”DuckDuckGo” VS ”Google”

Tidigare i våras skrev jag längst ned om en relativt ny sökmotor, som jag rekommenderade, utan att därmed vilja göra alltför mycket, oförtjänt reklam.

Det här blogginlägget är egentligen helt världsligt och ingenting, som jag ville befatta mig med. Likväl känns det ändå nödvändigt, för människors eget bästa.

Sökmotorn ifråga, som grundades år 2008, heter ”DuckDuckGo” och tycks, åtminstone på ytan, drivas av i det närmaste ideella motiv. Fast jag bortser just nu från det faktum att jag inser att det såklart inte förhåller sig på det sättet, annat än på ytan.

duckduckgo

Det skrivs om den sökmotorn t.ex:

DuckDuckGo distinguishes itself from other search engines by not profiling its users and by deliberately showing all users the same search results for a given search term.[5]

. Och det låter väl bra, eller?

I nuläget sägs den ha, hör och häpna: blott 21 anställda!

The company is based in 20 Paoli Pike, Paoli, Pennsylvania, in Greater Philadelphia, and has 21 employees. The company name originates from the children’s game duck, duck, goose.[8][9]

Att jämföra med ”monopolitiska”/monolitiska sökmotorn Google, bildad ett decennium tidigare – år 1998 – dess 19 000 (?) anställda (, år 2008, när ”DuckDuckGo” grundades), dess X miljarder $dollar$ till sitt förfogande och dess vackra slogan:

”Don’t be Evil.”[1]

.google

Don’t be evil lyder Googles informella slogan som handlar om förhållningssättet till söktjänstens användare. Man vill ge dem opartisk tillgång till information och behandla dem med respekt, agera ärligt och hederligt.[9] Googles företrädare, har uttryckt att företaget på längre sikt tjänar på att göra goda saker för världen, trots att det på kort sikt kostar pengar.[10]

opartisk tillgång till information och behandla dem med respekt, agera ärligt och hederligt.”?! Det är ju rena lögner!

Google”, som inte minst gör uppenbara världsherravälde-anspråk, utan att för den skulle säga det uttryckligen.

Är det alltför mycket begärt att människor – de ”fria” människorna – finge lov att, en gång för alla, slippa monopol som ”Google” (/”YouTube”), ”Facebook” (/”Instagram”), ”Twitter”, ”Microsoft” och andra? De monopol, som ger sken av att dels vara folkliga, eller åtminstone ha en folklig förankring, dels tillhandahålla gratistjänster för alla och envar men som i praktiken bara vill ta tillvara och gisslanhålla vars och ens personliga integritet, så långt det är möjligt.

För- och nackdelar med ”DuckDuckGo”:

Weinberg states ”By default, DuckDuckGo does not collect or share personal information. That is our privacy policy in a nutshell.” However, they do maintain logs of all search terms used.[45]

.

Hm, så kanske nackdelarna ändå används till reklam?

Nackdelar med ”Google:

Support och kontaktmöjligheter

Googles support rankas mycket lågt och det verkar vara omöjligt till och med för företags webbansvariga att komma i kontakt med dem.[17][18][19]

.

Det finns ganska många fler nackdelar med det företaget men just det där med bristande support och kontaktuppgifter tangerar mitt dryga sex år gamla inlägg, om människofientliga myndigheter och företag. Historien upprepar sig, som bekant.

Har tyvärr svårt att hitta några fördelar med ”monopoliter” som ”Google”.

Två intressanta artiklar i sammanhanget:

  1. 12 Things That DuckDuckGo Can That Google Can’t
  2. How to Stop Google From Tracking You on the Web”.

En kamp mellan företag, som lilla ”DuckDuckGo”, med sina blott 21 anställda, och stora ”Google”, som har X gånger fler anställda, påminner väl lite väl mycket om berättelsen om ”David och Goliat”, för att det ska kännas behagligt för den som inser det?

T.o.m. namnen påminner om varandra, gör de inte?

DuckDuckGo” – ”David” (”Go David!” eller ett anagram på ”God”)

Google” – ”Goliat” och med lite ”Go” från motståndarens namn?

