I väntan på att vinnaren har skrivit historien

Man brukar ju säga att vinnaren skriver historien, vilket är ett rätt skrämmande påstående och världsbild, om man funderar lite på vad det innebär.

Vanligtvis kopplar man påståendet till krig och utgången liksom resultatet av dessa.

En sådan historieskrivning innebär bl.a. att:

  • vinnaren förmodligen inte har gjort några fel eller ens har begått det endaste lilla misstag, trots att verkligheten säger någonting helt annat
  • förloraren, å andra sidan, förmodligen inte har gjort något rätt alls utan tvärtom bara har gjort allting fel och begått idel misstag, oavsett om det beror på inkompetens eller vad det nu kan vara…kanske rentav p.g.a. av den inneboende egenskapen av att vara förlorare i förväg?

Som ett resultat åtalar och straffar, kanske avrättar, vinnarna dem som de anser vara förlorarna.

För att komplicera saken så finns det ju även goda och dåliga vinnare, precis som det finns goda och dåliga förlorare, i alla spel, och en sådan historieskrivning, som den beskrivna, förutsätter lyckligtvis dåliga, orättvisa, förvrängande vinnare, vars historiebeskrivning av princip innebär historieförfalskning.

Nu vill jag utreda vad som händer, i väntan på att vinnaren skriver historien.

Inte minst eftersom historien är ständigt pågående och skiftande. Egentligen finns, rent tekniskt sett, ingenting annat än historia. Det finns inget nu och inte heller någon framtid.

Så, om nu historien är ständigt pågående, vem är då vinnare just NU, d.v.s. nyss? Jo, det är ingen annan än den som driver Systemet!

Och vem annan driver Systemet, med dess ständigt rullande kugghjul, än ”urmakaren” – den store och starke? ”Ledaren”. Kronos?

During antiquity, Cronus was occasionally interpreted as Chronos, the personification of time.

During the Renaissance, the identification of Cronus and Chronos gave rise to ”Father Time” wielding the harvesting scythe.

Är Kronos, med sin skära, redo att skörda, de nära och kära, synonym med ”liemannen” – ”Döden”? Synonym med romerska motsvarigheten Saturnus, Molok och Satan själv?

Synonym med Sovjetunionens symbol ”hammaren och skäran”?

Och kan det vara på det viset att ”Ledaren” även tilldelar vinnar- och förlorarroller på kort och lång sikt, till den som ”Ledaren” får lust att tilldela dem?


Kommer att associera till det, som nyss kungjordes av den tyske, kristdemokratiske, politikern Horst Seehofer, och kanske på initiativ av justitieministern Heiko Maas, i samband med kravallerna i Hamburg, till följd av det senaste s.k. ”G20-mötet”, som ägde rum där. Nämligen ett förslag om att registrera vänsterextremister, eftersom det enda språk de förstår är ”en stark stat”.

– De kriminella förstår bara ett språk, en stark stat, det är språket vi nu måste tala, sa kristdemokraten Horst Seehofer i ett uttalande.

Något klingar väldigt falskt när just politiker använder retoriken om ”stark stat” mot ”kriminella”. Sådan retorik för ofelbart , eller borde göra det, tankarna till polisstat och diktatur. Därtill bidrar det till att skänka en sorts oönskad martyrskap åt nämnda ”kriminella” och stärker dem ytterligare i sin kamp, i och för sig inte sällan missriktad.

Man kan kortfattat säga att de ”kriminella” och ”extremisterna”, som redan har staten som sin fiende, på gott och ont, gynnas och blir stärkta av sådana  uttalanden från en politiker, kanske en korrupt sådan, vem vet. En sådan politiker, som vill ta till ”starka, repressiva metoder”, etc och som talar ”samma språk” som ”extremisterna” är egentligen extremt korkad, såvida han inte är beredd att sätta sitt eget liv på spel för idén/myten, tillika kampen, om den goda statens skull.


Ofta talas det om ”narrativ” och ”berättelser”, t.ex. verklighetsbeskrivningar och världsuppfattningar, d.v.s att journalister, politiker och andra vinklar verkligheten så att den passar en viss agenda och även det tangerar resonemanget om ”vinnare” – de självutnämnda och ”förlorare” – de av ”vinnarna” utnämnda.

Ett narrativ är att det finns en motsättning mellan ”vänsterextremister” och ”högerextremister”. I sin mildare form finns narrativet att motsättning mellan ”vänster”- och ”högerpolitik” och att ”blockpolitik” är relevant år 2017.

