Samhället får det, som det vill ha, eller?

Tittar (eller snarare lyssnar) just nu (/ efter redigering: tidigare) på en dokumentär på Svt2, om Gustav Klucis, en lettisk pionjär inom fotomontage och affischkonst under Stalin-eran och ”en av Rysslands största inom avantgarde” (enl. info från min digitalbox).

G. K. blev, inte helt överraskande avrättad av Stalins Lenin och Stalin (den senare till höger, för nytillkomna läsare) hantlangare, då han ansågs alltför kontroversiell.

Jag har tidigare, för Sällskapet Bur-q-ua:s räkning, skrivit om det tragiska med diktatorer, av alla sorter.

Detsamma gäller självfallet själva staten i sig: diktaturen.

Jag vill således slå fast en gång för alla att jag, till skillnad mot, t.ex. Bert Karlsson (nämnd i ett föregående inlägg), anser att:

DIKTATURER ÄR FEL OCH TRAGISKA.

Vad säger de om den mänskliga naturen kan jag vidare undra.

Vissa individer, likt Stalin, tror sig, p.g.a. sitt eget maktbehov, uppenbarligen ha rätt att bestämma över andra, utan hänsyn till ”de styrda”.

Man kan även ifrågasätta ledarskap rent generellt och s.k. pyramidstruktur, till skillnad från platt organisationsstruktur.

I rubriken till detta inlägg antyds dock att min poäng är en annan.

Min poäng är att det mest tragiska i sammanhanget är att, om en diktatur existerar under en längre tid (i Sovjetunionens fall under ca 70 års tid), så är det ett tydligt tecken på och måste det per definition innebära att någon/några också har gett den makten och även mandatet att existera och diktatorn makten att regera.

Folket i forna Sovjetuninen måste alltså ha velat ha sitt samhälle precis så som det var, ty i annat fall skulle det ha gjort ännu en revolution.

Detsamma gäller det kinesiska folket, kubaner, m.fl, s.k. förtryckta folk.

Eller tänker jag fel?

Min teori är att ett förtryckt och kuvat folk, som genom en naturlag, alltid söker göra revolution.

Om bara viljan finns, så störtas diktatorerna.

Därför vill jag till sist återknyta till rubriken:

samhället får det, som det (=dess folk) vill ha, eller?

Kanske handlar det, liksom ofta, om vad majoriteten, den fega majoriteten vill ha men inte öppet erkänner.

Annonser

One thought on “Samhället får det, som det vill ha, eller?

  1. Ett tänkande folk skulle störta en diktatur de inte gillar ja. Den ovanan lärde Stalin medborgarna av med, att tänka själva alltså. Den biten skulle staten och dess hantlangare sköta, folk behövde bara rätta sig efter det, så enkelt så. Tyvärr köpte man det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s