Homo-erotik på ”hög” nivå (får tolkas hur det vill)

Nyligen hände det sig att jag ville ta reda på mer om den där sporten, eller borde jag kalla det ”sporten” (?), den där män (och även kvinnor) med bar överkropp och i övrigt endast iförda kalsonger våld (?) mot varandra.

Våld är väl aldrig bra, under några som helst omständigheter, eller är jag missunderrättad?

Ett ”problem”, som jag har därvidlag, är att jag inte förmår att förstå tjusningen i just den ”sporten”. Är det mig det är fel på?

Mitt ”problem” ligger kanske i att jag försöker tänka hur en antropolog kanske skulle ha tänkt, om hon eller han hade konfronterats med samma fakta: mänskliga individer utövar våld mot varandra, helt frivilligt, med naken överkropp och endast iförda kalsonger.

Hur låter det, rent objektivt?

Nu råkar jag ”bara” tillhöra släktet ”bloggare (utan läsare)”, så kanske borde jag ha valt antropolog-yrket istället, vem vet?

Detta inlägg är följaktligen en bloggares anspråkslösa analys, ur en tänkt antropologs synvinkel.

Här är, sent omsider, underlaget för diskussionen:

”Travelfight – Musse Hasselvall VS Alain Magot”

.

Jag kan inte hjälpa att jag får starka intryck av någon sorts förtäckt homo-erotik  i ”modern” tappning.

Ett flertal följdfrågor uppstår, i mitt wannabe-antropolog-sinne:

  1. vari ligger tjusningen i ”sporten”, antingen det handlar om sport per se, eller om homo-erotik?
  2. var det inte mer kärlek samhället behövde, snarare än mer våld, eller ”kärlek”, porträtterad som kvasivåld?
  3. varför bara överkroppar och kalsonger?
  4. vad är det eg. som kombattanterna (eller herrarna) vill säga till varandra?
  5. varför räckte det inte med HBTQI+x?
  6. handlar detta om den sista bastiljonen av (macho-/typ A-)män/kvinnor, som vill krama varandra under kvasivåldsformer, såsom ”sporten” MMA?
  7. vilket är det budskap, som kombattanterna (eller herrarna) vill förmedla till varandra, och är de ens medvetna om det och/eller bryr sig?
  8. handlar det, liksom så ofta annars, om $ pengar $, profit?
  9. handlar det om ”bromance”?

När får vi veta sanningen om vad som ligger bakom behovet av det kvasivåld och annat våld, som tycks vara förbundet med vissa, men lyckligtvis inte alla (!), människors natur?

Sveriges nye Taube eller rentav Bellman himself reincarnated?

Artisten Håkan Hellström tycks gå från klarhet till klarhet.

Efter att ha tagit del av senaste SVT-programmet                                               >”Allsång på Skansen<”

Allsång eller masspsykos?

Allsång eller masspsykos?

i allmänhet och den >”efterföljande konserten”<

Scenen är din (men vilket är budskapet?)

Scenen är din (men vilket är budskapet?)

med nämnda artist i synnerhet, så kan jag inte annat än konstatera att artisten ifråga är folkkär, åtminstone hos tonårstjejer. Återkommer till det.

Det får nog lov att sägas vara ganska ovanligt i demokratin Sverige att en artists bäst före-datum inte har gått ut, ens efter ett drygt decennium, åtminstone vad gäller nyare artister.

Utan att närmare kommentera just denne artists image (som ibland känns naturlig, ibland väldigt konstlad, >Bob Dylan<- (inkl. hatt) och t.o.m.  >Michael Jackson<-influerad (!)),  musik, texter, om de är bra/dåliga, etc, så vill jag istället fästa vikt vid någonting helt annat, nämligen publiken.

SVT:s program ”Allsång på Skansen” följer slaviskt ett koncept och format, som tydligen fungerar likt ett urverk, varje tisdag då programmet sänds i den s.k. ”public service” (i allmänhetens/folkets tjänst, eller i någon annans tjänst?).


Det som INTE är ok

Det som inte är ok enl. mig och, såvitt jag förstår, även enl. majoriteten av Sällskapet Bur-q-ua är den >masspsykos<, som tv-programmet ifråga bygger och spelar på.