I Tyskland kallas ju anarkisterna i Hamburg för ”svarta blocket” och jag är personligen närmast allergisk mot alla fördummande benämningar, inkl. geografiska och färgbaserade begrepp såsom:

  • röd – socialist, socialdemokrat, kommunist – vänster
  • blå – liberal, moderat, folkpartist, libertarian – höger
  • svart – anarkist – varken höger eller vänster men mer vänster
  • brun – rasist/nazist/fascist – höger
  • rosa – feminist – vänster
  • grön – miljömedveten, centerpartist- varken höger eller vänster men kanske mer vänster
  • gul – Sverigedemokrat (?) – varken höger eller vänster men nog mer brunsvart än rosa?
  • färglösa – ”Ny Demokrati”, ”Junilistan”, ”politiska vildar”, m.fl.

Är det verkligen bara jag och Sällskapet B., som reagerar över det djupt fördummande i denna indelning av politik, som i grunden inte är någonting annat än idéer, åsikter och tankar, där det mesta ofta överlappar det andra, i en enda ”rödgrön röra”, som någon sade?

(inte det ursprungliga uttalandet)

Finns det inte fler färger i regnbågens spektrum? Lila? Det lila blocket? Eller orange? Det orangea blocket?

Annonser

”DuckDuckGo” VS ”Google”

Tidigare i våras skrev jag längst ned om en relativt ny sökmotor, som jag rekommenderade, utan att därmed vilja göra alltför mycket, oförtjänt reklam.

Det här blogginlägget är egentligen helt världsligt och ingenting, som jag ville befatta mig med. Likväl känns det ändå nödvändigt, för människors eget bästa.

Sökmotorn ifråga, som grundades år 2008, heter ”DuckDuckGo” och tycks, åtminstone på ytan, drivas av i det närmaste ideella motiv. Fast jag bortser just nu från det faktum att jag inser att det såklart inte förhåller sig på det sättet, annat än på ytan.

duckduckgo

Det skrivs om den sökmotorn t.ex:

DuckDuckGo distinguishes itself from other search engines by not profiling its users and by deliberately showing all users the same search results for a given search term.[5]

. Och det låter väl bra, eller?

I nuläget sägs den ha, hör och häpna: blott 21 anställda!

The company is based in 20 Paoli Pike, Paoli, Pennsylvania, in Greater Philadelphia, and has 21 employees. The company name originates from the children’s game duck, duck, goose.[8][9]

Att jämföra med ”monopolitiska”/monolitiska sökmotorn Google, bildad ett decennium tidigare – år 1998 – dess 19 000 (?) anställda (, år 2008, när ”DuckDuckGo” grundades), dess X miljarder $dollar$ till sitt förfogande och dess vackra slogan:

”Don’t be Evil.”[1]

.google

Don’t be evil lyder Googles informella slogan som handlar om förhållningssättet till söktjänstens användare. Man vill ge dem opartisk tillgång till information och behandla dem med respekt, agera ärligt och hederligt.[9] Googles företrädare, har uttryckt att företaget på längre sikt tjänar på att göra goda saker för världen, trots att det på kort sikt kostar pengar.[10]

opartisk tillgång till information och behandla dem med respekt, agera ärligt och hederligt.”?! Det är ju rena lögner!

Google”, som inte minst gör uppenbara världsherravälde-anspråk, utan att för den skulle säga det uttryckligen.

Är det alltför mycket begärt att människor – de ”fria” människorna – finge lov att, en gång för alla, slippa monopol som ”Google” (/”YouTube”), ”Facebook” (/”Instagram”), ”Twitter”, ”Microsoft” och andra? De monopol, som ger sken av att dels vara folkliga, eller åtminstone ha en folklig förankring, dels tillhandahålla gratistjänster för alla och envar men som i praktiken bara vill ta tillvara och gisslanhålla vars och ens personliga integritet, så långt det är möjligt.

För- och nackdelar med ”DuckDuckGo”:

Weinberg states ”By default, DuckDuckGo does not collect or share personal information. That is our privacy policy in a nutshell.” However, they do maintain logs of all search terms used.[45]

.

Hm, så kanske nackdelarna ändå används till reklam?

Nackdelar med ”Google:

Support och kontaktmöjligheter

Googles support rankas mycket lågt och det verkar vara omöjligt till och med för företags webbansvariga att komma i kontakt med dem.[17][18][19]

.

Det finns ganska många fler nackdelar med det företaget men just det där med bristande support och kontaktuppgifter tangerar mitt dryga sex år gamla inlägg, om människofientliga myndigheter och företag. Historien upprepar sig, som bekant.

Har tyvärr svårt att hitta några fördelar med ”monopoliter” som ”Google”.

Två intressanta artiklar i sammanhanget:

  1. 12 Things That DuckDuckGo Can That Google Can’t
  2. How to Stop Google From Tracking You on the Web”.

En kamp mellan företag, som lilla ”DuckDuckGo”, med sina blott 21 anställda, och stora ”Google”, som har X gånger fler anställda, påminner väl lite väl mycket om berättelsen om ”David och Goliat”, för att det ska kännas behagligt för den som inser det?

T.o.m. namnen påminner om varandra, gör de inte?

