Det här samhället

¨

Det här samhället är som en hinna eller fasad, som förleder människor.

En hinna, som gör människor blinda för verkligheten, under den relativt korta period de tillbringar på jorden utan att eg. veta varför.

En snygg fasad med tomt innehåll.

Verkligheten – d.v.s. L I V E T, bortom mänsklighetens självpåtagna överordnad.

Medan det verkliga livet pågår (ute i naturen t.ex.), så UTNYTTJAS individer, av arten homo sapiens – människa -, p.g.a. sina grundläggande behov, såsom att äta och ha någonstans att bo (= ”tak över huvudet”).

Människan utnyttjas till att arbeta som en ofri robot, i syfte att tillgodose sina två primära behov.

Dessa tål att upprepas:

1.) mat

2.) bostad

Behov, som individen själv varken har valt eller kan påverka.

Dessa behov skapar i sin tur ett behov av konsumtion och jämförelse med andra individer, vilket många faller offer för, för resten av livet.

Vem eller vilka gjorde mig ofri?

Vem gjorde DIG ofri?

Kanske skolan, till att börja med.

Nio års skolplikt…för vilket syfte? Sedan ”rullar” det liksom på, utan att individen själv har någon som helst kontroll.

Därefter går man kanske i pension och…dör.

Allt utan att ha förstått någon djupare mening med någonting.

Genom hela livet ständigt utnyttjad av ett samhälle, som inte vet bättre.

Tragiskt!

 

 

 

 

Annonser

One thought on “Det här samhället

  1. Den allra första ofriheten börjar när barnet är litet(har bloggat om det).Vi har alla både gott och ett stråk av ondska i oss. Plus alla skiftningar däremellan. Det är föräldrarnas uppgift(det sker oftast per automatik och har alltid gjort) att vägleda barnet så det utvecklar empati, för det är inte medfött.MEN: Barn har tankar och känslor som de vuxna förbjuder. T.ex om barnet känner en stark antipati mot moster Elsa, så ska inte barnet tvingas sitta i kärringens knä bara för att HON vill det. Men många föräldrar säger till sina barn ”Så får du inte tänka”, ”så får du inte känna”.(Som bekant kan man ju aldrig TÄNKA eller KÄNNA fel).När man gör/säger så till ett litet barn blir det förvirrat och får skuldkänslor för sina tankar och känslor, som ju är djupt ärliga. De får slåss med sej själv i sitt inre: de får inte ljuga, men det är också fel att tala sanning och att känna sina känslor.På detta sätt skapar vi barnets GRUNDÅNGEST, som det sedan får dras med upp i vuxen ålder i form av skam- och skuldkänslor. Och ångest.Skolan, jobbet. Allt. Underkastelse.Där har du den första OFRIHETEN och på den följer sedan alla de andra, tills man förhoppningsvis senare i livet förstått sambandet och lyckas göra sej FRI. Men det är ett hårt jobb när man bockat och bugat för överheten halva sitt liv, kanske. Så vi måste börja med barnen, under tiden vi medvetandegör oss själva. För vi kan ju inte ge våra barn något vi själva inte har tillgång till.//Ciao’ och ha en skön dag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s