Dödens vingslag, del I

Astral Body

 

                       Dödens vingslag, del I

När man hör Dödens vingslag invid sin sida bör man vara vaksam.

Du hörde fotsteg förut. De kom för att hämta din hustru. Nu kommer de för att hämta dig.

Förbered dig om du kan men det är lönlöst.

Döden drabbar i sinom tid oss alla och Han är oberäknelig.

Ena dagen står man med en fot i Livet och den andra i Döden men tror likväl att man har fotfäste om tillvaron.

Andra dagen faller man handlöst men tror att någon ska ta emot en.

Det finns ingen där.

Tystnad.

Tiden är vår fiende.

”Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag”.

”Januari (”börjar året…”), februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december”.

Allt – en illusion av att världen är oföränderlig.

En illusion som gynnar och blidkar köpmännen.

Traditioner och vanor. Påsk, Pingst, Midsommarafton och Jul.

Allt blott illusioner.

Tänk bort allt detta, om så för en seukund.

Tänk bort veckodagar, månader, år, högtider och traditioner.

Vad finns då kvar av gemenskap mellan de främlingar, som utgör svenska folket och i förlängningen mänskligheten?

Slutsats: den som rår på Tiden övervinner Döden.

 

 

 

”public hybris”

Astral Body

Jag tittade i fredags 12/1 på en repris av komikerns, tillika lingvisten (och även docenten i Nordiska språk?), Fredrik Lindström program på ”SVT2”, som kanalen numer ”så käckt” heter (vad var det för fel på ”TV2″…förutom att man kunde associera till Per Gessles ”Flickorna på TV2”?).

Först och främst vill jag säga, utan att göra alltför mycket reklam för programmet ifråga (vilket vore dumt, med tanke på mitt inlägg i övrigt…se nedan), att man kommer att visa ytterligare en repris på onsdag 17/1.

Ta tillfället i akt att titta då, om du inte redan har gjort det, så att du bättre kan relatera till mitt inlägg.

Så här beskriver man avsnittet ifråga på Svt:s hemsida:

Del 5 av 7. Sverige har flest singelhushåll i världen. Är det för att svenskarna har råd att bo ensamma eller är det för att svenskarna har en friare och rationellare syn på relationer? Är det typiskt svenskt med vuxna som inte vill bli vuxna? Detta är några av de frågor som tas upp i kvällens program. Gäster: historikern Peter Englund samt författaren och samlevnadsexperten Katerina Janouch.

Jag tittade länge på programmet ifråga utan att reagera nämnvärt på dess innehåll.

Temat är viktigt och intressant, inte tu tal om den saken.

Jag tänkte i början att man serverade mig/oss tittare sedvanlig och lite småtrevlig public service, allt efter förväntan.

När man så till synes omotiverat började förlägga allt fokus på sex, i det annars relativt seriösa programmet, så började jag att VAKNA. Detta på flera olika nivåer.

Jag började då ställa mig frågan vad det egentligen var för slags SKIT rent ut sagt, som jag tittade på.

Jag undrade även exakt vad för slags skit som får stöd av Svt för att sändas i etern.

Är det detta folk vill se???

Det jag har i åtanke är framförallt de explicita sexscenerna men även det som jag anser vara en ”dold agenda” med programmet, nämligen att bedriva opinion, i en viss riktning, oklart vilken.

Kanske är den dolda agendan att svenska folket ska återgå till traditionella könsrollsmönster med kärnfamiljen i centrum och ”göra fler barn”, för att främja staten (nu inte längre Göran Persson men likväl en annan hårfattig ledare), kanske tvärtom att folket ska bli mer individualistiskt.

Är programmet normativt eller deskriptivt (för att hämta termer från lingvistiken, vilka Fredrik Lindström säkert förstår…; du, som inte har läst lingvistik, kan med fördel slå upp begreppen i din närmaste tillgängliga ordbok)?