DuckDuckGo” – ”David” (”Go David!” eller ett anagram på ”God”)

Google” – ”Goliat” och med lite ”Go” från motståndarens namn?

Den, som kan sin historia och dramaturgi, inser att det var den lilla mannen – ”David” – som vann mot den store jätten. Men varför måste historien upprepa sig, mot bättre vetande, av dem som ”styr”?

Är kampen rentav regisserad på förhand, för att betraktaren ska känna sympati för den svagare, alltså ”DuckDuckGo”?

Det enda man kan vara säker på i sammanhanget är att ingenting är omöjligt nuförtiden! Det som verkade vara en ”underdog”, som kämpade underifrån, kan lika gärna visa sig vara ett dotterbolag till ”Goliat”! I såfall innebär det att jätten ”Goliat” för en ”kamp” mot sig själv. En kamp (/ett spel) för galleriet! En pseudo-kamp, som ingen behöver. Lika lite som någon behöver den ”verkliga” kampen.

En av de största svenska rättsskandalerna i modern tid, kanske

Man kallar det, något kliniskt, för ”Fallet Kevin”. SVT:s ”Dokument Inifrån” har genom journalisten och producenten Dan Josefsson i tre avsnitt uppmärksammat ett arton år gammal mordfall, där två bröder – Robin och Christian – då fem respektive sju år gamla, pekades ut som mördare av blott fyraårige Kevin.

Här kan man titta på alla tre avsnitten, ca 58, 59 minuter långa:

Fallet Kevin – Avsnitt 1: Hemligheten

Fallet Kevin – Avsnitt 2: Huvudvittnet

Fallet Kevin – Avsnitt 3: Minnen

.

Till att börja med funderar jag över varför det har tagit såpass lång tid för media att uppmärksamma skandalen. Med detta sagt är det samtidigt obehagligt att det i Sverige – ett laglöst land? – tycks krävas att någon inom just media engagerar sig för att någon form av rättssäkerhet ska tillåtas att infinna sig.

Såvida det saknas engagerade journalister, så lär fall som detta snart falla i och även förbli i glömska. Det obehagliga ligger givetvis i att Sverige uppenbarligen inte är någon rättsstat, utan långt därifrån! Ingen nyhet förvisso, allra minst för den här bloggen men det borde ändå vara högst alarmerande, för samhället i stort.

Eller inte, eftersom någon kanske tjänar pengar på rättsröta som t.ex. ”minnesforskare”, och timslånga barnförhör. Som med all annan rättsröta, orättvisa och jävelskap så är första frågan man bör ställa sig: vem tjänar på den?

I ”Fallet Kevin” ges åtminstone intrycket av att polisen tjänade på att lösa fallet så snart som möjligt, eftersom omgivningen tycks ha förväntat sig det. För att bli trygg. Fast det rör sig väl om en falsk trygghet att hänga ut två små barn som barnamördare, ännu långt under straffmyndighetsålder, samtidigt som den verkliga mördaren (/mördarna) går fri?

Mentaliteten hos förhörsledarna, de som pressade barnen med ledande frågor, genom att t.ex. nämna offrets skador, trots att de inte var offentliga, och därefter fråga barnen om hur offret fick skadorna, känns igen från andra myndighetsutövare. Konfronterad med videoförhören verkar den kvinnliga förhörsledaren i princip nollställd och inser inte vilket helvete rent ut sagt, som hon och kollegan har orsakat barnen och deras familj under alla dessa år. Att kalla hennes förhör och s.k. ”vallningar” oprofessionella är en underdrift.

Sedan har vi minnesforskaren och ”experten” Sven Å. Christianson – docent i psykiatri – som redan vid tidpunkten för ”Fallet Kevin” hade varit  involverad i ”Quick-fallet”, som även det visade sig vara en rättsskandal.

Man kan läsa detta om honom:

Christianson har publicerat över 100 forskningsartiklar i vetenskapliga tidskrifter och även kurslitteratur för psykologistudenter [3]Han är dock ifrågasatt för sitt agerande kring fallet Thomas Quick, samt för det så kallade Kevinfallet[4]. Det har även uppmärksammats att han hade psykologerna i psykoterapeuten Margit Norell, som handledare i sin egen psykoterapeutiska utbildning.[5]

(Medverkan i rättsutredningar)

Vem är då den nämnda Margit Norell? kanske någon undrar.

Margit Norell ansåg att djupliggande, bortträngda minnen kunde fås fram i terapi, och förespråkade en psykoanalytisk behandlingsmetod för att ta fram dessa.[4] Detta synsätt var populärt i USA under 1980-talet och låg till grund för expertvittnesutsagor i flera brottmål i Sverige under 1990-talet.[5]

Hon blev efter sin död känd för att ha varit handledare och terapeut för psykologer och terapeuter som varit engagerade i behandlingen av Thomas QuickRättspsykiatriska kliniken i Säter. En av dessa, psykologen Sven Å. Christianson, var expertvittne i mordrättegångarna mot Quick,[6] samt i Kevinfallet. Hon var även terapeut åt feministen Hanna Olsson, som på Norells inrådan skrev boken Catrine och rättvisan om det uppmärksammade Da Costa-fallet. De samarbetade också i 1977 års prostitutionsutredning.[7]

(Margit Norell – Biografi).

