I väntan på att vinnaren har skrivit historien

Man brukar ju säga att vinnaren skriver historien, vilket är ett rätt skrämmande påstående och världsbild, om man funderar lite på vad det innebär.

Vanligtvis kopplar man påståendet till krig och utgången liksom resultatet av dessa.

En sådan historieskrivning innebär bl.a. att:

  • vinnaren förmodligen inte har gjort några fel eller ens har begått det endaste lilla misstag, trots att verkligheten säger någonting helt annat
  • förloraren, å andra sidan, förmodligen inte har gjort något rätt alls utan tvärtom bara har gjort allting fel och begått idel misstag, oavsett om det beror på inkompetens eller vad det nu kan vara…kanske rentav p.g.a. av den inneboende egenskapen av att vara förlorare i förväg?

Som ett resultat åtalar och straffar, kanske avrättar, vinnarna dem som de anser vara förlorarna.

För att komplicera saken så finns det ju även goda och dåliga vinnare, precis som det finns goda och dåliga förlorare, i alla spel, och en sådan historieskrivning, som den beskrivna, förutsätter lyckligtvis dåliga, orättvisa, förvrängande vinnare, vars historiebeskrivning av princip innebär historieförfalskning.

Nu vill jag utreda vad som händer, i väntan på att vinnaren skriver historien.

Inte minst eftersom historien är ständigt pågående och skiftande. Egentligen finns, rent tekniskt sett, ingenting annat än historia. Det finns inget nu och inte heller någon framtid.

Så, om nu historien är ständigt pågående, vem är då vinnare just NU, d.v.s. nyss? Jo, det är ingen annan än den som driver Systemet!

Och vem annan driver Systemet, med dess ständigt rullande kugghjul, än ”urmakaren” – den store och starke? ”Ledaren”. Kronos?

During antiquity, Cronus was occasionally interpreted as Chronos, the personification of time.

During the Renaissance, the identification of Cronus and Chronos gave rise to ”Father Time” wielding the harvesting scythe.

Är Kronos, med sin skära, redo att skörda, de nära och kära, synonym med ”liemannen” – ”Döden”? Synonym med romerska motsvarigheten Saturnus, Molok och Satan själv?

Synonym med Sovjetunionens symbol ”hammaren och skäran”?

Och kan det vara på det viset att ”Ledaren” även tilldelar vinnar- och förlorarroller på kort och lång sikt, till den som ”Ledaren” får lust att tilldela dem?


Kommer att associera till det, som nyss kungjordes av den tyske, kristdemokratiske, politikern Horst Seehofer, och kanske på initiativ av justitieministern Heiko Maas, i samband med kravallerna i Hamburg, till följd av det senaste s.k. ”G20-mötet”, som ägde rum där. Nämligen ett förslag om att registrera vänsterextremister, eftersom det enda språk de förstår är ”en stark stat”.

– De kriminella förstår bara ett språk, en stark stat, det är språket vi nu måste tala, sa kristdemokraten Horst Seehofer i ett uttalande.

Något klingar väldigt falskt när just politiker använder retoriken om ”stark stat” mot ”kriminella”. Sådan retorik för ofelbart , eller borde göra det, tankarna till polisstat och diktatur. Därtill bidrar det till att skänka en sorts oönskad martyrskap åt nämnda ”kriminella” och stärker dem ytterligare i sin kamp, i och för sig inte sällan missriktad.

Man kan kortfattat säga att de ”kriminella” och ”extremisterna”, som redan har staten som sin fiende, på gott och ont, gynnas och blir stärkta av sådana  uttalanden från en politiker, kanske en korrupt sådan, vem vet. En sådan politiker, som vill ta till ”starka, repressiva metoder”, etc och som talar ”samma språk” som ”extremisterna” är egentligen extremt korkad, såvida han inte är beredd att sätta sitt eget liv på spel för idén/myten, tillika kampen, om den goda statens skull.


Ofta talas det om ”narrativ” och ”berättelser”, t.ex. verklighetsbeskrivningar och världsuppfattningar, d.v.s att journalister, politiker och andra vinklar verkligheten så att den passar en viss agenda och även det tangerar resonemanget om ”vinnare” – de självutnämnda och ”förlorare” – de av ”vinnarna” utnämnda.

Ett narrativ är att det finns en motsättning mellan ”vänsterextremister” och ”högerextremister”. I sin mildare form finns narrativet att motsättning mellan ”vänster”- och ”högerpolitik” och att ”blockpolitik” är relevant år 2017.

I Tyskland kallas ju anarkisterna i Hamburg för ”svarta blocket” och jag är personligen närmast allergisk mot alla fördummande benämningar, inkl. geografiska och färgbaserade begrepp såsom:

  • röd – socialist, socialdemokrat, kommunist – vänster
  • blå – liberal, moderat, folkpartist, libertarian – höger
  • svart – anarkist – varken höger eller vänster men mer vänster
  • brun – rasist/nazist/fascist – höger
  • rosa – feminist – vänster
  • grön – miljömedveten, centerpartist- varken höger eller vänster men kanske mer vänster
  • gul – Sverigedemokrat (?) – varken höger eller vänster men nog mer brunsvart än rosa?
  • färglösa – ”Ny Demokrati”, ”Junilistan”, ”politiska vildar”, m.fl.