Jag har i tidigare inlägg varit inne på faran med just masspsykos, hjärntvätt och andra liknande manipulativa metoder för att vinna folks förtroende. I synnerhet när det handlar om s.k. ”pojkband”, ”boy bands” och tonårstjejer (ett (o)heligt äktenskap?) (a match made in Heaven?).

Exakt samma metoder används av diktatorer (t.ex. i Nazityskland eller Sovjetunionen) som i ”demokratier” och varje sunt tänkande invidid borde då fråga sig: ”hur är det möjligt?!” eller ”är inte demokratier menade att vara bättre än dikaturer?

Metoderna används i syfte att ena folket, på gott och ont och det är det som är eller kan vara farligt.

Konceptet är i korthet följande:

  • Vi (=> SVT) ställer en person, en ”idol”, på en scen med många fans, till höger om scenen, företrädevis fans av motsatt kön, företrädesvis tonårstjejer, eftersom de är mest mottagliga för hysteri, etc.
  • Vi låter personen/idolen framföra något sorts budskap, ibland diffust, ibland tydligt.
  • Fansen SKRIKER, GRÅTER och sjunger med i alla hans texter.
  • Idolen säger det som fansen och vi vill höra och det som är någorlunda acceptabelt inom ramen för tv-programmet, eller vilket format det nu handlar om.
  • Vi och han tjänar pengar.

Nu ska jag vara riktigt tydlig: masspsykos, hjärntvätt och andra liknande manipulativa metoder för att vinna folks förtroende är ALDRIG ok eller acceptabelt!


Frågor till idolernas gråtande och skrikande fans

Här följer några frågor, som jag alltför länge har varit nyfiken på att få svar på:

  • varför gråter och skriker ni, eller just Du?
  • tycker ni, eller just Du verkligen att det är en sund psykologisk reaktion eller ett uttryck för rationellt, mänskligt beteende?
  • har ni/du någonsin funderat över dylika spörsmål, eller kommer de som en ”blixt från en klarblå himmel”?
  • hur tror du att din respektive känner sig, när han får veta att du eg. älskar en idol, en bild, som han kanske aldrig kan leva upp till?
  • har du inget bättre för dig än att köa till en konsert med en idol?
  • etc

Jag är osäker på om jag någonsin kommer att få relevanta svar på frågorna men kände mig ändå tvungen att ställa dem, eftersom det handlar om vissa människors inre mekanismer och hur dessa fångar dem. Återkommer till det i ett senare inlägg.


SVT, förklara er!

Ni gör gällande att ni sänder s.k. >”public service”< och ”fri och oberoende” television (till skillnad från vilket lands television? Italiens?), till svenska folket men är det verkligen sant?

Därtill tänks detta stackars folk, denna brokiga skara från norr till söder, från väst till öst, betala tv-licens för era Internet-sända program, trots att vem som helst i hela världen kan ta del av dem helt gratis!

Varför kräver ni inte licenspengar av t.ex. amerikaner eller australiensare?

Hur rättvist är det på en skala, SVT?

Alla människors lika värde, eller hur lyder er devis?

Den rimmar illa med Sällskapet B:s devis, som lyder just så.

Hur vill ni ha det och vad betyder ”public servicepå riktigt?!

[v. III:] Den amerikanska ”rättvisan” visar åter sitt rätta ansikte… (det ansikte, som få vill se)

[version III]

Ok, så har nu amerikanska polisen äntligen (?) gripit en sjuåring, för olovlig körning. Inte en dag för tidigt?

Enl. Aftonbladets artikel, torsdagen den 23/6, om händelsen (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13224412.ab) och med hänvisning till AP, så skriver man:Sjuåringen åtalas nu för olovlig körning, rapporterar AP..

Hur är det ens möjligt att USA, som förment rättsstat, med en åklagare som verktyg, kommer på blotta tanken att åtala ett ej straffmyndigt barn?

Det torde strida mot ALLA regler om mänskliga rättigheter, oavsett om det handlar om USA:s egna, eller om FN:s regler.

Ab skriver: ”Statsåklagare Tim Rutkowski säger till AP att han endast åtalar pojken för att se till att familjen får hjälp.”.