Det som är tragiskt, när man läser kortfattade biografier som dessa, är att det till slut, till synes, inte går att lasta någon enda person ytterst, för att två pojkar blev oskyldigt utpekade för ett mord och tvingades att ta konsekvenserna av det! Alla inblandade kan bara enkelt slå ifrån sig och hävda: ”vi följde bara gängse rutiner”…från det populära synsättet i USA under 1980-talet, nämligen att anse att ”djupliggande, bortträngda minnen kunde fås fram i terapi”.

Ungefär som någon annan skulle kunna säga: ”vi lydde bara order!” och därmed inte frånsäger sig allt personligt ansvar. Till synes, eftersom det såklart alltid kan och bör utkrävas personligt ansvar för personliga handlingar.

Det som framkommer av SVT:s dokumentär är bl.a. följande:

  • de av polisen utpekade två bröderna – Robin och Christian – hade alibi för tidpunkten för mordet, om det var ett mord. En annan familj var nämligen på besök hos deras familj vid tidpunkten för mordet., och en tioårig son i den andra familjen vittnade om att pojkarna ifråga lekte tillsammans med honom och inte alls vid mordplatsen.
  • polisen har inte fäst vikt vid nämnda alibi
  • inga vittnen finns till det som hände Kevin
  • ingen teknisk bevisning finns, som binder de av polisen utpekade barnen till mordet
  • förhörsledarna ställde ett antal ledande frågor, syftande till att få barnen att ge ”rätt” svar
  • de av polisen utpekade barnen gav, vid återkommande tillfällen, ”fel” svar, trots ledande frågor. T.ex. pekade de ut en flytbrygga, från vilken Kevin skulle ha puttats (/”böttats”) i vattnet, trots att Kevin lär ha legat på en lastpall ca 30 meter därifrån. Vägen mellan de två platserna går tydligen genom oländig terräng, som en kriminaltekniker bedömde vara osannolik för två pojkar, fem och sju år gamla, att bära en annan pojke igenom.
  • Yngsta barnet Robin nämnde en kniv, som enligt polisen blev till en pinne.
  • Kevin lär ha dött av strypning medelst ett hårt föremål.
  • de av polisen utpekade pojkarna lär lida av betydligt större trauman, p.g.a. det som polisen utsatte dem för än för det brott, som de av polisen inte påstods ha mints att de skulle ha begått.

Redan så långt är det djupt graverande och polisens utredning ter som ett skolboksexempel på oprofessionalism, osaklighet och som enda stort, dåligt skämt! Det uttrycket nämnde jag i ett tidigare inlägg men tyvärr så ter sig mycket i samhället sig just så.

Med detta sagt, så finns det en annan aspekt och sida de det tvesidade myntet och det är att det verkar ligga en sorts personfejd i botten på detta. Nämligen mellan den journalist och producent – Dan Josefsson – som ligger bakom dokumentärserien och den, av Dan Josefsson, utpekade ”minnesexperten” Sven Å. Christianson. Tydligen ville inte denne medverka i dokumentären, vilket man kan undra över.

Däremot kunde man nyligen i DN läsa ett debattinlägg från honom:

”Hänsynsfullt med upprepade barnförhör”

och senare:

Sven Å Christianson: Tog väldigt illa vid mig.

Redan i december 2013 rapporterade DN om att han hade vänt sig till SVT:s granskningsnämnd: ”Psykolog anmäler SVT till granskningsnämnden. Då gällde det ”fallet Sture Bergwall/Thomas Quick”.

Ett exempel på personfejden finns att hitta på producentens egen hemsida:

Sven Å Christianson förfalskar sin egen historia.

Man kan också läsa att Sven Å Christianson hoppar av en debatt mot Dan Josefsson. I korta ordalag är det inget mindre än ett ”regelrätt” s.k. drev som, pågår gentemot psykologen. Istället för att fokusera på att hitta den verkliga mördaren, om det rör sig om ett mord.

Mediedrev är ett begrepp som beskriver hur medier, i likhet med ett drev, under en tid driver en informell gemensam bevakning och i praktiken samverkar i utvecklingen av främst politiska skandaler.

. Jag skulle vilja tillägga att media, utan eller genom drev, skapar skandaler, politiska och andra.

Typiskt för tv-program som just ”Dokument Inifrån” men även ”Uppdrag Granskning” är att deras dramaturgi påbjuder att det i princip måste finnas, och alltid också finns, en eller flera syndabockar, från vilka man som tittare tänks ta avstånd och känna förakt emot.

