Väst mot öst, det ”Varma kriget”, Kampen

Det slår mig alltför ofta att ”västerlandets” sexuella frigörelse, framförallt kvinnors, ”feminism”,  protesterna mot Vietnamkriget, införandet av förskolor för spädbarn, rätt till preventivmedel, abort för kvinnor, ”HBTQ-certifiering”, ”den svenska synden”, är en sorts kamp och revolt inte bara mot ”kärnfamiljen”- fängelset -, såsom vi känner den och såsom den gärna framställs i ”kulturella sammanhang”, d.v.s. en intern/inrikes kamp, utan även en extern/utrikes kamp mot ”österlandet”, det mystiska, outgrundliga och inte minst hotfulla.

Ja, det visar sig ju i att Sverige har en uttalat feministisk regering och även en uttalat ”feministisk utrikespolitik”, förmedlad av fru Margot Wallström.

Margot Wallström (s), Sveriges feministiska utrikesminister

Margot Wallström (s), Sveriges feministiska utrikesminister

Den första regeringen i sitt slag hittills i historien, såväl i Sverige som annorstädes.

en tyst spanjor

en tyst spanjor

Rätten till preventivmedel i ”väst” men inte i Afrika, där HIV och AIDS sägs vara ett utbrett problem, handlar även om en planerad befolkningsminskning, MEN bara av ”priviligerade” människor i ”väst”.

De ”priviligerade” människorna i ”väst” tänks ”skydda” sig och därigenom förhindra sin egen avkomma, medan andra människor, från s.k. ”u-länder”, nekas liknande preventivmedel!

Visst är det ”lustigt” och ”fascinerande” hur makthavarna odemokratiskt har beslutat om familjeplaneringen, genom selektiv utdelning av preventivmedel, o.s.v.

Till saken hör även att människor i ”väst” redan utan preventivmedel föder färre barn än människor, som inte lever i ”väst”.

En comboy mot en samuraj, pistol mot svärd

En cowboy mot en samuraj, en pistol – långdistansvapen – mot ett, förvisso välslipat men ändå, svärd – kortdistansvapen

Så givet detta faktum blir makthavarnas lösning: selektiva preventivmedel, d.v.s. till de grupper, som behöver dem allra minst?


Om man sedan lyfter blicken en aning.

Ja, då är det nästan oundvikligt att man ser den ständigt pågående kampen mellan ”väst” och ”öst”, egentligen inte mycket mer än skrivbordskonstruktioner och fiktiva begrepp.

Chimärer, som ingen egentligen behöver!

Annat än som stöd för underbyggande och bekräftelse av redan tidigare fastställda fördomar.

"Väst" mot "öst"

Väst” mot ”öst

Precis som vad gäller ”Kalla kriget”, som lika gärna kunde kallas ”Varma kriget” (eller ”Varma kriget”).

Religionskriget mellan å ena sidan ateister, kristna och judar (som tänks höra till ”väst”) och å andra sidan muslimer (som tänks höra till ”öst”).

Har du tänkt på att ”kärnfamiljen” ALLTID problematiseras i ”västvärlden”, av s.k. ”intellektuella” och professionella ”tyckare” (/”åsiktsmaskiner”)?

Motsatsen till ”kärnfamiljen” är och förblir dock: frigörelse, förvirring, revolution, materialism och egoism.

 

inklippt man på tåg

inklippt man på tåg. Du förstår bilden? Han sitter fängslad. Men i vadå?

Annonser

Sveriges nye Taube eller rentav Bellman himself reincarnated?

Artisten Håkan Hellström tycks gå från klarhet till klarhet.

Efter att ha tagit del av senaste SVT-programmet                                               >”Allsång på Skansen<”

Allsång eller masspsykos?

Allsång eller masspsykos?

i allmänhet och den >”efterföljande konserten”<

Scenen är din (men vilket är budskapet?)

Scenen är din (men vilket är budskapet?)

med nämnda artist i synnerhet, så kan jag inte annat än konstatera att artisten ifråga är folkkär, åtminstone hos tonårstjejer. Återkommer till det.

