[v. III:] Den amerikanska ”rättvisan” visar åter sitt rätta ansikte… (det ansikte, som få vill se)

[version III]

Ok, så har nu amerikanska polisen äntligen (?) gripit en sjuåring, för olovlig körning. Inte en dag för tidigt?

Enl. Aftonbladets artikel, torsdagen den 23/6, om händelsen (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13224412.ab) och med hänvisning till AP, så skriver man:Sjuåringen åtalas nu för olovlig körning, rapporterar AP..

Hur är det ens möjligt att USA, som förment rättsstat, med en åklagare som verktyg, kommer på blotta tanken att åtala ett ej straffmyndigt barn?

Det torde strida mot ALLA regler om mänskliga rättigheter, oavsett om det handlar om USA:s egna, eller om FN:s regler.

Ab skriver: ”Statsåklagare Tim Rutkowski säger till AP att han endast åtalar pojken för att se till att familjen får hjälp.”.

Oavsett åklagarens skäl, så torde det vara olagligt.

Det finns betydligt mindre ingripande metoder, än att åtala en sjuåring, för att hjälpa en familj, om nu just det syftet är en viss myndighetspersons – t.ex. statsåklagaren Tim Rutkowski – uppriktiga och innerliga intention!

Begreppet ”samarbetssamtal” eller motsvarande borde vara ett självklart alternativ till olagligt ”barnåtal” men tycks alltför ofta vara obekant för myndighetspersoner, trots att det ofta hänvisas till, i tid och otid (mest det senare).

Sällskapet Bur-q-ua uppskattar inte alls samhällsutvecklingen, sådan den har kommit att te sig i USA!


Pojken ifråga kan uppenbarligen köra bil, eftersom han körde över tre mil, innan polisen förmådde stoppa hans framfart!

Dels kan Sällskapet Bur-q-ua fundera över VEM det är, som har bidragit till pojkens alltför tidiga bilkörnings-kunskaper.

Kunskaper, som kanske i och för sig bidrar till ett yrkesval (rally- /taxiförare?) i livet, vem vet.

Dels och framförallt är det intressant att man nu säger sig vilja göra en utredning av pojkens hemförhållanden. Han ville uppenbarligen träffa sin biologiska pappa!

Det är är ett ostridigt faktum.

I Ab:s artikel skrivs: ”Samtidigt har socialtjänsten kopplats in för att utreda pojkens hemförhållanden.”.

Varför har detta inte gjorts tidigare?

En reflektion, som Sällskapet gör, med erfarenhet från Sverige, är denna: ”jaha, om socialtjänsten kopplas in i ett visst ärende, så tillgodoses ju automatiskt det s.k. odefinierade rekvisitet: ‘barnets bästa’. JAAA, socialtjänsten tryggar och garanterar i själva verket alla inblandades bästa, alltid! Därom kan var och en känna sig tryggt förvissad.”.

Eller?

Är det kanske rentav helt tvärtom?

Hur förhåller det sig med (/hur är det ställt med)  USA, egentligen…bakom kulisserna?