Det är problematiskt i sig, eftersom man som tittare inte vet om syftet med det som presenteras i dokumentären är en sorts upprättelse för i detta fall felaktigt utpekade mördare, då barn. Eller om det handlar om just en simpel personfejd mellan två vuxna, där personerna i programmet används som mellanhänder, ”nyttiga idioter”, för att t.ex. kränka psykologen från SVT:s plattform och megafon.

Något som stör mig i avsnitten är bakgrundsmusiken och i viss mån bilderna (t.ex. av snötäckta hustak på röda stugor).  Man låter ana Sveriges nationalsång, spelad på fiol, el.dyl. Och det är nog ingen tillfällighet. Genom musiken, några toner från sorgsna stråkar, vill man förmedla bilden av ett Sverige som inte längre är som i fornstora dagar. Då det fanns rättssäkerhet och inga personfejder?

Det finns en undertext i ”Fallet Kevin”, precis som det gör i ”Quick-fallet” och ännu tidigare: ”da Costa-fallet” Och ännu tidigare, i ”Palmemordet”, genom ”Geijeraffären”. Samma undertext, svår att ta på, men inte desto mindre påtaglig.

Undertexten är att det som är huvudspåret, och är ganska rimligt, inte kan vara huvudspåret, eftersom det anses vara alltför orimligt. Undertexten är även att det rör sig om prostitution och pedofili, vilket officiellt förnekas, kanske för att polisen själv var inblandad? Bara en teori vad gäller ”Fallet Kevin”…och ”Palmemordet” För hur skulle det se ut om polisen ifråga visade sig vara mördaren?

Frågan om vem som mördar och varför och det outtalade påståendet att det ju inte kan vara socialt respekterade personer såsom t.ex. en allmänläkare och obducent, som mördar en prostituerad. Inte heller kan det vara en sinnessjuk, notorisk lögnare, ja, mytoman, som mördar ett antal personer.  Inte heller kan det vara på det viset att barn mördar andra barn! Hur skulle ett samhälle kunna fungera, om allt eller ens något av detta det vore sant?!

Nej, istället skyller man på psykologerna och deras, låt vara förlegade, metoder för att få fram ”bortträngda minnen” och beskyller förhörsledarna för deras metoder, med dockor och vallningar, och att de är stressade och därför måste nå ett resultat, vilket det än vara månde.

Hur tragiskt detta specifika dödsfall – ”Fallet Kevin” – kanske ett mord, än är, så blir det inte bättre av att mytomaner, med egna agendor och pågående personfejder i bagaget, gör s.k. dokumentärer.

I Sverige tenderar makthavare att tro, ja vara övertygade och fullt förvissade om, att de kan bete sig precis hur illa som helst mot enskilda, utan att råka illa ut eller behöva ta några som helst konsekvenser.  Eftersom det ju inte är förenat med någon som helst fara eller problem för makthavare att bete sig precis hur illa som helst! Ingen ställer dem till svars, sedan tjänstemanna-ansvaret avskaffades.

En motion från två SD-politiker, Markus Wiechel och Paula Bieler: återinför tjänstemannaansvaret.

Riksdagsledamöterna och SD-politikerna Markus Wiechel och Paula Bieler lämnade den 6 oktober in en motion där de vill att tjänstemannaansvaret ska återinföras efter att det varit avskaffat sedan 1974.

Politikerna menar att tjänstemän och tjänstekvinnor återigen ska kunna ställas till svars inför sina beslut och handlingar eftersom de arbetar med allmänhetens förtroende och använder skattebetalarnas pengar. Det betyder att en tjänsteperson kan få böter eller fängelse enligt samma lagar som gäller för privatpersoner.

Vidare:

Tjänstemannaansvaret avskaffades år 1974. Fram till dess kunde fel eller försummelser i tjänsten leda till att ansvariga dömdes för tjänstefel. Sraffskalan sträckte sig från böter hela vägen till fängelse. Därtill fanns möjlighet att stänga av tjänstemannen från vidare arbete, eller till och med avskeda vederbörande. Men sedan den nya lagstiftningen kan tjänstemän endast dömas för brott i enlighet med lagstiftning för privatpersoner. Det är vår mening att skattemedel bör hanteras med större varsamhet än så. Det är oacceptabelt att medborgare skattevägen tvingas att fortsatt försörja tjänstemän som missbrukat sitt ansvar. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återinföra tjänstemannaansvaret.”

. Borsett från ett stavfel, så är det väl fullt rimligt i sak. Vem kan rimligen ha något att invända?

Samhället fungerar i korthet så att ”de där uppe” – de maktfullkomliga, uppe ”i det blå” –  slåss med varandra, eller låtsas göra det, för att det ska ”se bra ut i tv” eller på bild, medan ”de där nere” får ta konsekvenserna. Det handlar om betydligt mer om än en ”regelrätt” ”klasskamp”. Det handlar om prestige i ”maktens översta skikt”. Där skikt kan översättas med skit. Och det var inte en felstavning!