Den, som kan sin historia och dramaturgi, inser att det var den lilla mannen – ”David” – som vann mot den store jätten. Men varför måste historien upprepa sig, mot bättre vetande, av dem som ”styr”?

Är kampen rentav regisserad på förhand, för att betraktaren ska känna sympati för den svagare, alltså ”DuckDuckGo”?

Det enda man kan vara säker på i sammanhanget är att ingenting är omöjligt nuförtiden! Det som verkade vara en ”underdog”, som kämpade underifrån, kan lika gärna visa sig vara ett dotterbolag till ”Goliat”! I såfall innebär det att jätten ”Goliat” för en ”kamp” mot sig själv. En kamp (/ett spel) för galleriet! En pseudo-kamp, som ingen behöver. Lika lite som någon behöver den ”verkliga” kampen.

Annonser

Sällskapet B. VS ”Storebror”

I västvärlden får man ju gå klädd precis hur man vill, eller får man inte? Ju mer avklätt desto bättre, tycks det som.

påbjudet_mode

Statens favoritmode? Praktiskt att kunna flagga med sin nationalitet, så att ingen behöver undra var man kommer ifrån? Bilden är dock från Wikimedia.

Nej, det får man faktiskt inte! Javisst stämmer det att många sorters klädsel, frisyrer, m.m. tillåts men man får t.ex. i vissa länder inte bära nazistsymboler eller ”nazistsymboler”, fast sådana kanske inte bör räknas som klädesplagg, utan snarare som en sorts attribut, tillägg till personligheten?

förbjudet_högermärke

får man inte bära men kanske i kombination med bikinin längre upp?

byggnads_ss

En helt vanlig hjälm och logga för ”Byggnads” eller för ”SS”? Inte bra av SVT att upprepa felet! Skyllde på att det finns olika bildbyråer. 

nazistmärken

Några pins, som man kanske gör bäst i att inte beställa av ”Pinskungen”, om det går att beställa något av honom. Han har ju så många andra, mindre kontroversiella. Föremålen på bilden saknar nog kopplingar till kända nazister. Antagligen är de utförda av någon sentida klåpare, som aldrig har besökt Auschwitz. RIP Kevin!

Tanken med förbudet är i princip att sådana attribut kan tänkas komma att väcka anstöt och kränka någon, som tvingas behöva se dem.

Och man får även titta på och tilltala vem man vill, precis hur man vill? Men får man gå hur påklädd man vill?

Får man t.ex. gå klädd så här:

bur-q-ua

så här:

bur-q-ua_1

med barnvagn t.o.m.

eller så här:

bur-q-ua_2

?

Ja, modebranschen, eller vad man ska kalla det, är konstig, är den inte?

Skönhetsidealen, vad som anses passande och fint, kommer och går.

modenycker

När kommer det här modet till Sverige? Kanske bara en modefluga, bland andra flugor?

modenycker_1

När kommer det här modet till Sverige? Ligger Sverige efter i utvecklingen?

Några försvinner, andra består, år efter år.


Kan inte låta bli att här nämna dessa nya riktlinjer vid, inget mindre än anrika, Oxford University, grundat lite oklart när. Ur artikeln, från 22/4 i år:

Students who avoid making eye contact with their peers could be guilty of racism, according to Oxford University’s latest guidance.

The university’s Equality and Diversity Unit has advised students that “not speaking directly to people” could be deemed a “racial microaggression” which can lead to “mental ill-health”.

Other examples of “everyday racism” include asking someone where they are “originally” from, students were told.

.

Artikeln har i nuläget 185 kommentarer, varav flertalet är kraftigt emot riktlinjerna. Vad säger det i sig om deras legitimitet eller stöd hos de studenter, som drabbas av deras införande? Ibland beskrivs s.k. parlamentarisk demokrati som ”majoritetens tyranni” men etter värre torde vara ”minoritetens tyranni”, som i fallet med Oxford University!

Ur kommentarsflödet (de äldsta kommentarerna först):

N Griffin 22 Apr 2017 4:44PM

Students who avoid eye contact may simply be very shy or have Asperger’s syndrome both of which can be disabilities in themselves.