Det får nog lov att sägas vara ganska ovanligt i demokratin Sverige att en artists bäst före-datum inte har gått ut, ens efter ett drygt decennium, åtminstone vad gäller nyare artister.

Utan att närmare kommentera just denne artists image (som ibland känns naturlig, ibland väldigt konstlad, >Bob Dylan<- (inkl. hatt) och t.o.m.  >Michael Jackson<-influerad (!)),  musik, texter, om de är bra/dåliga, etc, så vill jag istället fästa vikt vid någonting helt annat, nämligen publiken.

SVT:s program ”Allsång på Skansen” följer slaviskt ett koncept och format, som tydligen fungerar likt ett urverk, varje tisdag då programmet sänds i den s.k. ”public service” (i allmänhetens/folkets tjänst, eller i någon annans tjänst?).


Det som INTE är ok

Det som inte är ok enl. mig och, såvitt jag förstår, även enl. majoriteten av Sällskapet Bur-q-ua är den >masspsykos<, som tv-programmet ifråga bygger och spelar på.

Jag har i tidigare inlägg varit inne på faran med just masspsykos, hjärntvätt och andra liknande manipulativa metoder för att vinna folks förtroende. I synnerhet när det handlar om s.k. ”pojkband”, ”boy bands” och tonårstjejer (ett (o)heligt äktenskap?) (a match made in Heaven?).

Exakt samma metoder används av diktatorer (t.ex. i Nazityskland eller Sovjetunionen) som i ”demokratier” och varje sunt tänkande invidid borde då fråga sig: ”hur är det möjligt?!” eller ”är inte demokratier menade att vara bättre än dikaturer?

Metoderna används i syfte att ena folket, på gott och ont och det är det som är eller kan vara farligt.

Konceptet är i korthet följande:

  • Vi (=> SVT) ställer en person, en ”idol”, på en scen med många fans, till höger om scenen, företrädevis fans av motsatt kön, företrädesvis tonårstjejer, eftersom de är mest mottagliga för hysteri, etc.
  • Vi låter personen/idolen framföra något sorts budskap, ibland diffust, ibland tydligt.
  • Fansen SKRIKER, GRÅTER och sjunger med i alla hans texter.
  • Idolen säger det som fansen och vi vill höra och det som är någorlunda acceptabelt inom ramen för tv-programmet, eller vilket format det nu handlar om.
  • Vi och han tjänar pengar.

Nu ska jag vara riktigt tydlig: masspsykos, hjärntvätt och andra liknande manipulativa metoder för att vinna folks förtroende är ALDRIG ok eller acceptabelt!


Frågor till idolernas gråtande och skrikande fans

Här följer några frågor, som jag alltför länge har varit nyfiken på att få svar på:

  • varför gråter och skriker ni, eller just Du?
  • tycker ni, eller just Du verkligen att det är en sund psykologisk reaktion eller ett uttryck för rationellt, mänskligt beteende?
  • har ni/du någonsin funderat över dylika spörsmål, eller kommer de som en ”blixt från en klarblå himmel”?
  • hur tror du att din respektive känner sig, när han får veta att du eg. älskar en idol, en bild, som han kanske aldrig kan leva upp till?
  • har du inget bättre för dig än att köa till en konsert med en idol?
  • etc

Jag är osäker på om jag någonsin kommer att få relevanta svar på frågorna men kände mig ändå tvungen att ställa dem, eftersom det handlar om vissa människors inre mekanismer och hur dessa fångar dem. Återkommer till det i ett senare inlägg.


SVT, förklara er!

Ni gör gällande att ni sänder s.k. >”public service”< och ”fri och oberoende” television (till skillnad från vilket lands television? Italiens?), till svenska folket men är det verkligen sant?

Därtill tänks detta stackars folk, denna brokiga skara från norr till söder, från väst till öst, betala tv-licens för era Internet-sända program, trots att vem som helst i hela världen kan ta del av dem helt gratis!

Varför kräver ni inte licenspengar av t.ex. amerikaner eller australiensare?

Hur rättvist är det på en skala, SVT?

Alla människors lika värde, eller hur lyder er devis?

Den rimmar illa med Sällskapet B:s devis, som lyder just så.

Hur vill ni ha det och vad betyder ”public servicepå riktigt?!