Sällskapet B. VS ”Storebror”

I västvärlden får man ju gå klädd precis hur man vill, eller får man inte? Ju mer avklätt desto bättre, tycks det som.

påbjudet_mode

Statens favoritmode? Praktiskt att kunna flagga med sin nationalitet, så att ingen behöver undra var man kommer ifrån? Bilden är dock från Wikimedia.

Nej, det får man faktiskt inte! Javisst stämmer det att många sorters klädsel, frisyrer, m.m. tillåts men man får t.ex. i vissa länder inte bära nazistsymboler eller ”nazistsymboler”, fast sådana kanske inte bör räknas som klädesplagg, utan snarare som en sorts attribut, tillägg till personligheten?

förbjudet_högermärke

får man inte bära men kanske i kombination med bikinin längre upp?

byggnads_ss

En helt vanlig hjälm och logga för ”Byggnads” eller för ”SS”? Inte bra av SVT att upprepa felet! Skyllde på att det finns olika bildbyråer. 

nazistmärken

Några pins, som man kanske gör bäst i att inte beställa av ”Pinskungen”, om det går att beställa något av honom. Han har ju så många andra, mindre kontroversiella. Föremålen på bilden saknar nog kopplingar till kända nazister. Antagligen är de utförda av någon sentida klåpare, som aldrig har besökt Auschwitz. RIP Kevin!

Tanken med förbudet är i princip att sådana attribut kan tänkas komma att väcka anstöt och kränka någon, som tvingas behöva se dem.

Och man får även titta på och tilltala vem man vill, precis hur man vill? Men får man gå hur påklädd man vill?

Får man t.ex. gå klädd så här:

bur-q-ua

så här:

bur-q-ua_1

med barnvagn t.o.m.

eller så här:

bur-q-ua_2

?

Ja, modebranschen, eller vad man ska kalla det, är konstig, är den inte?

Skönhetsidealen, vad som anses passande och fint, kommer och går.

modenycker

När kommer det här modet till Sverige? Kanske bara en modefluga, bland andra flugor?

modenycker_1

När kommer det här modet till Sverige? Ligger Sverige efter i utvecklingen?

Några försvinner, andra består, år efter år.


Kan inte låta bli att här nämna dessa nya riktlinjer vid, inget mindre än anrika, Oxford University, grundat lite oklart när. Ur artikeln, från 22/4 i år:

Students who avoid making eye contact with their peers could be guilty of racism, according to Oxford University’s latest guidance.

The university’s Equality and Diversity Unit has advised students that “not speaking directly to people” could be deemed a “racial microaggression” which can lead to “mental ill-health”.

Other examples of “everyday racism” include asking someone where they are “originally” from, students were told.

.

Artikeln har i nuläget 185 kommentarer, varav flertalet är kraftigt emot riktlinjerna. Vad säger det i sig om deras legitimitet eller stöd hos de studenter, som drabbas av deras införande? Ibland beskrivs s.k. parlamentarisk demokrati som ”majoritetens tyranni” men etter värre torde vara ”minoritetens tyranni”, som i fallet med Oxford University!

Ur kommentarsflödet (de äldsta kommentarerna först):

N Griffin 22 Apr 2017 4:44PM

Students who avoid eye contact may simply be very shy or have Asperger’s syndrome both of which can be disabilities in themselves.

David Carpenter 22 Apr 2017 4:51PM

@N Griffin Precisely. Or got out of the bed on the wrong side or have a hangover or have just lost a friend in an acccident or are worried about a trip to the dentist or their exam results or have just had a row with their boy or girl friend.

K Nielsen 22 Apr 2017 8:50PM

My thought exactly…and asking ”where are you from originally” just a simple way of trying to make conversation.

Martin Hainsworth 22 Apr 2017 4:44PM

Oxford University’s Equality and Diversity Unit.

So there are some savings that can be made in education.

David Carpenter 22 Apr 2017 4:48PM

Every time you think PC can’t get any worse, along comes another example to prove you wrong. I genuinely thought that Equality and Diversity Units were a spoof from some columnists imagination until I learnt that the universities really have them.

How can anyone judge what someone else may or may not be thinking and then act, presumably with the authority of the university behind them, to chastise or stigmatise that person.

Worse, it leaves students totally unprepared for the real world. When they get out into it they suddenly have to face the reality that almost no-one has a clue what they are talking about or what behaviour they have come to expect and would be unlikely to give a toss if they did.

Robert Ballard 22 Apr 2017 5:16PM

@David Carpenter Well it seemed to work in 1984. Orwell would be turning in his grave.

Andy Grantham 22 Apr 2017 4:59PM

I have to admit that I am shaking my head in pity and exasperation. By doing this, the university is not doing their students any favours whatsoever. It does not ready them for life post university and it is going to set a myriad of problems for them later in life. Not only does it impinge on what they think, to my mind it takes away the personal liberty of all the students there. The university needs to get real.

