungjordes av den tyske, kristdemokratiske, politikern Horst Seehofer, och kanske på initiativ av justitieministern Heiko Maas, i samband med kravallerna i Hamburg, till följd av det senaste s.k. ”G20-mötet”, som ägde rum där. Nämligen ett förslag om att registrera vänsterextremister, eftersom det enda språk de förstår är ”en stark stat”.

– De kriminella förstår bara ett språk, en stark stat, det är språket vi nu måste tala, sa kristdemokraten Horst Seehofer i ett uttalande.

Något klingar väldigt falskt när just politiker använder retoriken om ”stark stat” mot ”kriminella”. Sådan retorik för ofelbart , eller borde göra det, tankarna till polisstat och diktatur. Därtill bidrar det till att skänka en sorts oönskad martyrskap åt nämnda ”kriminella” och stärker dem ytterligare i sin kamp, i och för sig inte sällan missriktad.

Man kan kortfattat säga att de ”kriminella” och ”extremisterna”, som redan har staten som sin fiende, på gott och ont, gynnas och blir stärkta av sådana  uttalanden från en politiker, kanske en korrupt sådan, vem vet. En sådan politiker, som vill ta till ”starka, repressiva metoder”, etc och som talar ”samma språk” som ”extremisterna” är egentligen extremt korkad, såvida han inte är beredd att sätta sitt eget liv på spel för idén/myten, tillika kampen, om den goda statens skull.


Ofta talas det om ”narrativ” och ”berättelser”, t.ex. verklighetsbeskrivningar och världsuppfattningar, d.v.s att journalister, politiker och andra vinklar verkligheten så att den passar en viss agenda och även det tangerar resonemanget om ”vinnare” – de självutnämnda och ”förlorare” – de av ”vinnarna” utnämnda.

Ett narrativ är att det finns en motsättning mellan ”vänsterextremister” och ”högerextremister”. I sin mildare form finns narrativet att motsättning mellan ”vänster”- och ”högerpolitik” och att ”blockpolitik” är relevant år 2017.

I Tyskland kallas ju anarkisterna i Hamburg för ”svarta blocket” och jag är personligen närmast allergisk mot alla fördummande benämningar, inkl. geografiska och färgbaserade begrepp såsom:

  • röd – socialist, socialdemokrat, kommunist – vänster
  • blå – liberal, moderat, folkpartist, libertarian – höger
  • svart – anarkist – varken höger eller vänster men mer vänster
  • brun – rasist/nazist/fascist – höger
  • rosa – feminist – vänster
  • grön – miljömedveten, centerpartist- varken höger eller vänster men kanske mer vänster
  • gul – Sverigedemokrat (?) – varken höger eller vänster men nog mer brunsvart än rosa?
  • färglösa – ”Ny Demokrati”, ”Junilistan”, ”politiska vildar”, m.fl.

Är det verkligen bara jag och Sällskapet B., som reagerar över det djupt fördummande i denna indelning av politik, som i grunden inte är någonting annat än idéer, åsikter och tankar, där det mesta ofta överlappar det andra, i en enda ”rödgrön röra”, som någon sade?

(inte det ursprungliga uttalandet)

Finns det inte fler färger i regnbågens spektrum? Lila? Det lila blocket? Eller orange? Det orangea blocket?

En av de största svenska rättsskandalerna i modern tid, kanske

Man kallar det, något kliniskt, för ”Fallet Kevin”. SVT:s ”Dokument Inifrån” har genom journalisten och producenten Dan Josefsson i tre avsnitt uppmärksammat ett arton år gammal mordfall, där två bröder – Robin och Christian – då fem respektive sju år gamla, pekades ut som mördare av blott fyraårige Kevin.

Här kan man titta på alla tre avsnitten, ca 58, 59 minuter långa:

Fallet Kevin – Avsnitt 1: Hemligheten

Fallet Kevin – Avsnitt 2: Huvudvittnet

Fallet Kevin – Avsnitt 3: Minnen

.

Till att börja med funderar jag över varför det har tagit såpass lång tid för media att uppmärksamma skandalen. Med detta sagt är det samtidigt obehagligt att det i Sverige – ett laglöst land? – tycks krävas att någon inom just media engagerar sig för att någon form av rättssäkerhet ska tillåtas att infinna sig.