Är det verkligen bara jag och Sällskapet B., som reagerar över det djupt fördummande i denna indelning av politik, som i grunden inte är någonting annat än idéer, åsikter och tankar, där det mesta ofta överlappar det andra, i en enda ”rödgrön röra”, som någon sade?

(inte det ursprungliga uttalandet)

Finns det inte fler färger i regnbågens spektrum? Lila? Det lila blocket? Eller orange? Det orangea blocket?

”DuckDuckGo” VS ”Google”

Tidigare i våras skrev jag längst ned om en relativt ny sökmotor, som jag rekommenderade, utan att därmed vilja göra alltför mycket, oförtjänt reklam.

Det här blogginlägget är egentligen helt världsligt och ingenting, som jag ville befatta mig med. Likväl känns det ändå nödvändigt, för människors eget bästa.

Sökmotorn ifråga, som grundades år 2008, heter ”DuckDuckGo” och tycks, åtminstone på ytan, drivas av i det närmaste ideella motiv. Fast jag bortser just nu från det faktum att jag inser att det såklart inte förhåller sig på det sättet, annat än på ytan.

duckduckgo

Det skrivs om den sökmotorn t.ex:

DuckDuckGo distinguishes itself from other search engines by not profiling its users and by deliberately showing all users the same search results for a given search term.[5]

. Och det låter väl bra, eller?

I nuläget sägs den ha, hör och häpna: blott 21 anställda!

The company is based in 20 Paoli Pike, Paoli, Pennsylvania, in Greater Philadelphia, and has 21 employees. The company name originates from the children’s game duck, duck, goose.[8][9]

Att jämföra med ”monopolitiska”/monolitiska sökmotorn Google, bildad ett decennium tidigare – år 1998 – dess 19 000 (?) anställda (, år 2008, när ”DuckDuckGo” grundades), dess X miljarder $dollar$ till sitt förfogande och dess vackra slogan:

”Don’t be Evil.”[1]

.google

Don’t be evil lyder Googles informella slogan som handlar om förhållningssättet till söktjänstens användare. Man vill ge dem opartisk tillgång till information och behandla dem med respekt, agera ärligt och hederligt.[9] Googles företrädare, har uttryckt att företaget på längre sikt tjänar på att göra goda saker för världen, trots att det på kort sikt kostar pengar.[10]

opartisk tillgång till information och behandla dem med respekt, agera ärligt och hederligt.”?! Det är ju rena lögner!

Google”, som inte minst gör uppenbara världsherravälde-anspråk, utan att för den skulle säga det uttryckligen.

Är det alltför mycket begärt att människor – de ”fria” människorna – finge lov att, en gång för alla, slippa monopol som ”Google” (/”YouTube”), ”Facebook” (/”Instagram”), ”Twitter”, ”Microsoft” och andra? De monopol, som ger sken av att dels vara folkliga, eller åtminstone ha en folklig förankring, dels tillhandahålla gratistjänster för alla och envar men som i praktiken bara vill ta tillvara och gisslanhålla vars och ens personliga integritet, så långt det är möjligt.

För- och nackdelar med ”DuckDuckGo”:

Weinberg states ”By default, DuckDuckGo does not collect or share personal information. That is our privacy policy in a nutshell.” However, they do maintain logs of all search terms used.[45]

.

Hm, så kanske nackdelarna ändå används till reklam?

Nackdelar med ”Google:

Support och kontaktmöjligheter

Googles support rankas mycket lågt och det verkar vara omöjligt till och med för företags webbansvariga att komma i kontakt med dem.[17][18][19]

.

Det finns ganska många fler nackdelar med det företaget men just det där med bristande support och kontaktuppgifter tangerar mitt dryga sex år gamla inlägg, om människofientliga myndigheter och företag. Historien upprepar sig, som bekant.

Har tyvärr svårt att hitta några fördelar med ”monopoliter” som ”Google”.

Två intressanta artiklar i sammanhanget:

  1. 12 Things That DuckDuckGo Can That Google Can’t
  2. How to Stop Google From Tracking You on the Web”.

En kamp mellan företag, som lilla ”DuckDuckGo”, med sina blott 21 anställda, och stora ”Google”, som har X gånger fler anställda, påminner väl lite väl mycket om berättelsen om ”David och Goliat”, för att det ska kännas behagligt för den som inser det?

T.o.m. namnen påminner om varandra, gör de inte?

DuckDuckGo” – ”David” (”Go David!” eller ett anagram på ”God”)

Google” – ”Goliat” och med lite ”Go” från motståndarens namn?

Den, som kan sin historia och dramaturgi, inser att det var den lilla mannen – ”David” – som vann mot den store jätten. Men varför måste historien upprepa sig, mot bättre vetande, av dem som ”styr”?

Är kampen rentav regisserad på förhand, för att betraktaren ska känna sympati för den svagare, alltså ”DuckDuckGo”?

Det enda man kan vara säker på i sammanhanget är att ingenting är omöjligt nuförtiden! Det som verkade vara en ”underdog”, som kämpade underifrån, kan lika gärna visa sig vara ett dotterbolag till ”Goliat”! I såfall innebär det att jätten ”Goliat” för en ”kamp” mot sig själv. En kamp (/ett spel) för galleriet! En pseudo-kamp, som ingen behöver. Lika lite som någon behöver den ”verkliga” kampen.