Etc. Ett ganska underhållande kommentarsfält, som de styrande på Oxford University borde läsa och se som ett ”lackmus-test” för riktlinjerna. Om inte alltsammans är ett dåligt skämt förstås. Man kan aldrig så noga veta hur det förhåller sig med den saken nuförtiden.

Till grund för riktlinjerna verkar nämligen ligga något så humoristiskt, eller tragikomiskt, som ”Generation snöflinga”, om vilken skrivs:

Generation snöflinga (engelska: Generation Snowflake) är ett demografiskt begrepp som åsyftar unga människor, vanligen gymnasie– eller universitetsstudenter, som så långt möjligt försöker undvika emotionellt känsliga ämnen, eller som avfärdar andra idéer eller åsikter som inte överensstämmer med deras egna, som kränkande och upprörande.

.


Uppdatering

Oxford University har enligt uppgift bett om ursäkt. Oklart om ursäkten är uppriktigt menad.

Oxford University has apologised for saying that avoiding eye contact could be ”everyday racism” after it was accused of discriminating against autistic people.

The claim was included in a list of ”racial micro-aggressions” in an equality and diversity unit newsletter.

But the university was criticised for being ”insensitive” to autistic people who can struggle making eye contact.

It said it had made a mistake and not taken disabilities into account.

The university originally said ”racial micro-aggressions” might include: ”Not making eye contact or speaking directly to people.”

It described the behaviours as ”subtle, everyday racism” which can be alienating.


Vad som dock är allt annat än ett skämt är det s.k. ”Storebrors-samhället”. Det är i högsta grad en ytterst trist realitet och säger nämligen att man, utöver att inte bära nazistattribut, oavsett vilka, faktiskt måste synas, oavsett vem man är och var man än befinner sig! Man får där t.ex. inte vara iklädd Bur-q-ua! Nej, i ”Storebrors-samhället” är sådan klädsel mer eller mindre förbjuden, påstås aldrig vara självvald och betraktas med stor skepsis, för att inte säga ren fientlighet.

Och det är däri själva konflikten ligger, fastän många, kanske de flesta, inte förstår det. Konflikten mellan synlighet, för ”Storebrors” skull, VS osynlighet för den personliga integritetens skull. Och att ”Storebror” alltid drar ”terroristkortet”, för att rättfärdiga sin existens och skydda sin egen integritet gentemot t.ex. Sällskapet B.


Ett blogginlägg om ”Storebrors-samhället” skulle nästan kunna bli hur långt som helst och det finns all anledning att återkomma till det men i detta inlägg ville jag kort belysa kontrasten mellan Sällskapet B. och ”Storebrors-samhället”, som här får beteckna västvärldens syn på klädsel, kultur, öppenhet, m.m.

Detta, eftersom det på många sätt rör sig om två motpoler.

Vad gäller ”Storebrors-samhället” och dess försvarare, så hävdas det på sina håll att det handlar om kvinnors rätt att klä sig som de vill. Varför just kvinnor ställs i centrum är en intressant detalj att studera. Å andra sidan används kvinnor som slagträ när det gäller de som hävdar att Bur-q-ua alltid är frivilligt att bära.

Givetvis är kvinnor, precis som män, av högst olika slag, erfarenheter och konstitution, och bär på olika bevekelsegrunder en viss klädsel eller symboler, har en viss frisyr, är med i en viss sammanslutning, m.m. Ord som frihet och tvång kommer nästan automatiskt in i sammanhanget, då de svårligen kan undvikas.

Hur kan en utomstående person rationellt bedöma om någon annan är utsatt för ett tvång eller handlar av egen, fri vilja? Det gäller såväl klädsel som politisk tillhörighet, m.m. Alla är färgade av subjektiva värderingar, utifrån en filterbubbla, vilket gör det hart när omöjligt att dra säkra slutsatser om någon annan, med mindre att man först har lärt känna personen ifråga.


I sammanhanget kan påpekas att Sällskapet B. rekommenderar sökmotorn DuckDuckGo.

Orsaken står att finna i dessa bilder:duckduckgoduckduckgo_1

I korthet handlar rekommendationen om just rätten att få klä sig som man vill, att inte avklätt ska anses vara bättre än påklätt och att slå vakt om den personliga integriteten.

Sällskapet B. rekommenderar även, av samma skäl, webbläsaren Tor:

tor_browser.

Det är alltför många därute, som inte har förstått att det som verkar vara ett religionskrigkriget mellan västvärlden (kristendom) och ”det andra i öst” (islam), kanske medeltiden -, och s.k. ”proxykrig”, egentligen handlar om öppenhet VS ”Storebror”. De verkliga ”mörkermännen” därute hatar innerligt allt vad falska identiteter, falska pengar, s.k. ”penningtvätt”, etc heter.