Såvida det saknas engagerade journalister, så lär fall som detta snart falla i och även förbli i glömska. Det obehagliga ligger givetvis i att Sverige uppenbarligen inte är någon rättsstat, utan långt därifrån! Ingen nyhet förvisso, allra minst för den här bloggen men det borde ändå vara högst alarmerande, för samhället i stort.

Eller inte, eftersom någon kanske tjänar pengar på rättsröta som t.ex. ”minnesforskare”, och timslånga barnförhör. Som med all annan rättsröta, orättvisa och jävelskap så är första frågan man bör ställa sig: vem tjänar på den?

I ”Fallet Kevin” ges åtminstone intrycket av att polisen tjänade på att lösa fallet så snart som möjligt, eftersom omgivningen tycks ha förväntat sig det. För att bli trygg. Fast det rör sig väl om en falsk trygghet att hänga ut två små barn som barnamördare, ännu långt under straffmyndighetsålder, samtidigt som den verkliga mördaren (/mördarna) går fri?

Mentaliteten hos förhörsledarna, de som pressade barnen med ledande frågor, genom att t.ex. nämna offrets skador, trots att de inte var offentliga, och därefter fråga barnen om hur offret fick skadorna, känns igen från andra myndighetsutövare. Konfronterad med videoförhören verkar den kvinnliga förhörsledaren i princip nollställd och inser inte vilket helvete rent ut sagt, som hon och kollegan har orsakat barnen och deras familj under alla dessa år. Att kalla hennes förhör och s.k. ”vallningar” oprofessionella är en underdrift.

Sedan har vi minnesforskaren och ”experten” Sven Å. Christianson – docent i psykiatri – som redan vid tidpunkten för ”Fallet Kevin” hade varit  involverad i ”Quick-fallet”, som även det visade sig vara en rättsskandal.

Man kan läsa detta om honom:

Christianson har publicerat över 100 forskningsartiklar i vetenskapliga tidskrifter och även kurslitteratur för psykologistudenter [3]Han är dock ifrågasatt för sitt agerande kring fallet Thomas Quick, samt för det så kallade Kevinfallet[4]. Det har även uppmärksammats att han hade psykologerna i psykoterapeuten Margit Norell, som handledare i sin egen psykoterapeutiska utbildning.[5]

(Medverkan i rättsutredningar)

Vem är då den nämnda Margit Norell? kanske någon undrar.

Margit Norell ansåg att djupliggande, bortträngda minnen kunde fås fram i terapi, och förespråkade en psykoanalytisk behandlingsmetod för att ta fram dessa.[4] Detta synsätt var populärt i USA under 1980-talet och låg till grund för expertvittnesutsagor i flera brottmål i Sverige under 1990-talet.[5]

Hon blev efter sin död känd för att ha varit handledare och terapeut för psykologer och terapeuter som varit engagerade i behandlingen av Thomas QuickRättspsykiatriska kliniken i Säter. En av dessa, psykologen Sven Å. Christianson, var expertvittne i mordrättegångarna mot Quick,[6] samt i Kevinfallet. Hon var även terapeut åt feministen Hanna Olsson, som på Norells inrådan skrev boken Catrine och rättvisan om det uppmärksammade Da Costa-fallet. De samarbetade också i 1977 års prostitutionsutredning.[7]

(Margit Norell – Biografi).

Det som är tragiskt, när man läser kortfattade biografier som dessa, är att det till slut, till synes, inte går att lasta någon enda person ytterst, för att två pojkar blev oskyldigt utpekade för ett mord och tvingades att ta konsekvenserna av det! Alla inblandade kan bara enkelt slå ifrån sig och hävda: ”vi följde bara gängse rutiner”…från det populära synsättet i USA under 1980-talet, nämligen att anse att ”djupliggande, bortträngda minnen kunde fås fram i terapi”.

Ungefär som någon annan skulle kunna säga: ”vi lydde bara order!” och därmed inte frånsäger sig allt personligt ansvar. Till synes, eftersom det såklart alltid kan och bör utkrävas personligt ansvar för personliga handlingar.