Oavsett åklagarens skäl, så torde det vara olagligt.

Det finns betydligt mindre ingripande metoder, än att åtala en sjuåring, för att hjälpa en familj, om nu just det syftet är en viss myndighetspersons – t.ex. statsåklagaren Tim Rutkowski – uppriktiga och innerliga intention!

Begreppet ”samarbetssamtal” eller motsvarande borde vara ett självklart alternativ till olagligt ”barnåtal” men tycks alltför ofta vara obekant för myndighetspersoner, trots att det ofta hänvisas till, i tid och otid (mest det senare).

Sällskapet Bur-q-ua uppskattar inte alls samhällsutvecklingen, sådan den har kommit att te sig i USA!


Pojken ifråga kan uppenbarligen köra bil, eftersom han körde över tre mil, innan polisen förmådde stoppa hans framfart!

Dels kan Sällskapet Bur-q-ua fundera över VEM det är, som har bidragit till pojkens alltför tidiga bilkörnings-kunskaper.

Kunskaper, som kanske i och för sig bidrar till ett yrkesval (rally- /taxiförare?) i livet, vem vet.

Dels och framförallt är det intressant att man nu säger sig vilja göra en utredning av pojkens hemförhållanden. Han ville uppenbarligen träffa sin biologiska pappa!

Det är är ett ostridigt faktum.

I Ab:s artikel skrivs: ”Samtidigt har socialtjänsten kopplats in för att utreda pojkens hemförhållanden.”.

Varför har detta inte gjorts tidigare?

En reflektion, som Sällskapet gör, med erfarenhet från Sverige, är denna: ”jaha, om socialtjänsten kopplas in i ett visst ärende, så tillgodoses ju automatiskt det s.k. odefinierade rekvisitet: ‘barnets bästa’. JAAA, socialtjänsten tryggar och garanterar i själva verket alla inblandades bästa, alltid! Därom kan var och en känna sig tryggt förvissad.”.

Eller?

Är det kanske rentav helt tvärtom?

Hur förhåller det sig med (/hur är det ställt med)  USA, egentligen…bakom kulisserna?

 


Vad är ”Eurovision Song Contest”?

 


Som den representant för allas lika värde – emot rättsröta, som Sällskapet Bur-q-ua är, så är det på sin plats att kommentera en av de just nu största mediahändelserna:

Eurovision Song Contest” (http://en.wikipedia.org/wiki/Eurovision_Song_Contest_2011).

Den manlige svenske kommentatorn – ”Edward af Sillén” – under ”semifinal no. 2” nämnde, innan Vitrysslands bidrag (http://sv.wikipedia.org/wiki/I_Love_Belarus ) (som visades torsdagen den 12/5-11), att musik och politik inte hör ihop och att Vitryssland, enl. Condoleezza Rice (C. R.) är en diktatur.

Oavsett om C. R.:s uttalande är sant eller inte, så kvarstår faktum att Sällskapet Bur-q-ua inte förstår vad ”Eurovision Song Contest” eg. är.

Politik och musik tycks höra väldigt mycket ihop, t.ex. om man läser mer om tävlingens ursprung (läs gärna längre ned om detta).

Är tävlingen:

  • en tävling om vilken låt som är bäst, m.a.o. rör det sig om en låttävling?  

Fråga: varför sjunger då sångarna/sångerskorna/kören ganska ofta falskt men kommer ändå vidare i tävlingen?

  • ett politiskt, obskyrt experiment, ett politiskt korrekt experiment därtill med ett mål om fred på jorden, eller i varje fall i västvärlden?

Kommentar: mycket talar för det!

  • en tävling i bästa framträdande, d.v.s. där även dansare, ”sandartister”, ljus, eld och övriga visuella effekter, m.m.spelar roll?

Kommentar: mycket talar också för det!

Jag upprepar gärna rubriken:

Vad är ‘Eurovision Song Contest‘?” (http://en.wikipedia.org/wiki/Eurovision_song_contest#Origins).

Den som vet får gärna höra av sig.

En följdfråga känns naturlig: VARFÖR?

Varför har tävlingen existerat såpass länge som 1956 (?).

Tydligen var det ursprungliga syftet en sorts efterkrigstidsproblematik.