Eftersom de söker ha full kontroll över allt detta själva! Identiteter, var personer finns, hur och med vem de lever, hur mycket pengar de tjänar, vilken bil de kör, om de kör någon bil, vart de åker, var de befinner sig i varje sekund, vilka produkter och tjänster de tycker om och inhandlar, vilka sexuella prefernser de har, vilka tv- eller radioprogram och annan media de tar del av. Och allt handlar bara, hela tiden, om ”storebrors” intressen och om konsumtionshysteri och att uppdatera eller uppgradera telefoner, och datorer, så att ”storebror” ska kunna tjäna ännu mer pengar!

Hur svårt är de sambanden att förstå, för den som ännu inte gör det?

Den viktiga frågan lyder: hur är man bäst öppen och går klädd, i ett kontrollsamhälle, styrt av paranoida psykopater, som tror att de äger hela världen?

Men kan man då lita på ”DuckDuckGo” eller ”Tor”? kanske vän av ordning undrar. Nej, det kan man förstås inte och det vill jag med full kraft understryka! Lika lite som man kan lita på något annat. Men vilket är alternativet för att återfå kontrollen…”storebrors” kontroll, fast lite annorlunda och bättre? Ja, ”storebror” är garanterat inne och fingrar på såväl ”DuckDuckGo” som ”Tor”.

kollage

Lite för bra för att vara sant? En forskare, som eldar upp sina dokument i odjurets gap. En svenska eller ukrainska, som springer ifrån ett farligt spöke? En man som i ett badkar blir upptäckt av en ubåt. En röd, inte blå, vit, svart eller grön, flagga på toppen av ett berg, kanske det allra högsta berget i världen. Allt det och mer därtill är ”DuckDuckGo”!

 

Svensk nationalism, samlad

flag

Swedish flag, draped in oil

horse

Dalahäst by night

folklore

Swedish folklore, as seen practised through trance

Ja, igår kom så svensk nationalism till uttryck, i sitt esse, får man ändå lov att säga, och s.k. nationell samling gällde. Statsminister Stefan Löfven, inrikesminister Anders Ygeman, div. journalister, poliser och SÄPO – alla förenade patrioter och Sverigevänner – manade till lugn och ingöt trygghet. Räddningstjänsten gjorde sitt jobb och människor bjöd in varandra, om någon inte kunde ta sig hem, p.g.a. avspärrningar och inställd lokaltrafik. Statsråden sades vara förda i säkerhet och självaste konungen – Sveriges statschef – sades ha avbokat någon ”viktig” resa.

Allt p.g.a. händelserna i Sveriges huvudstad Stockholm. Återkommer till dem, ryktesspridning, m.m.

Det hör inte till vanligheterna att nationalism framställs, som någonting positivt.

Andra exempel på liknande nationalism är:

images

Tre Kronor” – alltid hjältarna i sagan?

blågult

Blågult” – eller är jag färgblind?

Melodifestivalen

en flerfärgad kungakrona? En förenande folkfest?

Den andra, ”mörka”, sidan av myntet svensk nationalism är annars:

nationalism

en person med flagga leder följare eller soldater mot stupet?

mer nationalism

propaganda, fast pseudo-/tvärtom-propaganda av ”Nyskapande

Skandinavismen

Så småningom började en mer politisk nationalism – skandinavismen – florera främst bland studenterna. Skandinavismen bygger på tanken att de nordiska länderna har gemensam historia, gemensam kultur och gemensamt språk och därför utgör en naturlig nationell enhet. Man talade högstämt om de nordiska brödrafolken. Man ordnade nordiska studentmöten. Mellan göticismen och skandinavismen fanns många beröringspunkter. Även skandinavisterna anspelade hänfört på vikingadåd i sina tal och dikter.

Man brukar räkna år 1829 som skandinavismens födelseår. Vid en promotionsceremoni i Lund, satte Esaias Tegnér en lagerkrans på den danske skalden Oehlenschläger huvud med orden: ”Söndringens tid är förbi”. Med det menade han att motsättningarna mellan Danmark och Sverige var ett avslutat kapitel.

 

Kan man därmed dra slutsatsen att Sverige har ett närmast schizofrent förhållande till sin egen nationalism?

_______________________

Inrikes hot (”hot mot Rikets säkerhet”) VS utrikes hot och allt sammanblandat5

________________________________

Jag undrar med vilken rätt polisen uppmanar människor att inte bege sig in till Sveriges huvudstad Stockholm.

________________________

Ska jag sia om den närmaste framtiden? Det kommer att arrangeras ljusmanifestationer, med folkmassor, som protesterar mot våld. Folkmassor, trots att massan och de breda folklagren borde ha lärt sig vid det här laget. D.v.s. ha lärt sig att inte uppstå till att börja med. Som om människor vore blott magneter, nord- och sydpoler, som drogs till varandra men riktigt så illa är det väl inte?