Det som framkommer av SVT:s dokumentär är bl.a. följande:

  • de av polisen utpekade två bröderna – Robin och Christian – hade alibi för tidpunkten för mordet, om det var ett mord. En annan familj var nämligen på besök hos deras familj vid tidpunkten för mordet., och en tioårig son i den andra familjen vittnade om att pojkarna ifråga lekte tillsammans med honom och inte alls vid mordplatsen.
  • polisen har inte fäst vikt vid nämnda alibi
  • inga vittnen finns till det som hände Kevin
  • ingen teknisk bevisning finns, som binder de av polisen utpekade barnen till mordet
  • förhörsledarna ställde ett antal ledande frågor, syftande till att få barnen att ge ”rätt” svar
  • de av polisen utpekade barnen gav, vid återkommande tillfällen, ”fel” svar, trots ledande frågor. T.ex. pekade de ut en flytbrygga, från vilken Kevin skulle ha puttats (/”böttats”) i vattnet, trots att Kevin lär ha legat på en lastpall ca 30 meter därifrån. Vägen mellan de två platserna går tydligen genom oländig terräng, som en kriminaltekniker bedömde vara osannolik för två pojkar, fem och sju år gamla, att bära en annan pojke igenom.
  • Yngsta barnet Robin nämnde en kniv, som enligt polisen blev till en pinne.
  • Kevin lär ha dött av strypning medelst ett hårt föremål.
  • de av polisen utpekade pojkarna lär lida av betydligt större trauman, p.g.a. det som polisen utsatte dem för än för det brott, som de av polisen inte påstods ha mints att de skulle ha begått.

Redan så långt är det djupt graverande och polisens utredning ter som ett skolboksexempel på oprofessionalism, osaklighet och som enda stort, dåligt skämt! Det uttrycket nämnde jag i ett tidigare inlägg men tyvärr så ter sig mycket i samhället sig just så.

Med detta sagt, så finns det en annan aspekt och sida de det tvesidade myntet och det är att det verkar ligga en sorts personfejd i botten på detta. Nämligen mellan den journalist och producent – Dan Josefsson – som ligger bakom dokumentärserien och den, av Dan Josefsson, utpekade ”minnesexperten” Sven Å. Christianson. Tydligen ville inte denne medverka i dokumentären, vilket man kan undra över.

Däremot kunde man nyligen i DN läsa ett debattinlägg från honom:

”Hänsynsfullt med upprepade barnförhör”

och senare:

Sven Å Christianson: Tog väldigt illa vid mig.

Redan i december 2013 rapporterade DN om att han hade vänt sig till SVT:s granskningsnämnd: ”Psykolog anmäler SVT till granskningsnämnden. Då gällde det ”fallet Sture Bergwall/Thomas Quick”.

Ett exempel på personfejden finns att hitta på producentens egen hemsida:

Sven Å Christianson förfalskar sin egen historia.

Man kan också läsa att Sven Å Christianson hoppar av en debatt mot Dan Josefsson. I korta ordalag är det inget mindre än ett ”regelrätt” s.k. drev som, pågår gentemot psykologen. Istället för att fokusera på att hitta den verkliga mördaren, om det rör sig om ett mord.

Mediedrev är ett begrepp som beskriver hur medier, i likhet med ett drev, under en tid driver en informell gemensam bevakning och i praktiken samverkar i utvecklingen av främst politiska skandaler.

. Jag skulle vilja tillägga att media, utan eller genom drev, skapar skandaler, politiska och andra.

Typiskt för tv-program som just ”Dokument Inifrån” men även ”Uppdrag Granskning” är att deras dramaturgi påbjuder att det i princip måste finnas, och alltid också finns, en eller flera syndabockar, från vilka man som tittare tänks ta avstånd och känna förakt emot.

Det är problematiskt i sig, eftersom man som tittare inte vet om syftet med det som presenteras i dokumentären är en sorts upprättelse för i detta fall felaktigt utpekade mördare, då barn. Eller om det handlar om just en simpel personfejd mellan två vuxna, där personerna i programmet används som mellanhänder, ”nyttiga idioter”, för att t.ex. kränka psykologen från SVT:s plattform och megafon.

Något som stör mig i avsnitten är bakgrundsmusiken och i viss mån bilderna (t.ex. av snötäckta hustak på röda stugor).  Man låter ana Sveriges nationalsång, spelad på fiol, el.dyl. Och det är nog ingen tillfällighet. Genom musiken, några toner från sorgsna stråkar, vill man förmedla bilden av ett Sverige som inte längre är som i fornstora dagar. Då det fanns rättssäkerhet och inga personfejder?