En annan följdfråga är:

har tävlingen (eller ”FN”) löst några som helst konflikter i världen?

Klart är att ”Eurovision Song Contest” handlar om en tävling av något slag men frågan är som sagt dess syfte och innebörd, möjligen symbolisk.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Eurovision_Song_Contest_2011#Finalen


Allmänna funderingar

Man kan även fundera, rent allmänt, över tävlingens tema – ”Feel Your Heartbeat” – , som den kvinnliga programledaren Anke Engelke (http://sv.wikipedia.org/wiki/Anke_Engelke) formulerade så här: ”Let’s feel our heartbeat Europe”.


Favoriter

Sällskapet Bur-q-ua brukar generellt sett inte uttala sig i världsliga frågor, ang. vad man bör och inte rösta på/välja men gör ett undantag denna gång.

Den s.k. diktaturens Vitryssland bidrag ”I Love Belarus” var t.ex. helt ok, enl. min – Bur-q-ua 12:s mening, men min röst och åsikt är bara en av många inom Sällskapet.

Tyvärr kom inte bidraget vidare till final men rent musikaliskt var det bra.

Vidare är favoriterna i finalen idag lördag den 14/5-11, ”in a kind of chosen order”:

Som ”Edward af Sillén” sade i slutet av ”semifinal no. 2”: ”Kom ihåg att ordningen kuverten öppnades i var helt slumpmässig.”.

Sällskapet Bur-q-ua kommenterar:

tack (?), Edward a. S. för att du förklarar för vanligt folk hur ”sanningen” ser ut.

Foten i munnen

Finns det månne en anledning till din kommentar? Lästes den efter manus?


Det bästa

Det otvivelaktigt bästa med ”semifinal no. 2” var dansgruppen ”Flying Steps” (http://en.wikipedia.org/wiki/Flying_Steps)  med dansen ”Flying Bach”, efter att röstningen var avgjord.

Det är symptomatiskt, för såväl ”Melodifestivalen” som ”Eurovision Song Contest”, att mellanspelen är bättre än huvudnumren, vilket ger (ytterligare) stort utrymme för funderingar om tävlingens innebörd.


När det gäller Sveriges bidrag, m.m.

Som av en ”tillfällighet” kom Sverige (deltagande i ”semifinal no. 2”) med, som sista semifinals-kandidat, i finalen.

Spänningen var ”oliiiiiidlig” (för att citera skådespelaren Peter Harryson (http://sv.wikipedia.org/wiki/Peter_Harryson) från tv-programmet ”Så ska det låta”) i torsdags, när det tionde och sista finalbidraget skulle avslöjas.

Guld i mun

I övrigt är bidraget ”Popular” (http://www.youtube.com/watch?v=pW7AdnCYRPs) helt menlöst och handlar det, som tidigare efterfrågat, om att låten är bra, om politik eller om framförandet? Eller handlar det om att X antal tonårsflickor, m.fl. ska rösta på bidraget p.g.a. sångarens Eric Saade (http://sv.wikipedia.org/wiki/Eric_Saade) utseende?

Nu har jag inte ens nämnt det uppenbara (?), nämligen att låtens karaktäristiska trumrytm är stulen från gruppen Boney M och dess låt ”Nightflight to Venus”. Lyssna själv: http://www.youtube.com/watch?v=YeedCsgNnQM. Därtill tycks den inledande ”visslingen” vara inspirerad av musiken till tv-serien ”Arkiv X” (http://www.youtube.com/watch?v=vdmtY0vux30) och refrängen ”I will be popular”, o.s.v. inspirerad av låten ”Oh Mama” med Lili & Sussie (http://www.youtube.com/watch?v=f30pWmF49R0).

Skrikandes


Till sist…

Till sist vill Sällskapet Bur-q-ua låta meddela att vad som kan verka ”modernt” idag, år 2011, kan bli väldigt omodernt och ”passé” inom överskådlig tid.

På längre sikt kan man inte förleda, ja lura, folket, det folk som har röstat in vissa makthavare.


Tillägg (sön. 15/5, efter finalens slut)

Jaha, så kom nu Sverige på tredje plats, medan Azerbajdzjan vann och Italien kom tvåa.

