Härmed deklareras följande:
Grupper, grupperingar, fans, föreningar, partier, etc är begrepp som kan sammanfattas med dessa ord:
LÖJLIGT och PATETISKT
Därtill farligt, inte minst ur demokratisynpunkt men även ur självständighetssynpunkt.
För Sällskapet Bur-q-ua är individens självständiga tänkande en central punkt och även den kraft som det självständiga tänkandet kan generera, d.v.s. om det tillåts komma till tals och få utlopp.
Vi kallar det den kreativa kranen.
Kranen kan öppnas eller stängas, likt en vattenkran. Om den öppnas, så är det kreativa flödet outsinligt. Om den stängs, så sker ingenting kreativt i individen.
De flesta människor har tyvärr en stängd kran. Det är djupt beklagligt.
Det som den öppna kranen förmedlar kommer från det som vi kallar:
kreativitetens källa.
Källan är, liksom tidigare
antytt: outsinlig.
Genom tillgång till källan kan alla upptänkliga stordåd uträttas och inidividen kommer i harmoni med ”universum”, på ”samma våglängd”, o.s.v.
Jag kom att medvetandegöras om dessa problem, om än inte för första gången, efter att ha tagit del av SVT 1:s s.k. kulturmagasin ”Sverige!”, som bl.a. handlade om skådespelerskan Pernille August och mer specifikt…”raggare”.
Det finns många problem med att en individ/medborgare sällar sig till en viss grupp, må det handla om Michael Jackson-fans 
, ”Nya moderaterna”
, ”Nya Nazisterna” (ok, det var ett spontant skämt, det bör påpekas; något sådant parti finns inte…ännu), ”raggare” 
, ”hip hopare” 
, hårdrockare 
, grabbiga killar 
, , extremfeminister 
, dagisbarn 
, eller andra.
Ni som har följt denna blogg ett tag kanske undrar om jag härmed inte säger emot mig själv, eftersom jag är språkrör för ett sällskap, nämligen Sällskapet Bur-q-ua.
För er och andra vill jag då ta tillfället i akt att förneka denna ev. motsägelse och dämpa er ev. oro för att jag inte skulle vara annat än en simpel hycklare.
Det finns i detta fall ingen motsägelse, eftersom det sällskap jag representerar är exceptionellt medvetet om problematiken med just grupper, grupptryck, o.s.v. Därtill är vi för individens bästa, eftersom individen till syvende och sist är ENSAM, på resan från förlossning till jordfästning.
Eller hur?
Alla ev. bekantskaper som en individ gör på denna resa, kallad ”livet” (vem kom på den beteckningen förresten?), är blott en illusion 
av att individen inte är ensam, medan sanningen de facto är en annan.
Vi föds 
och vi dör 
ensamma, till syvende och sist är det så.
Sällskapet Bur-q-ua tillämpar vidare en platt organisationsstruktur, med kronologiskt styrd rösträtt för alla medlemmar (bröder och systrar), vilket vi anser vara rättvist.
Hmmm, är det ett anarkistiskt sällskap?:-)Ändå, vilken klockren paradox!Förkasta begreppet grupp och bilda ett sällskap!!!Kloktok menar att när individen ansluter sig till ett sällskap, så förlorar individen sitt självständiga tänk och måste hålla sig till vissa normer och värderingar som sätts upp i gruppen för att underlätta samspelet individerna emellan…Visst kan man påstå att människan är allena på sin vandring genom livet men människan är även en utpräglad gruppvarelse som inte skulle klara sig många veckor utan socialt utbyte i någon form. Å om man ändå skulle isoleras på en egen öde ö, så kom man alltid att ha anknytning till någon människa i minnet… Exempelvis en far, mor, syster,bror eller käresta.Det minsta antalet på en grupp kan ju definieras till att omfatta två människor… Å människan man har ett utbyte med behöver inte finnas öga mot öga…Däremot kan jag hålla med om att detta individfokus som regerar idag får konstiga konsekvenser! Ja, individerna måste söka sig en identitet och nöjer sig inte med att definiera sig som en människa, man vill vara något mer speciellt än bara en människa och vill inte kunna identifiera sig med vilken människa som helst.Om fler skulle nöja sig med att definiera sig som människor i första hand skulle vi slippa mycket av detta paradoxala att tro sig vara speciell och unik genom att ansluta sig till en grupp, en grupp som oftast blir mycket trångsynta i sitt sätt att se på andra utanför den egna gruppen!