Tankesmedjor VS demokrati

Jag har mer och mer funnit anledning att fundera över begreppet tankesmedjor (på engelska ”think tanks”).

I Sverige finns ett antal sådana.

En är: ”Timbro”, som tycks vara socialdemokratisk.

En annan är: ”Agora”.

En tredje är: ”Den Nya Välfärden”, som tydligen har funnits sedan åtminstone 1990 (!).

Det finns fler.

Man kan, som enskild medborgare och som individ, med rätta diskutera och även ifrågasätta tankesmedjors existensberättigande i en demokrati.

För det är väl just demokrati, som alla vill ha, eller?

Om svaret på den, månne retoriska, frågan är ett rungande, eller tveksamt, JA, så blir en tänkbar följdfråga:

vilket existensberättigande har tankesmedjor?

Ur demokratisk synvinkel (och i allmänhet) andas ordet ”tankesmejdalobbyism och ordet upplevs, för oss i Sällskapet Bur-q-ua som en eufemism av just lobbyism.

Ur demokratisk synvinkel andas ordet ”tankesmedjaelitism.

Elitism och tankesmedjor, med diffus utomparlamentarisk agenda är oacceptabelt i ett demokratiskt statsskick.

De flesta individer, med ett visst mått av s.k. sunt förnuft förstår förhoppningsvis det.

Här följer en länk, för den som vill läsa mer om tankesmedjor:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Tankesmedja.

 

IMPERIALISM VS INFORMATION/UPPLYSNING

Vad är det för skillnad mellan imperialism och information/upplysning?

Visst finns ytligt sett en stor skillnad.

Frågan ställs dock, eftersom många förmodligen inte reflekterar över hur närbesläktade orden trots allt är.

Ligger skillnaden i betraktarens ögon?

Kanske handlar det om i grunden samma innebörd och bara om olika ord, vars respektive innebörd beror på vem som säger dem, på vilket sätt och i vilket sammanhang.

Lite grann som ordet ”terrorist” kanske. Vem har tolkningsföreträde till det ordet?


För att fortsätta på det temat:

vem tillskriver vem den tvivelaktiga egenskapen ”terrorist”?

Är förresten terrorist en egenskap/förmåga, eller en boja?

En dygd eller en last?

Är det ärftligt betingat att vara terrorist eller styr månne miljö och uppväxt?

Kanske beror uppkomsten av ”terror” av hur omvärlden behandlar vissa grupper och/eller individer.

Förmodligen är ordet främst ett skällsord, ägnat att skapa ett ”vi och de”-samhälle, en till synes enkel svartvit värld, med en tydlig syndabock och fiende, en värld som är bekväm för dem med självutnämnt (om än kanske outtalat) tolkningsföreträde.


För att istället återgå till huvudtemat

igår lyssnade jag på nyheterna, där man bl.a. nämnde att en talesman för talibanerna i Afghanistan hade bekräftat att USA hade fångat den näst högste ledaren Omar, e. dyl.

Till att börja med kan man reagera över uppgiften att talibanerna har en talesperson. Jag har läst att de även har haft en utrikes- eller premiärminister.

Det låter ju nästan som om talibanerna vore, hör och häpna: civiliserade, ja kanske MÄNNISKOR!

Hur rimmar det med vad en viss svensk med förnamnet Gudrun en gång sade, d.v.s. att alla män är talibaner? Ja, det kanske rentav rimmar bra.

Kanske även kvinnor är talibaner, d.v.s… MÄNNISKOR?

Det vore nog en mardröm för t.ex. s.k. elitfeminister, om det vore sant.


För att istället övergå till ämnet kvinnor, så hävdas att talibaner och kvinnors rättigheter står i ett motsatsförhållande.

Tänk om det istället handlar om olika kulturer?

Här kan man anknyta till huvudtemat.

Vem har tolkningsföreträde för vad som är information/upplysning, om kvinnors rättigheter, kondomer, ”fria aborter”, ”patriarkatet”, kultur, etc, och vad som är ”väst-imperialism”?

Om ”förtryckta” kvinnor inte vet om att de är ”förtryckta”, är de det ändå, rent generellt?

Kan man generalisera och vem avgör?

Vem ska uppfostra vem och varför?

Vem är primitiv, vem är civiliserad?

Vem är god, vem är ond?