Man kan fundera över hur urvalsprocessen, redan med början i de nationella tävlingarna, och röstningen eg. gick till. Dessa processer tycks fungera inte helt olikt en tratt, som sållar bort ”oönskade” bidrag. Frågan är bara vem som sållar: folket eller produktionen bakom programmen.

Om man börjar med urvalsprocessen, så går den de facto till så att människor röstar på låtar/bidrag, baserat på sin nationella tillhörighet. I Sveriges fall: ”Melodifestivalen”. Vore det inte mer demokratiskt om alla människor i de deltagande länderna röstade via t.ex. Internet på den låt de ville av ALLA låtar?

Vad är det som säger att en svensk framförallt tycker om svensk musik?

Svar: INGENTING!

Följaktligen: om svenskar fick rösta på bidrag i andra länder

Redan där märks ett ”demokratiskt feltänk” vad gäller ett så långt möjligt korrekt och rättvisande urval av bästa bidrag.

Det feltänket är tyvärr inget nytt för årets tävling, jippo, politiska experiment, eller vad nu ”Eurovision Song Contest” är för något. Jag har även goda skäl att tro att liknande ”demokratiska feltänk” omfattar även andra områden i samhället.

När det så gäller årets röstning, så var det sagt att 50% av rösterna skulle tillskrivas telefon-/smsröster.

Så här skriver ”Wikipedia” om detta (på http://sv.wikipedia.org/wiki/Eurovision_2011#Finalen):

Även i detta års Eurovision Song Contest blir det 50/50-röstning i finalen. Detta innebär att varje land har en nationell jurygrupp samt telefon- och SMS-röster. Därefter kombineras resultaten och varje land får ut ett tredje resultat som sedermera används som landets slutresultat. Det blir andra året som man använder sig av 50/50-systemet i finalen.”.

Glasklart, eller hur?

Vad menas t.ex. med ”Därefter”?

Samma märkliga urval skedde även under telefonröstningen, där man ”erbjöds” att ringa ett telefonnummer till det bidrag man tyckte om. Det kan tolkas som att varje röst räknas och går direkt in ”på mottagarens konto, utan mellanhänder”. Så är inte fallet!

Vid presentationen av rösterna, så ”avslöjade” varje land hur man hade fördelat tio olika poäng (1-7, 8, 10 och 12 poäng) och kunde inte rösta på sig självt, vilket innebär att det saknades röster till fjorton länder (25 deltagande länder – 11).

Som jag ser det, så betraktas inte medborgarna i ett land som individer utan främst som ett kollektiv.

En individs röst på ett bidrag, som övriga medborgare inte tycker om, räknas därmed inte!

Det är ett STORT demokratiskt problem i sammanhanget.

Givet att 43 länder röstade (de deltagande 25 st. samt 18 st. utslagna), så kan man inte säga hur rösterna hade fördelat sig utan ”mellanhänder”, som nationella telefonslussar men det kunde mycket väl ha förändrat tävlingens utgång.

Hur kommer det sig att människor i gemen inte tar detta röstfusk i beaktande?!

Varförtillåter sig fårkocken ständigt att ledas och förledas in i den väl anvisade och i förväg utplacerade och planerade fållan?

Man förleder människor att rösta på det sätt, som gör att produktionen uppnår ”rätt” resultat.

Fungerar politiska val på samma sätt?

Inte omöjligt.

Sverige

Varför sprids feministiska myter av media?

Hur kommer det sig att media deltar till spridandet av feministiska myter, inte minst sådana som är ”gamla som gatan”?

Jag tänker på en debattartikel (publ. 2011-03-04) i Aftonbladet, i vilken Maria Fälth – Förbundsordförande i Kristdemokratiska Kvinnoförbundet – hävdar att kvinnor diskrimineras vid läkemedelstester (http://www.aftonbladet.se/debatt/article8655258.ab).

Det är en gammal myt, som sedan drygt fem år tillbaka har dementerats av t.ex. Läkemedelsverket.

Här kan du läsa vad man sade redan år 2006: http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Allmanhet/Lakemedel/Sa-godkanns-ett-lakemedel/Test-pa-bade-man-och-kvinnor/.