David Carpenter 22 Apr 2017 4:51PM

@N Griffin Precisely. Or got out of the bed on the wrong side or have a hangover or have just lost a friend in an acccident or are worried about a trip to the dentist or their exam results or have just had a row with their boy or girl friend.

K Nielsen 22 Apr 2017 8:50PM

My thought exactly…and asking ”where are you from originally” just a simple way of trying to make conversation.

Martin Hainsworth 22 Apr 2017 4:44PM

Oxford University’s Equality and Diversity Unit.

So there are some savings that can be made in education.

David Carpenter 22 Apr 2017 4:48PM

Every time you think PC can’t get any worse, along comes another example to prove you wrong. I genuinely thought that Equality and Diversity Units were a spoof from some columnists imagination until I learnt that the universities really have them.

How can anyone judge what someone else may or may not be thinking and then act, presumably with the authority of the university behind them, to chastise or stigmatise that person.

Worse, it leaves students totally unprepared for the real world. When they get out into it they suddenly have to face the reality that almost no-one has a clue what they are talking about or what behaviour they have come to expect and would be unlikely to give a toss if they did.

Robert Ballard 22 Apr 2017 5:16PM

@David Carpenter Well it seemed to work in 1984. Orwell would be turning in his grave.

Andy Grantham 22 Apr 2017 4:59PM

I have to admit that I am shaking my head in pity and exasperation. By doing this, the university is not doing their students any favours whatsoever. It does not ready them for life post university and it is going to set a myriad of problems for them later in life. Not only does it impinge on what they think, to my mind it takes away the personal liberty of all the students there. The university needs to get real.

Etc. Ett ganska underhållande kommentarsfält, som de styrande på Oxford University borde läsa och se som ett ”lackmus-test” för riktlinjerna. Om inte alltsammans är ett dåligt skämt förstås. Man kan aldrig så noga veta hur det förhåller sig med den saken nuförtiden.

Till grund för riktlinjerna verkar nämligen ligga något så humoristiskt, eller tragikomiskt, som ”Generation snöflinga”, om vilken skrivs:

Generation snöflinga (engelska: Generation Snowflake) är ett demografiskt begrepp som åsyftar unga människor, vanligen gymnasie– eller universitetsstudenter, som så långt möjligt försöker undvika emotionellt känsliga ämnen, eller som avfärdar andra idéer eller åsikter som inte överensstämmer med deras egna, som kränkande och upprörande.

.


Uppdatering

Oxford University har enligt uppgift bett om ursäkt. Oklart om ursäkten är uppriktigt menad.

Oxford University has apologised for saying that avoiding eye contact could be ”everyday racism” after it was accused of discriminating against autistic people.

The claim was included in a list of ”racial micro-aggressions” in an equality and diversity unit newsletter.

But the university was criticised for being ”insensitive” to autistic people who can struggle making eye contact.

It said it had made a mistake and not taken disabilities into account.

The university originally said ”racial micro-aggressions” might include: ”Not making eye contact or speaking directly to people.”

It described the behaviours as ”subtle, everyday racism” which can be alienating.


Vad som dock är allt annat än ett skämt är det s.k. ”Storebrors-samhället”. Det är i högsta grad en ytterst trist realitet och säger nämligen att man, utöver att inte bära nazistattribut, oavsett vilka, faktiskt måste synas, oavsett vem man är och var man än befinner sig! Man får där t.ex. inte vara iklädd Bur-q-ua! Nej, i ”Storebrors-samhället” är sådan klädsel mer eller mindre förbjuden, påstås aldrig vara självvald och betraktas med stor skepsis, för att inte säga ren fientlighet.

Och det är däri själva konflikten ligger, fastän många, kanske de flesta, inte förstår det. Konflikten mellan synlighet, för ”Storebrors” skull, VS osynlighet för den personliga integritetens skull. Och att ”Storebror” alltid drar ”terroristkortet”, för att rättfärdiga sin existens och skydda sin egen integritet gentemot t.ex. Sällskapet B.


