Propagandakriget: vem vinner, vem försvinner?

Det blir mer och mer tydligt för Sällskapet B.  hur det mesta inom dagens politik handlar om ett ”regelrätt”, om det finns några uttalade regler, propagandakrig.

Dels från grupper, t.ex. ”antirasister”/”rasifierade”/”kvinnor”/”hbtq-personer/”o-priviligerade”, mot andra grupper, t.ex. ”rasister”/”vita”/”män”/”heterosexuella”/”priviligerade”, dels från individer mot andra individer.

Propagandakrig kan föras på lågintensiv eller högintensiv nivå, beroende på hur man ser på saken, t.ex. neutral och objektiv press. Med ”press” menas dels ”gammelmedia”, dels påtryckningar utifrån.

Här tänkte jag följaktligen fokusera på den låg- eller högintensiva propagandan, bedöm själv.

Det finns t.ex. en hemsida, som kallas ”Infowars.com” (Alex Jones’ Infowars”), och som drivs av Alex Jones. En liknande svensk sida, troligen inspirerad av den förra, finns, ”fantasifullt” kallad: ”Informationskriget.se”.

Gemensamt för de nämnda sidorna är att de kritiserar, granskar och ifrågasätter den vedertagna ”sanningen”, sådan den framställs i och presenteras av s.k. ”gammelmedia”. Inte sällan vinner dylika sidor gehör i och refereras till av s.k. ”alternativmedia”.

Och visst kan det väl, allmänt sett, sägas vara bra att kritisera, granska och ifrågasätta den vedertagna ”sanningen” men det finns, som en följd av det och föga förvånande, kritiker till kritikerna.

Här är ett exempel, från 2014-12-31: ”Tidningen Metro’s Viralgranskaren kritiserar Informationskriget.se”. Man nämner där ett inlägg från dagen innan: ”Nej, Facebook får inte tillgång till allt i din dator efter nyår”, där man dock inte verkar vara så vidare värst säker på att uppgifterna från ”bloggen” inte stämmer.

Just tidningen ”Metro” är nästan plågsamt tendentiös, t.ex. genom denna pseudo-nyhet: ”Ett museum med flyktingskulpturer – 14 meter under vattnet”, från igår.


Men jag är egentligen inne på någonting annat här, när det gäller propagandakriget, som de facto går betydligt djupare än så.

Det kan dels illustreras så här:

och så här:

och så här:

Did you write the book of love
And do you have faith in God above
If the Bible tells you so?
Now do you believe in rock and roll?
Can music save your mortal soul?

Mitt svar på det sista är: nej med tillägget:

vad kan rädda min dödliga själ?

And can you teach me how to dance real slow?
Ja, men hur menar du och varför ska jag lära dig det?

Well, I know that you’re in love with him
‘Cause I saw you dancin’ in the gym
You both kicked off your shoes
Man, I dig those rhythm and blues

Är du svartsjukt lagd, ”min vän”? En dans är väl alltid oskyldig?

Kvinnan i första videon blev upphetsad över något världsligt. Varför? Bör vi alla följa hennes känsla? Och alla kvinnors högsta dröm är tydligen det ska ”regna ned män från himlen”, eller hur ska man förstå den senare låten? Och så har det, enl. uppgift, blivit i Sverige på senare år? Då borde väl allt vara frid och fröjd, eller?

Eller handlar det om ”kompetensregn”?

Video: ”Kebabtekniker” – här skojar egna ankaret om SVT:s ”kompetensregn” från arabvärlden

Här är programledarens, Fredrik Ahl, försvar från 4 juni 2015: ”Jag gör sådana där saker inför varje sändning.”. Den uppgiften varken låter eller känns särskilt betryggande för någon alls!

I grunden handlar det om att att ”västerländsk kultur” framställs som bättre, mer eftersträvansvärd, och högre än ”österländsk kultur” och att de, som lever ”i öst” ska avundas dem, som lever ”i väst”. Frågan är varför det ska vara på det viset och vem eller vilka, som har satt den agendan.

Propagandakriget handlar ytterst om intolerans. Intolerans för andra kulturer och för ”främmande” religioner men som om det inte vore nog, så handlar det om sedvanlig: kulturimperialism!

Icke att förringa är: makthavarnas intolerans för individens eget val, vilket det än må vara.


Jag nämnde i förra inlägget ”varma kriget” men vill nu nämna det mer välbekanta: ”kalla kriget”, eftersom mycket av den politik, som vi ser idag, härrör från det. Inte nog med att den härrör därifrån, den sortens politik understöds och premieras fortfarande, dagligen.

Det ”kalla kriget” år 2016 handlar, liksom tidigare, i Afghanistan och i kriget mellan Iran och Irak, om USA och Ryssland (kul att ”stormakterna” (inkl. Frankrike, Storbritannien, Norge, Nederländerna, m.fl.) har precis samma rger i sina flaggor, eller hur?) men utspelar sig i s.k. ”proxykrig” – ”ombudskrig”, d.v.s. på andra arenor än i hemländerna och där en ”supermakt” stöder en stridande part, medan den andra ”supermakten” stöder den andra. Kriget i Syrien är ett bra exempel på det.