I analogi med det som M. F. hävdar är en vedertagen sanning, så begär hon att kvinnliga försökspersoner ska få mer betalt för sådana tester. Det är en märklig uppfattning av jämställdhet och alla människors lika värde anser Sällskapet Bur-q-ua.

Snarare rimmar det väl med vad som sägs om ”jämställdhet” i George Orwells bok ”Animal Farm”: ”All animals are equal but some animals are more equal”.

Tidningar som Aftonbladet borde avkräva sina debattörer källhänvisning till stöd för påståenden som t.ex. detta av Maria Fälth:

Studier har visat att kvinnor och män bemöts och behandlas olika inom vården. Dessutom utgår medicinsk forskning oftast­ från män, vilket skapar stora problem för många kvinnor som inte får adekvat behandling..

Frågor: a.) vilka ”studier”? b.) vilken ”forskning”?


Med tanke på att media är så välvilligt inställda till att sprida dylika myter, så kanske man kommer undan även med en debattartikel, vars rubrik lyder något i stil med:

Ge ‘Nessie’ mer betalt än ‘Yeti’

Fortsättningen kunde t.ex. se ut så här:

Som bekant är det inte så roligt att år 2011 bo ensam och instängd i en mörk sjö i Skottland med jägare lurande bakom varje buske. Precis så har ‘Nessie’  tvingats leva, därtill i århundranden.

Det skadar hennes hälsa och är oacceptabelt. I själva verket borde hon omgående fridlysas.

I Himalaya däremot kan man, precis som ‘Yeti’ – snömannen – m.fl. gör, enkelt ta sin tillflykt till närmaste grotta, där det är varmt och behagligt.  

Som alla vet, så har ‘Yeti’ dessutom tjock päls, som skyddar mot både kyla och kulor från ev. jägare.

Alla länder bör införa djurgarantier som är könsneutrala.

Skillnaderna i bemötandet av hondjur och handjur inom vårdsektorn är systematiska. Hondjur blir oftare än handjur feldiagnostiserade och felopererade.

Hondjur får dessutom vänta längre än hanar på att få en läkartid eller en hjärtoperation och är därför sjukare än handjur när de väl får vård.

I dag utförs läkemedelsforskningen huvudsakligen på ‘Yetis’, Storsjöodjuret, de små grå och gröna gubbarna och vättar.

Om hondjur, såsom ‘Nessie’ behandlas med läkemedel och metoder som tagits fram för (och av) vättar och gröna slemgubbar (alltså inte godistypen i lösvikt), så uppstår inte bara ohälsa utan även ojämställdhet. Att hondjur ges mindre tid och resurser än handjur är naturligtvis inte heller acceptabelt (eller att jag skriver på denna debattsida?).

Det är nu hög tid att skillnaderna mellan hon- och handjurs vård utplånas.

Man skulle i och för sig kunna lösa det eller påskynda processen, genom ett regelrätt krig mellan vättar och troll, såsom i gamla tider men det är inte vad vi förespråkar.

Egentligen är det en självklarhet. Det är inte en fråga om ‘Nessie’ eller ‘Yetis’, eller om en maktkamp mellan könen – utan­ helt enkelt en fråga om alla djurs lika­ värde.

Fråga vilken vuxen hon-individ eller han-individ som helst om de tycker att det är rätt att deras honungar – som det ser ut i dag – rent statistiskt kommer att få sämre vård än deras hanungar?

Framförallt baserat på vad man har mellan öronen, f-låt benen, f-låt där könet sitter, i vilken hand/tentakel man håller gaffeln och kniven samt om man sörplar eller inte sörplar när man äter soppa.

Naturligtvis är det ingen förälder som tycker så.

Inte heller finns den honunge eller hanunge som tycker att modern ska ha sämre vård än fadern. Moderns mor och faderns mor sämre vård än moderns far och faderns far.

Sammanfattningsvis så behövs definitivt större forskningsanslag, för att värna utsatta individer av honkön, om vi ska kunna uppnå jämställdhetsmålen inom hela djurvärlden.

Sällskapet Bur-q-ua välkomnar en sådan debattartikel, om inte annat för att belysa det faktum att snurriga ”jämställdhets”-idéer, baserade på gamla myter, förs fram i media.