Ett blogginlägg om ”Storebrors-samhället” skulle nästan kunna bli hur långt som helst och det finns all anledning att återkomma till det men i detta inlägg ville jag kort belysa kontrasten mellan Sällskapet B. och ”Storebrors-samhället”, som här får beteckna västvärldens syn på klädsel, kultur, öppenhet, m.m.

Detta, eftersom det på många sätt rör sig om två motpoler.

Vad gäller ”Storebrors-samhället” och dess försvarare, så hävdas det på sina håll att det handlar om kvinnors rätt att klä sig som de vill. Varför just kvinnor ställs i centrum är en intressant detalj att studera. Å andra sidan används kvinnor som slagträ när det gäller de som hävdar att Bur-q-ua alltid är frivilligt att bära.

Givetvis är kvinnor, precis som män, av högst olika slag, erfarenheter och konstitution, och bär på olika bevekelsegrunder en viss klädsel eller symboler, har en viss frisyr, är med i en viss sammanslutning, m.m. Ord som frihet och tvång kommer nästan automatiskt in i sammanhanget, då de svårligen kan undvikas.

Hur kan en utomstående person rationellt bedöma om någon annan är utsatt för ett tvång eller handlar av egen, fri vilja? Det gäller såväl klädsel som politisk tillhörighet, m.m. Alla är färgade av subjektiva värderingar, utifrån en filterbubbla, vilket gör det hart när omöjligt att dra säkra slutsatser om någon annan, med mindre att man först har lärt känna personen ifråga.


I sammanhanget kan påpekas att Sällskapet B. rekommenderar sökmotorn DuckDuckGo.

Orsaken står att finna i dessa bilder:duckduckgoduckduckgo_1

I korthet handlar rekommendationen om just rätten att få klä sig som man vill, att inte avklätt ska anses vara bättre än påklätt och att slå vakt om den personliga integriteten.

Sällskapet B. rekommenderar även, av samma skäl, webbläsaren Tor:

tor_browser.

Det är alltför många därute, som inte har förstått att det som verkar vara ett religionskrigkriget mellan västvärlden (kristendom) och ”det andra i öst” (islam), kanske medeltiden -, och s.k. ”proxykrig”, egentligen handlar om öppenhet VS ”Storebror”. De verkliga ”mörkermännen” därute hatar innerligt allt vad falska identiteter, falska pengar, s.k. ”penningtvätt”, etc heter.

Eftersom de söker ha full kontroll över allt detta själva! Identiteter, var personer finns, hur och med vem de lever, hur mycket pengar de tjänar, vilken bil de kör, om de kör någon bil, vart de åker, var de befinner sig i varje sekund, vilka produkter och tjänster de tycker om och inhandlar, vilka sexuella prefernser de har, vilka tv- eller radioprogram och annan media de tar del av. Och allt handlar bara, hela tiden, om ”storebrors” intressen och om konsumtionshysteri och att uppdatera eller uppgradera telefoner, och datorer, så att ”storebror” ska kunna tjäna ännu mer pengar!

Hur svårt är de sambanden att förstå, för den som ännu inte gör det?

Den viktiga frågan lyder: hur är man bäst öppen och går klädd, i ett kontrollsamhälle, styrt av paranoida psykopater, som tror att de äger hela världen?

Men kan man då lita på ”DuckDuckGo” eller ”Tor”? kanske vän av ordning undrar. Nej, det kan man förstås inte och det vill jag med full kraft understryka! Lika lite som man kan lita på något annat. Men vilket är alternativet för att återfå kontrollen…”storebrors” kontroll, fast lite annorlunda och bättre? Ja, ”storebror” är garanterat inne och fingrar på såväl ”DuckDuckGo” som ”Tor”.

kollage

Lite för bra för att vara sant? En forskare, som eldar upp sina dokument i odjurets gap. En svenska eller ukrainska, som springer ifrån ett farligt spöke? En man som i ett badkar blir upptäckt av en ubåt. En röd, inte blå, vit, svart eller grön, flagga på toppen av ett berg, kanske det allra högsta berget i världen. Allt det och mer därtill är ”DuckDuckGo”!