Det finns en undertext i ”Fallet Kevin”, precis som det gör i ”Quick-fallet” och ännu tidigare: ”da Costa-fallet” Och ännu tidigare, i ”Palmemordet”, genom ”Geijeraffären”. Samma undertext, svår att ta på, men inte desto mindre påtaglig.

Undertexten är att det som är huvudspåret, och är ganska rimligt, inte kan vara huvudspåret, eftersom det anses vara alltför orimligt. Undertexten är även att det rör sig om prostitution och pedofili, vilket officiellt förnekas, kanske för att polisen själv var inblandad? Bara en teori vad gäller ”Fallet Kevin”…och ”Palmemordet” För hur skulle det se ut om polisen ifråga visade sig vara mördaren?

Frågan om vem som mördar och varför och det outtalade påståendet att det ju inte kan vara socialt respekterade personer såsom t.ex. en allmänläkare och obducent, som mördar en prostituerad. Inte heller kan det vara en sinnessjuk, notorisk lögnare, ja, mytoman, som mördar ett antal personer.  Inte heller kan det vara på det viset att barn mördar andra barn! Hur skulle ett samhälle kunna fungera, om allt eller ens något av detta det vore sant?!

Nej, istället skyller man på psykologerna och deras, låt vara förlegade, metoder för att få fram ”bortträngda minnen” och beskyller förhörsledarna för deras metoder, med dockor och vallningar, och att de är stressade och därför måste nå ett resultat, vilket det än vara månde.

Hur tragiskt detta specifika dödsfall – ”Fallet Kevin” – kanske ett mord, än är, så blir det inte bättre av att mytomaner, med egna agendor och pågående personfejder i bagaget, gör s.k. dokumentärer.

I Sverige tenderar makthavare att tro, ja vara övertygade och fullt förvissade om, att de kan bete sig precis hur illa som helst mot enskilda, utan att råka illa ut eller behöva ta några som helst konsekvenser.  Eftersom det ju inte är förenat med någon som helst fara eller problem för makthavare att bete sig precis hur illa som helst! Ingen ställer dem till svars, sedan tjänstemanna-ansvaret avskaffades.

En motion från två SD-politiker, Markus Wiechel och Paula Bieler: återinför tjänstemannaansvaret.

Riksdagsledamöterna och SD-politikerna Markus Wiechel och Paula Bieler lämnade den 6 oktober in en motion där de vill att tjänstemannaansvaret ska återinföras efter att det varit avskaffat sedan 1974.

Politikerna menar att tjänstemän och tjänstekvinnor återigen ska kunna ställas till svars inför sina beslut och handlingar eftersom de arbetar med allmänhetens förtroende och använder skattebetalarnas pengar. Det betyder att en tjänsteperson kan få böter eller fängelse enligt samma lagar som gäller för privatpersoner.

Vidare:

Tjänstemannaansvaret avskaffades år 1974. Fram till dess kunde fel eller försummelser i tjänsten leda till att ansvariga dömdes för tjänstefel. Sraffskalan sträckte sig från böter hela vägen till fängelse. Därtill fanns möjlighet att stänga av tjänstemannen från vidare arbete, eller till och med avskeda vederbörande. Men sedan den nya lagstiftningen kan tjänstemän endast dömas för brott i enlighet med lagstiftning för privatpersoner. Det är vår mening att skattemedel bör hanteras med större varsamhet än så. Det är oacceptabelt att medborgare skattevägen tvingas att fortsatt försörja tjänstemän som missbrukat sitt ansvar. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återinföra tjänstemannaansvaret.”

. Borsett från ett stavfel, så är det väl fullt rimligt i sak. Vem kan rimligen ha något att invända?

Samhället fungerar i korthet så att ”de där uppe” – de maktfullkomliga, uppe ”i det blå” –  slåss med varandra, eller låtsas göra det, för att det ska ”se bra ut i tv” eller på bild, medan ”de där nere” får ta konsekvenserna. Det handlar om betydligt mer om än en ”regelrätt” ”klasskamp”. Det handlar om prestige i ”maktens översta skikt”. Där skikt kan översättas med skit. Och det var inte en felstavning!