Kampen mellan nationalism och globalism

Kampen blir allt tydligare, kampen, ja dragkampen, mellan globalism och nationalism! Svart och vitt. ”Förbrödring” och frihet. Diktatur och demokrati.  Global stat och Nationalstat. Elit och folk, om man så vill.

I nuläget yttrar sig kampen i händelser som Kataloniens frihetskamp från Spanien. Folkomröstningen sades vara olaglig av Spaniens regering och spansk polis gick hårt åt utbrytarna men hur kan det vara olagligt för människor att söka självständighet från det som de upplever vara förtryck ovanifrån?

Katalonien

I folkomröstningen röstade ca 43% av de röstberättigade och 90% av dem röstade för ett självständigt Katalonien. De siffrorna talar sitt tydliga språk, tycker jag. Valdeltagandet är inte särskilt lågt, med svenska mått mätt, och om någon nu ville rösta mot självständighet, så vad hindrade dem från att också göra det?

Enligt DN var valdeltagandet högt. Fast i ärlighetens namn ska sägas att den artikeln är från 2015-09-27, d.v.s. för dryga två år sedan.

Man kunde dock tro att artikeln är skriven alldeles nyligen:

I dagens omröstning är frågan om självständighet huvudnummer. Olagligt och egoistiskt, anser Madrid. En fråga om frihet, anser självständighetsivrarna. Enligt nyhetsbyrån AFP är separatisterna tippade som vinnare.

.

Självständighets-processen har uppenbarligen pågått under flera år, ja även i förhållande till 2015, eftersom man redan då skrev (fetstilt av mig):

En rörelse för att den välbärgade regionen i nordöstra Spanien ska bryta sig loss har pågått i flera år, men under de senaste veckorna har hoten haglat mellan Barcelona och Madrid.

. Det som jag möjligen ser som problematiskt är att just en välbärgad region vill bryta sig loss från sämre bemedlade regioner, just därför att den kan. Men i princip ser jag inga problem med att olika regioner vill bli självständiga från andra. Vem kan lagligen tvinga en region, d.v.s. en bit mark, inkl. de människor som där vistas, att tillhöra en annan region? Vems lag är det som ska följas och varför?

I grund och botten handlar det om äganderätt, ett högst diskutabelt begrepp, som nog de flesta har åsikter om. ”Vad är ditt och vad är mitt?” Självklart? Och ”Det är fel att stjäla!”. T.ex, mark och naturtillgångar. Eller?

Spanien har, rent historiskt, en lite speciell historia, med separatist-grupperingar  i Baskien, terrorister i form av ”ETA” och inte minst diktatorn Franco. Tro mig, om Katalonien lyckas i sina självständighets-ivranden, så kommer vi att få se även sådana från Baskien! ”Den Europeiska Våren” rentav? Våren 2018? Som ett komplement, eller alternativ, till ”Arabiska våren” (som ledde till krig i Syrien, ”flyktingkatastrofer”, etc).

Tidigare har vi sett det s.k. ”Brexit”, också ett resultat av en folkomröstning, laglig sådan, i Storbritannien. Fast vad har hänt i praktiken? Ingenting alls, såvitt jag vet, förutom att överstatliga EU söker komplicera och förhala britternas rättmätiga utträde ur unionen så mycket det bara går.

Och journalisterna, åtminstone i Sverige, var unisont emot ”Brexit”, lite oklart varför.

Precis som de var, eller låtsades vara, förvånade och emot att Donald J Trump vann amerikanska presidentvalet. Och jag säger inget mer om det valet just nu, förutom att folket får de ledare, som det vill ha.

Precis samma tendenser ses överallt! Politiker och journalister – flockdjuren (?) – låtsas vara, eller är på riktigt, emot självständighet. Problemen, som jag ser där, är att ”gammelmedia” har en sorts monopol på de nyheter som förmedlas och dessförinnan hur de vinklas.


Samtidigt som kampen pågår i makrokosmos, mellan nationalism och globalism, så pågår det i mikrokosmos – konungadömet Sverige – en kamp för s.k. identitetspolitik och könsseparatism. Och kampen accepteras av svenska staten?

Ta t.ex. en titt på vad som hände i Göteborg nyligen:
.

Nazistiska ”NMR” demonstrerade den 30:e september och alla visste att det skulle bli bråk. Vill Staten ha det så?

Ännu ett exempel:
.