 

Den stora byggkonspirationen

Arbetslösheten i Sverige lär ha uppgått till 7,3% för januari 2017, med 0,1 procentenhets ökning för februari.

Är den andelen (7,3-7,4%) hög eller låg, önskvärd eller ej önskvärd? Det beror förstås på vad man jämför med och vilka politiska syften man har. Är arbetslöshet alltid ett problem och vem avgör? Hur beräknas arbetslöshet? Ingår t.ex. ”arbetsmarknadsåtgärder” i begreppet och tänks ”full sysselsättning” vara ett självändamål, eller tvärtom ett självmål?

Så här skriver man inledningsvis:

En person räknas som arbetslös om denna inte är sysselsatt men kan börja ett arbete inom 14 dagar och aktivt har sökt arbete under de senaste 4 veckorna eller inväntar att börja ett arbete inom tre månader efter mätveckan.

Arbetslöshetstalet är den andel av arbetskraften (det vill säga arbetslösa och sysselsatta personer) som är arbetslösa.

. En ganska snäv definition av ”arbetslös”, kan jag tycka! Frågan är vad den person kallas, som inte uppfyller de ganska snäva kriterierna för att kunna kallas ”arbetslös”. Eftersom alla personer, som vistas i Sverige, väl måste kunna inordnas, och gärna rangordnas, i kategorier, klassificeras och etiketteras?  Ja, det finns ju t.o.m. en etikett praktiskt kallad ”papperslösa”! Fast de räknas inte som ”arbetslösa”? Allt i sann Carl von Linné-anda, trots att han var mer inriktad på flora än fauna.

Carl_von_Linné.jpg

En klassificerare av högsta rang, enligt honom själv?

Låt nu säga att det i Sverige finns en eller flera personer, som inte är sysselsatta, enl. gängse definition men nästan och som kan börja ett arbete inom femton dagar, eller som aktivt har sökt arbete under de senaste fem veckorna eller inväntar att börja ett arbete inom fyra månader efter mätveckan . Vad bör de personerna helst kallas?

Man talar även om ”sysselsättningsgrad”, vilken logiskt sett borde vara omvänt proportionell mot arbetslösheten, d.v.s. 92,7% för januari 2017. Men eftersom citaten ovan mer handlar om semantik än om logik, så är det nog inte riktigt så enkelt. Innebörden av ”sysselsättning” lyder:

  • Sysselsättning

    Sysselsättning är det statistiska begreppet för antal människor i arbete. Den vanligaste beräkningen av antalet sysselsatta kallas arbetsmarknadsundersökningen, AKU. I AKU definieras sysselsatta som de med en anställning samt egenföretagare eller de som är medhjälpare i familjens företag. Även de som deltar i marknadspolitiska åtgärder räknas som sysselsatta.

. Man talar om ”marknadspolitiska åtgärder”, vilket jag kallade ”arbetsmarknadsåtgärder”, men menar:

  • Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

    Syftar till att höja de arbetslösas kompetens för att hjälpa dem att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Kallas också arbetsmarknadspolitiska program.

.

Med ”arbetslöshet” menar man:

  • Arbetslöshet

    Andelen av de personer som befinner sig i arbetskraften som inte är sysselsatta. Mäter hur många i samhället som vill arbeta och som aktivt söker arbete men inte kan hitta jobb.

. Den definitionen är högst tveksam. Vilja att arbeta och aktivt söka arbete är irrelevant för begreppet ”arbetslöshet”. Man nämner ”personer som befinner sig i arbetskraften”. Hur definieras då ”arbetskraft”? Jo, så här:

  • Arbetskraft

    Den tjänst som arbetstagare har att sälja till arbetsgivare, alltså ett produktionsmedel. Definieras i statistiken som den del av befolkningen i åldrarna 15-74 år som antingen arbetar eller söker arbete.