Jag upplevde därmed att Fredrik Lindström, som varande en känd komiker och författare (känd från radioprogrammet ”Hassan” m.m.), nu fick rollen som en sorts pajas och ”målvakt” (för att använda en term hämtad från ekonomisk brottslighet), i syfte att föra fram ett budskap som skulle vara lätt för allmänheten att ta till sig.

Självfallet är det enklare för folket att ta till sig ett kontroversiellt budskap, om det sägs av någon som har viss ”coolhetsfaktor” hos framförallt den yngre, mer svårtyglade generationen.

Ett annat exempel på detta är sångaren Bono, som jag själv gillar. Däremot är jag inte lika säker på att jag gillar hans politiska engagemang och frotterande med makthavare. Musik och politik rimmar illa, enligt min uppfattning.

Jag upplevde hursomhelst att Fredrik Lindström, måhända omedvetet, sprang ”maktens ärenden” och var dess språkrör och förlängda arm, på ett för de flesta nog subtilt, för att inte säga fördolt, sätt.

Sammantaget en mycket olustig känsla av ett enstaka tv-program.

En fråga uppstår spontant: inbillade jag mig detta?

Tilläggas bör att det inte är ofta jag får dylika ”vibbar” av till synes ordinära tv-program på Svt.

Jag vill betona att det inte var något större fel med avsnittet i dess inledning.

Det var ”lite småtrevligt” att se Fredrik Lindström inklippt i olika sammanhang. Man kan som tittare häpnas och förundras över ”teknikens under”.

Kort sagt: hur bär de sig egentligen åt för att klippa in F L just där?

En viktig fråga kvarstår dock: sänds dessa program, ”i sin ordinarie form” verkligen på bästa sändningstid, kl. 20 på onsdagar?

När barn är vakna?

Jag tog mycket illa vid mig av de explicita sexscener som visades.

Vid tillfället ifråga tittade jag tillsammans med min mor och det kändes därför allmänt pinsamt att se sexscenerna.

Det som även störde mig med programmet var att Katerina Janouch (från Tjeckien?) titulerades samlevnadsexpert.

Vem har utsett henne till det?

Inte jag åtminstone. Jag har skrivit ett antal mails till henne, ang. hennes s.k. råd till andra personer. Inte en enda gång har hon besvarat mina mails.

Därmed har jag ytterst svårt att förstå relevansen av hennes medverkan i avsnittet och hennes existensberättigande som helhet, i spalten på en av våra större kvällstidningar.

Denna ”förtroendekris”/-klyfta gäller även mellan mig och Fredrik Lindström.

Det är med viss besvikelse jag medger detta, eftersom jag i min skivsamling har ca tre cd-skivor med ”Hassangänget”.

Cd-skivor som jag har haft stor behållning av.

Emellertid anser jag att F L ibland helt enkelt hänger sig åt sin svaghet att vara VULGÄR, på ett sätt som närmast ter sig sadistiskt, i så mån att de som drabbas (i det här fallet tv-tittarna) är oförberedda och inte har efterfrågat vulgaritet.

Detta gäller såväl i ”Hassan” (F L är visserligen inte ensam om att vara vulgär där), som under ett ”stå-uppframträdande” på 90-talet, vilket jag själv bevittnade och i aktuella tv-programmet.

Faktum är att jag STÖR MIG på F L av denna anledning och främsta anledningen är nog nämnda stå-uppframträdande.

Hur seriös han än kan verka, så vet jag aldrig om han skämtar eller inte.

När som helst kan ett könsord (t.e.x. ”jucka”…(”i buskarna” tror jag), som han sade senast, när han satt och samtalade med Katerina Janouch och historikern Peter Englund) eller en svordom tränga sig in i hans språkbruk och det är DET jag ogillar skarpt, oaktat hans språkliga briljans.

F L tycks tro att ingen lägger märke till detta men lyckligtvis har han fel. Min förhoppning är att även fler har lagt och lägger märke till det.

”Ironiska generationen” kallas det visst. Som man säger:  ”beats me” och ändå är jag yngre.

B B – BRÖD OCH BUR-Q-UA TILL FOLKET!