en kommentar, som blev ett inlägg

En annan bloggare beskrev debattören i denna artikel – Jag kan inte längre vara mig själv här

Zeliha Dagli, "modig", eller med egen agenda?

Zeliha Dagli, ”modig”, eller med egen agenda?

som ”modig” och jag kommenterade någonting i stil med det följande.

Vet inte om detta är att beteckna som modigt:

Vi, jag och några vänner, drev tidigare Husby träff där vi sågs en gång i veckan och erbjöd kvinnorna i området gratis lokal. Vi kallade mötesplatsen ”Gränslöst café”. Där planerade vi och genomförde gemensamma aktiviteter. En gång kom nästan 400 kvinnor dit, det var när vi ordnade en paneldebatt och de ställde politiker mot väggen.”.

Gränslöst” anspelar på globalisering, som har bidragit till just de problem, som fröken Dagli beskriver, men i det här fallet handlar det om uppenbar könssegregering från hennes sida, vilket är minst lika illa. Var det inte precis det, som fröken Dagli inte ville ha?

Hon skrev ju dessförinnan:

Jag vill ha en fristad och jag vill kunna ta ett glas öl med mina vänner Lars, Hassan, Maria, Osman, Ayse och andra. Jag vill också kunna gå på pensionärsföreningen och lyssna på jazz och dansa twist. Jag vill odla grönsaker på min kolonilott i kortbyxor och umgås med mina vänner och gå på badhuset i bikini.”.

Varför då fokusera på att endast erbjuda ena könet gratis lokal och betona att över 400 personer av det könet kom till ett möte?


Samma tendenser ses i t.ex. Svenska kyrkan och på en rad andra ställen.

Några exempel:

Man tar ledigt från män och barn, pratar fritt om stort och smått och delar erfarenheter.

Innebär detta att integreras och assimileras?

Fröken Dagli återkommer till sitt tema flera gånger i texten:

Nyligen träffade jag politiska vänner, kvinnor som liksom jag är arga och besvikna på att vi inte blir lyssnade på ens av dem som säger sig företräda oss kvinnor i förorten.”.

Vi kvinnor i Husby försökte bidra genom ”Gränslöst café” på Husby-träffen men fick inte vara kvar.

Vi är många kvinnor som är mycket oroliga över utvecklingen i Husby och hotet mot jämställdheten här.”.

Nej, detta innebär inte att integreras eller assimileras. Det är ett uttryck för könssegrering och en selektiv sådan.

Selektiv, eftersom man avvisar den, när den utförs av personer med ”fel” kön, sådana som man anser kontrollerar en.

Selektiv, eftersom man välkomnar den, när den utförs av personer med ”rätt” kön, en själv och ens medsystrar.

Såvida inte ”Lars”, ”Hassan”, ”Osman” och några av de andra, som kanske bekände sig till samma kön, inkluderades i dessa 400 personer förstås. Ja, vem vet, kanske är de nyss uppräknade moderna, svenska, könskorrigerade män och som sådana därför inkluderade.

Att vilja vara fri och inkluderad i ett samhälle men samtidigt distansera sig från detsammas principer är en hart när omöjlig balansgång.

Det är lite grann som att ha kakan och äta upp den.
Att alltid vilja ha mer men ändå aldrig bli nöjd.
Att alltid äta sig mätt men ändå alltid hungra.
Att alltid släcka sin törst men ändå alltid törsta.
Den sortens hunger och törst är själsliga och kan endast lindras med själslig föda och livets vatten.

Om fröken Dagli på allvar vill leva drömmen som svensk kvinna fullt ut, med allt vad det innebär av aborter och annat (kanske försent för just henne), så borde hon omgående flytta till en mindre ghettoartad förort. Det säger sig självt.

Att antyda att man behöver söka asyl en gång till låter bara krystat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s