. Det är för tillfället kanske statistikens definition som är mest intressant, för att inte hamna i diskussioner om olika statsskick och dess för- resp. nackdelar. Återigen menar jag att definitionen – ”den del av befolkningen i åldrarna 15-74 år som antingen arbetar eller söker arbete” – är felaktig. ”Arbetstagare” definieras så här:

  • Arbetstagare

    Den som tar ett arbete som erbjuds av en arbetsgivare.

och ”arbetsgivare” så här:

  • Arbetsgivare

    Den som har arbete att erbjuda eller anställer, exempelvis en kommun eller ett företag.

. Fast än intressantare är kanske hur ”arbete” och ”sysselsättning” definieras:

  • Sysselsättning

    Sysselsättning är det statistiska begreppet för antal människor i arbete. Den vanligaste beräkningen av antalet sysselsatta kallas arbetsmarknadsundersökningen, AKU. I AKU definieras sysselsatta som de med en anställning samt egenföretagare eller de som är medhjälpare i familjens företag. Även de som deltar i marknadspolitiska åtgärder räknas som sysselsatta.

. Jaha, så ”Sysselsättning är det statistiska begreppet för antal människor i arbete.”? Var det något som saknades där? Ja, det var det visst: ”detaljen”, själva huvudordetarbete”! Det ordet saknas helt i ”Ekonomifakta”:s ordlista! Är inte det lite märkligt i sammanhanget?

Låt vara att den senast uppdaterades 2015-10-02. Det borde väl inte vara avgörande för om ordet ”arbete” finns med, eller inte?


Allt detta obeaktat, som egentligen var ett stickspår, så finns det åtminstone en bransch där det i princip aldrig råder arbetslöshet. Den branschen är: byggbranschen! Det faktumet leder även till ämnet: den stora byggkonspirationen.

Reklam, vem vill ha den?

Ibland talas det så vackert om ”den fria marknaden” och dess ”osynliga hand”.

Ibland talas det om ”utbud” och ”efterfrågan” och förespråkarna av den idén föreställer sig att det råder någon sorts balans mellan de två intresse-sfärerna.

I själva verket tycks ”utbud” dominera i samhället, såsom vi känner det!

Det innebär att säljare skapar en fiktiv och konstgjord efterfrågan, m.a.o. producerar produkter och tjänster, som saknar reell efterfrågan och som ingen egentligen behöver, om behovet tänks handla om och öka individens livskvalitet, snarare än om profit för säljaren.

Vilken frihet har mottagaren, den potentielle köparen av produkten eller tjänsten?


Låt oss alla, en gång för alla, ”face-a” det, som man ibland säger.

Vissa behöver ”face-a” sjukdom, hysteri och ond, bråd död.

Det, som mänskligheten borde bry sig om, är: REKLAM

Reklam är liktydigt med propaganda, skadlig och degenerande för individen.

Jag har skrivit om det tidigare och återkommer till ämnet, eftersom det är ganska intressant.

Jag påstår att ingen enda människa, som läser en tidning, tittar på ett tv-program,  tittar på någon Internet-kanal, lyssnar på ett radioprogram, läser sin e-post,  eller besöker ett offentligt rum i ”verkliga livet”, behöver reklam.

Är mitt påstående falskt?

På  vilket sätt?

Om mitt påstående däremot visar sig vara SANT, så varför finns reklam i den omfattning, som den gör, och vad borde man göra åt saken, förutom att göra reklammakare arbetslösa? (viket man ju inte få lov att göra med någon)

Till syvende och sist är reklam både pest och kolera, som inte går att välja bort.

Det är ett stort problem.

Även s.k. ”public service” som SVT begagnar sig av reklam, låt vara förtäckt, i form av sponsring till idrottsevenemang, m.m.


Åter till huvudfrågan

Vem av oss människor behöver det där?

Det där ytterst ytliga.
Det där kommersiella.

Vem behöver det?
Vem av oss låter sådana ytligheter som reklam styra våra djupsinniga konsumtionsvanor och välgrundade beslut om att köpa eller inte köpa?

Det som för tillfället råkar vara till salu är väl inte för oss?
Riktigt såpass världsfrånvänd och ogästvänlig kan väl inte tillvaron vara mot oss att den inte lät oss själva bestämma?