Gråter


Samma problem återfinns i Sverige vad gäller barns ”rättigheter”, ”rättigheter” som de flesta barn är lyckligen ovetande om.

Det handlar om ”rättigheten” att välja bort sina föräldrar vid en viss grad av ”mognad”.

Framförallt barn till separerade föräldrar i vårdnadstvister ”informeras” om dessa ”rättigheter”, vilket gott kan kallas imperialism. Att ett barn i en s.k. ”kärnfamilj” skulle informeras om sådana ”rättigheter” ter sig absurt.

I det fallet handlar det om socialkontors-/”rättsväsende”-imperialism.

S.k. ”experter”, personer som är främlingar och som oftast aldrig har träffat barnen, tänks vara behöriga att fatta beslut till förmån för det s.k. obestämda rekvisitet ”barnets bästa”.

I grunden är problemet ett och detsamma:

vem har tolkningsföreträde och vem avgör?

Är det en individs utbildningstid som automatiskt ger individen mandat till tolkningsföreträde, med påverkan på andra individers rättigheter och liv?

Handlar det, som så ofta, om att ”kollektivet” anses (av majoriteten…kollektivet) vara viktigare än individen (minoriteten…individen)?

Är ett sådant system moraliskt försvarbart och vem avgör?

Etc, etc…så länge man har lust och ork.

 

 

 






 

 

 




 

 

VARFÖR ÄR OS MILITARISTISKT? VAD ÄR EGENTLIGEN OS?

OS-invigningen stör mig.

Det finns flera exempel på att den är militaristisk.

Jag trodde att syftet med OS (i ”modern tid”) var att skapa fred mellan nationer men någon annan kanske vet mer.

EXEMPEL PÅ MILITARISM

1.) de fyra enorma is/glas-statyerna, som gör ”dubbla ‘Heil H.‘-hälsningar”, under förespegling att gesten handlar om ”välkomnande”.

I profil såg gesten skrämmande mycket ut, som just en ”Heil H.”-hälsning.

Min fråga: VARFÖR?

Reflektion: de fyra representanterna för indianstammar borde skämmas, eftersom de offrar sin stam på ett spektakels altare och enbart framstår som avgudadyrkare.

Alternativt är de förda bakom ljuset och framstår som ännu några av dessa ”auktoriteter”, som det simpla ”folket” automatiskt bör respektera. Att deras medverkan på scenen och på den s.k. ”hedersläktaren” skulle vara ett resultat av större tolerans med minoriteter tar jag som ett stort dåligt skämt…inte helt olikt skämtet med antalet deltagande nationer.

Ha, ha, ha… Antalet nationer tycks vara oändligt.

Hursomhelst… de indianer, som senare kom in på scenen (och även musiken, när Islands representanter trädde in på arenan) påminde inte så lite om en viss svensk jämtländsk sångare med initialerna R. P.

2.) fanorna, som bärs

Min fråga: VARFÖR?

3.) musiken, åtminstone i början av invigningen ”pampig”, fast på fel sätt.

Min fråga: VARFÖR?

4.) funktionärerna, som kantade de olika ländernas representanter – står som soldater i ”manöver”

5.) kläderna, ibland uniformsliknande

Vad mer finns att tillägga?                                                                                                             Kanske att jag undrar följande om OS:

a.) i VEMS/VILKAS intresse?

b.) vilket är syftet?

Som tidigare påpekat, så stoppar inte OS några krig. Är det således s.k. ”sportfånar”, som driver på detta spektakel och andra stora sportevenemang?

En reflektion till mot slutet:                                                                                                             hur kommer det sig att den 16-åriga flickan inte sjöng live, som det tycktes? Vill man månne kopiera Peking-OS, där den flicka som sjöng inte ens var den autentiska sångerskan?!

Till sist en avslutande reflektion: jag nämnde ordet auktoriteter.

OS påminner mig om ”massans” blinda tilltro till auktoriteter. Det påminner mig om att ”Förintelsen” mycket väl kan inträffa igen! Det påminner mig om att extremt REGISSERADE evenemang fungerar än idag år 2010!!!

Folk går tydligen på det än idag!

Fråga till dig som läser: varför skulle ”Förintelsen” INTE kunna inträffa igen?

För dig, som inte ser kopplingen mellan OS, masspsykos, krig, ”auktoriteter”, etc, så beklagar jag (mest för din egen del).