Det är i princip samma sak, som att vilja slå sig fri från något, som man upplever vara ett förtryck ovanifrån. Fast den kampen ter sig betydligt mer absurd på olika sätt, eftersom det inte finns något reellt förtryck att tala om!

En ytterligare jämförelse med Sverige är att det finns en republik bildad 1963, tillika landskap, som kallas Jämtland, och separatister däri. Hittills har den haft tre presidenter. Vad skulle svenska staten säga om republiken utlyste en folkomröstning om självstyre? Skulle då polisen reagera, på samma hårdföra sätt som i Spanien nyligen?

Republiken Jämtland

Republiken Jämtland – har även en egen nationalsång.

Republiken har en egen armé, kallad JRA – Jämtlands Republikanska Armé, ”vilket är en travestiIRA” – Irländska republikanska armén. Vet inte om den travestin är så särskilt rolig egentligen. Många drabbade kan nog enkelt hålla sig för skratt.

jra

Karin Abrahamsson, ”hövding” för ”JRA”, protesterar på republikens nationaldag 2016. Den infaller tydligen den 12:e mars, vilket förklarar snön och klädseln.

  • Nationaldag med långa anor

    Nationaldagens datum, 12 mars, har anor ända tillbaka till 930-talet. Då i form av jamtamotsmarknaden på Frösön. När marknaden sedan flyttades till Östersund blev det Gregoriemarknaden. Marknaden anordnas kring S:t Gregorius dag – den 12 mars som så blev Jämtlands nationaldag.

Det skrivs förvisso:

Republiken Jamtland, eller mer fullständigt: De förenade republikerna Jamtland, Herjeådalen och Ravund.[1][2] är ett humoristisktkultur– och marknadsföringsprojekt bildat 1963 på initiativ av främst Yngve Gamlin som utropade sig till den förste presidenten. Republiken har såväl historiska som regionalpolitiska inslag.

men längre ned:

Ett tag var relationerna mellan festivalarrangörer och aktivister (vilka ett tag maskerade sig och skaffade beväpning i form av luftgevär och högrepar) ansträngda. Numera samarbetar de båda parterna dock åter och deltar båda i diverse republikanska ceremonier i samband med den årliga Storsjöyran.[4]

.

Var går gränsen mellan humor och allvar, resp. politik? Vem avgör i slutänden det? Mycket som börjar som ett slags skämt kan ju de facto leda till något allvarligt, som därefter återgår till att bli ett återvunnet skämt, t.ex. livet, eller snarare vissa livsformer. Ingen nämnd, ingen glömd.

Vari består den grundläggande skillnaden mellan Katalonien och Jämtland? Eller Storbritannien, eller Skottland, eller Nordirland, eller Serbien, eller…


I övrigt så verkar det faktiskt, som att politik ibland tangerar humor.

Eller vad sägs om denna bild:

Bur-q-ua-förbud

som ett sorts ”bevis” för ”Bur-q-ua-förbud”? I mitt tycke ser det bara ut som ännu en aktion från tveksamma ”Pussy riot”, fast mer heltäckande. En äkta Bur-q-ua (klädesplagget) är nämligen inte stickad, även om den må sticka ut och skilja sig från mängden.

Och så här fungerar det, år ut och år in, i konungadömet Sverige men även utomsocknes. Sverige är dock experimentlandet no. 1! Det visar sig gång efter annan. Den ofrivilliga exportprodukten ”Den svenska synden” var bara början! Sedan kom ”svenska modellen”, etc. Och de två nämnda är väldigt svåra att skilja åt!

Man lägger, i Sverige, stor vikt vid makrokosmos, t.ex. ”feministiskt utrikespolitik”, men glömmer selektivt mikrokosmos, trots att man betonar ”feministisk regering”. Varför är det så? Det gäller såklart inte bara Sverige.

När stater vill förminska inrikesproblem, så riktar deras styrande ofta blicken utåt och skapar yttre fiender, i syfte att förena folket. Sådana strävanden tycks inte Sverige ha, vilket kan bero på avsaknad av en armé värd namnet. Förutom den jämtländska då, fast den är i sammanhanget mer att betrakta som en militärjunta.

I grunden handlar det om någonting betydligt större än så! Det handlar om kampen mellan Staten och Familjen och längre ned: Individen. Något såpass ”simpelt” som Statens/Samhällets rättigheter och skyldigheter VS Individens rättigheter och skyldigheter. Vilka ska väga tyngst, vem beslutar om det och varför?

Annonser