Homo-erotik på ”hög” nivå (får tolkas hur det vill)

Nyligen hände det sig att jag ville ta reda på mer om den där sporten, eller borde jag kalla det ”sporten” (?), den där män (och även kvinnor) med bar överkropp och i övrigt endast iförda kalsonger våld (?) mot varandra.

Våld är väl aldrig bra, under några som helst omständigheter, eller är jag missunderrättad?

Ett ”problem”, som jag har därvidlag, är att jag inte förmår att förstå tjusningen i just den ”sporten”. Är det mig det är fel på?

Mitt ”problem” ligger kanske i att jag försöker tänka hur en antropolog kanske skulle ha tänkt, om hon eller han hade konfronterats med samma fakta: mänskliga individer utövar våld mot varandra, helt frivilligt, med naken överkropp och endast iförda kalsonger.

Hur låter det, rent objektivt?

Nu råkar jag ”bara” tillhöra släktet ”bloggare (utan läsare)”, så kanske borde jag ha valt antropolog-yrket istället, vem vet?

Detta inlägg är följaktligen en bloggares anspråkslösa analys, ur en tänkt antropologs synvinkel.

Här är, sent omsider, underlaget för diskussionen:

”Travelfight – Musse Hasselvall VS Alain Magot”

.

Jag kan inte hjälpa att jag får starka intryck av någon sorts förtäckt homo-erotik  i ”modern” tappning.

Ett flertal följdfrågor uppstår, i mitt wannabe-antropolog-sinne:

  1. vari ligger tjusningen i ”sporten”, antingen det handlar om sport per se, eller om homo-erotik?
  2. var det inte mer kärlek samhället behövde, snarare än mer våld, eller ”kärlek”, porträtterad som kvasivåld?
  3. varför bara överkroppar och kalsonger?
  4. vad är det eg. som kombattanterna (eller herrarna) vill säga till varandra?
  5. varför räckte det inte med HBTQI+x?
  6. handlar detta om den sista bastiljonen av (macho-/typ A-)män/kvinnor, som vill krama varandra under kvasivåldsformer, såsom ”sporten” MMA?
  7. vilket är det budskap, som kombattanterna (eller herrarna) vill förmedla till varandra, och är de ens medvetna om det och/eller bryr sig?
  8. handlar det, liksom så ofta annars, om $ pengar $, profit?
  9. handlar det om ”bromance”?

När får vi veta sanningen om vad som ligger bakom behovet av det kvasivåld och annat våld, som tycks vara förbundet med vissa, men lyckligtvis inte alla (!), människors natur?

Annonser

Reklam, vem vill ha den?

Ibland talas det så vackert om ”den fria marknaden” och dess ”osynliga hand”.

Ibland talas det om ”utbud” och ”efterfrågan” och förespråkarna av den idén föreställer sig att det råder någon sorts balans mellan de två intresse-sfärerna.

I själva verket tycks ”utbud” dominera i samhället, såsom vi känner det!

Det innebär att säljare skapar en fiktiv och konstgjord efterfrågan, m.a.o. producerar produkter och tjänster, som saknar reell efterfrågan och som ingen egentligen behöver, om behovet tänks handla om och öka individens livskvalitet, snarare än om profit för säljaren.

Vilken frihet har mottagaren, den potentielle köparen av produkten eller tjänsten?


Låt oss alla, en gång för alla, ”face-a” det, som man ibland säger.

Vissa behöver ”face-a” sjukdom, hysteri och ond, bråd död.

Det, som mänskligheten borde bry sig om, är: REKLAM

Reklam är liktydigt med propaganda, skadlig och degenerande för individen.

Jag har skrivit om det tidigare och återkommer till ämnet, eftersom det är ganska intressant.

Jag påstår att ingen enda människa, som läser en tidning, tittar på ett tv-program,  tittar på någon Internet-kanal, lyssnar på ett radioprogram, läser sin e-post,  eller besöker ett offentligt rum i ”verkliga livet”, behöver reklam.

Är mitt påstående falskt?

På  vilket sätt?

Om mitt påstående däremot visar sig vara SANT, så varför finns reklam i den omfattning, som den gör, och vad borde man göra åt saken, förutom att göra reklammakare arbetslösa? (viket man ju inte få lov att göra med någon)

Till syvende och sist är reklam både pest och kolera, som inte går att välja bort.

Det är ett stort problem.

Även s.k. ”public service” som SVT begagnar sig av reklam, låt vara förtäckt, i form av sponsring till idrottsevenemang, m.m.


Åter till huvudfrågan

Vem av oss människor behöver det där?

Det där ytterst ytliga.
Det där kommersiella.

Vem behöver det?
Vem av oss låter sådana ytligheter som reklam styra våra djupsinniga konsumtionsvanor och välgrundade beslut om att köpa eller inte köpa?

Det som för tillfället råkar vara till salu är väl inte för oss?
Riktigt såpass världsfrånvänd och ogästvänlig kan väl inte tillvaron vara mot oss att den inte lät oss själva bestämma?

Profet eller verktyg?

George Orwellprofet eller verktyg?

George Orwell/John Freeman

George Orwell/John Freeman

De, som har följt och följer denna blogg, är nog medvetna, om att jag hänvisar till ett träffande citat ur >George Orwells/John Freemans< bok >1984< här till höger men det hindrar inte att jag funderar över detta:
hur kommer det sig att såpass många >profeter< genom världshistorien, t.ex. >Leonardo da Vinci< >”Nostradamus”<, >Jules Verne<, >Albert Einstein< och George Orwell har visat sig få rätt?

(kuriosa: >Albert Einsteins hjärna<)

Beror det på att de var före, ibland långt före, sin tid, kanske >visionärer<, kanske >genier< vilket kännetecknar just en profet?
Beror det på att läsare och åhörare blev inspirerade och genomförde visionärernas idéer i praktiken?
Beror det på ett, à la >Carl Jung<, >”kollektivt omedvetet”<, som innebar att flera människor tänkte i liknande banor?
Beror det på att ny teknik har underlättat det ena och det andra?
Beror det på att de och deras idéer, likt >verktyg< har utnyttjats av andra, i eget syfte?
Beror det på att >verkligheten< alltid överträffar >dikten<?
Beror det på >ödet<?

Förtälj mig, du upplyste, om >Sanningen<.

Sanningens mun

Sanningens mun

Sanningen bortom det dunkla och fördolda.
Vägled oss, du upplyste.